bra? jag? haha

Så brukar det oftast låta när någon berömmer mig.

Jag blir aldrig nöjd med vad jag gör. Vill alltid göra det bättre. Aldrig nöjd.

Det finns tillfällen då människor säger att jag har en talang,(talang? jag? hmm) att skriva. Jag brukar svara "nä nu drömmer du nog, jag skriver som en sopa". Jag ser inte mig själv som någon som kan skriva. Inte någon som har DET!

Vad är DET då? Ja, om man har DET så fångar man läsaren med varje ord man skriver. Man berörs av orden som skrivs. Man följer minsta ord in i minsta detalj. Känner en lust att läsa det igen. Det sätter sig i huvudet på en och förföljer ens tankar vart man än går. Ger den text man läste för flera dagar sen en extra tanke.
Detta mina vänner är DET! Förstår därför inte varför människor säger att jag skriver bra? Man skriver bra om man har DET.

Jag skulle hemskt gärna vilja ha DET men ja, det är lättare sagt än gjort. Min dröm är att en dag kunna skriva på ett sådant sätt att jag berör människor. Får dem att stanna upp för en liten stund och läsa det jag skrivit. Få dem att tänka efter för en sekund.

Jag kämpar varje dag med att få någon att lyssna, titta och stanna upp den där extra sekunden som är skillnaden mellan att synas och att vara osynlig.

Don´t you see? Im hiding from the world!

Catch u later!
Dytte

Så var det dags igen...

GÖÖÖÖÖÖÖTEBORG!!!!

Denna gång skulle man på The unseen, Randy, Flogging molly och sist men ABSOLUT INTE minst, MILLENCOLIN.

Dagen började tidigt, redan klockan 12:30 var vi på G! Insläppet skulle vara klockan 19:00. Jag var så här - nära på att strunta i hela skiten pga av bristande motivation.

Vi gick där i ett iskallt GÖÖÖÖÖÖTEBORG och undrade om vi skulle frysa ihjäl.

Mitt i all hysteri vid garderoben hälsar ett par vänliga ansikten på mig. Men är det inte några kära mkv-are. Jajjemänn, Mli, Rask, Adam och någon jag inte kan namnet på är också där.

Men så trevligt!

Det börjar kasst med The unseen. Hoppet höjs lite när Randy äntrar scenen, vilken känsla. Flogging molly tar snart över och man börjar att inse att de inte är så pjåkiga ändå egentligen. Under hela denna tid står jag långt bak och bara njuter av showen. Men nu, nu är det MILLENCOLIN som snart ska äntra scenen. Jag måste fram till scenen!!! Jag rör mig fram och står hyfsat nära ändå med tanke på mitt startläge.

De äntrar scenen så brutalt att man kan tro att det är pirater som bordar ett skepp.

Vilken lycka, känslan sprider sig i kroppen. Man börjar följa med vågorna som trycker en först åt höger för att sedan snabbt gå över till vänster och sen bakåt men mest tryck var det framåt. Mitt i allt denna glädje och detta kaos så händer det mest oväntade, i alla fall för min del. En snabb resume följer.....

Jag brukar vara schysst mot tjejer och sånt på konserter för de trycks oftare mer omkring än killar. Så denna gång så tar jag en tjej under mitt beskydd, trots min ringa storlek så står jag pall. Det är ju för tusan MILLENCOLIN på scen. Efter ett tag av beskyddande av denna tjej så vänder hon sig om, kysser mig och frågar helt oväntat;
- Ska vi ta en snabbis på toaletten?
Jag trodde jag hörde totalt fel i tumultet och frågar ursäktande vad hon sa. Hon upprepar;
- Ska vi knulla på toaletten?
Jag skrattar inombords och tackar sedan vänligt nej till denna inbjudan.
Konserten lider mot sitt slut och jag går tillbaka till mina vänner.

I en iskall vinternatt, så rör vi oss ut på vägarna igen. Gatlamporna lyser klart i gult. Vi ska hem....

Catch u later
Dytte

ps
Ursäkta mitt språk men återgav bara vad hon sa till mig, skäll på henne.
ds

Dreamer

Jag har tidigare pratat om att man måste ta chanser ibland, för att lyckas med saker här i livet. Om du inte vågar ta chansen är det någon annan som tar den ifrån dig. Så varför inte chansa? Du kommer aldrig att hitta kärleken om du inte vågar ta en chansning ibland.

Take a chance on me

Nu över till något helt annat men som har en liten koppling till att chansa ibland. Min dröm här i livet är att jobba för aftonbladet som sportjournalist. Jag vill bo och jobba i New York, USA. Det är en dröm jag har haft länge men som är en väldigt stor chansning från min sida. För hur många är det som lyckas med detta? Jag vet bara en, i alla fall en person som jag känner. Min morbror, han jobbar för aftonbladet och har bott och jobbat i New York. Jag ser upp till honom och jag drömmer om att en dag göra det han redan har gjort. Detta är en oerhörd chansning, för det är inte många som lyckas. Långtifrån alla lyckas, så varför skulle jag lyckas? Jag vet inte, kanske just för den där chansningen som jag förhoppningsvis tar och för att jag ska satsa järnet för att uppnå detta.

Jag har en “dröm” till som jag vill förverkliga inom en snar framtid och som jag jobbar med just nu. Jag vill samla ungdomars berättelser om hur de upplevde deras förälders/föräldrars bortgång i cancer. Detta vill jag samla i en bok som skall hjälpa andra ungdomar som upplever samma sak som jag själv och många andra har upplevt. Jag vill visa hur viktigt det är med forskning kring cancer, jag vill upplysa människor om dessa ungdomars öden.

Cancer, smärta och sorg. Det är vad vi lever med!

Man kommer dock inte långt om man inte satsar järnet i allt man gör. Man måste gå in med hjärta och själ! Därför är det bra att drömma och försöka förverkliga sin(a) dröm/drömmar Om man inte drömmer om något här i livet så slutar man på a-kassa och en lägenhet ute i “slummen”. Utan drömmer så vore vi ingenting här i livet. Vilka tror ni det är som jobbar som advokater? Vilka är det som jobbar som journalister, läkare eller politiker? Detta mina vänner är människor med visioner, drömmar. Det är dessa personer som kämpar för att uppnå något de drömmer om. Det är dessa som ger järnet i allt de gör. Det finns bara en växel!

Vad är det jag vill säga er då?

Jo, det jag säger är att man ska våga drömma, våga chansa och ge alltid järnet om du vill ha något. VÅGA!

I have a dream!

Se vad som hände han som sa så, han fick ett helt folk att resa sig och drömma.

All you dreamesr out there, keep on dreaming but more important KEEP ON FIGHTING!

Catch u later!

Dytte

Ytlig? nej då, eller?

Vem är du att döma mig?

Vi dömer människor efter hur de klär sig efter vilka de umgås med och vilken musiksmak de har och speciellt efter deras utseende. Vi är så ytliga i dagens samhälle att det skrämmer mig.

Tycker du illa om mig för att jag är ful?

När vi är ute på krogen och ska “ragga”, vilka raggar vi då på? Den personen med den absolut bästa personligheten? Eller den med den absolut hetaste kroppen? Givetvis den som är snygg. För inte skulle väl du vända dig om och kolla efter den där killen som har en kropp som inte sett träning på år och dar? Skulle inte tro det. Men ingen fara, alla gör det t o m de “fula” människorna är ytliga. Men vem är det du blir ihop med sen då?

Den snygga tjejen/killen? Eller tjejen/killen med den underbara personligheten? Min egna uppfattning är att de flesta av oss faller för personligheten. Men ändå är så många oerhört ytliga när det kommer till krogen?

Jag har en underbar personlighet, men ack så otränad kropp jag har. Vad säger du, vill du bli min flickvän?

Jag har en snygg kropp men har kass humor och har en väldigt dålig personlighet, vill du bli min flickvän?

Vem av dessa skulle du välja?

Har ni någon gång sett ett par och tyckt att killen eller tjejen är alldeles för snygg för deras partner? Det säger lite om hur ytliga vi är. Deras partner har säkert en alldeles underbar personlighet.

Är du ytlig?

Har ni någon gång lärt känna en person av det motsatte könet på nätet? Där är man inte alltid lika ytlig. Man får ofta lära känna personen innan man får ett kort av personen. Så man hinner inte bli ytlig innan man lärt känna personen. Då gillar man personen även fast man normalt inte skulle pratat med den killen eller tjejen. Alltså inte alls lika ytlig.

Kom också ihåg att personlighet också är skönhet och skönheten ligger i betraktarens ögon.

Catch u later!
Dytte

Döm mig om du ska döma någon! Ditt fega kräk

Mörkret faller sakta men säkert, det faller som ett stort täcke äver Falköping.

Sitter i väntsalen som aldrig förr, satte mig rakt i tuggumi. Min vanliga otur!
Fast även i mörker finns det små ljusglimtar.
Får ett sms av Kristin, mer känd som tågtjejen av er läsare.

När jag trodde att dagen inte kunde bli sämre, vad blir det då? Jo sämre såklart.
In kommer två tuffa killar i 15års åldern med mobilerna i högsta hugg. Vad gör de med mobilerna? Smsar? Nä, leker med telefonernas ringsignaler och jämför med varandra.
- Åhh den här är tuff lyssna på den.
- Näää du den här är fan bättre.

Orka säger jag då...sen äntligen så sluta de leka. Då trodde jag dagens helvete var slut. Men ack så fel jag hade. In kommer deras tjejkompis i rosa pösiga byxor som inte sitter helt rätt, då hon visar halva röven och det mina vänner var ingen vacker syn. Sen hade hon en sådan urringning så man undrade vad det var hon hade på sig. Sen kom en fråga till, Vad är det hon försöker visa? Hon var väl som 15år som de tuffa grabbarna med mobilerna. Men försöker visa något som hon inte har. Bra tjejen, man får inte alls en snedvriden bild av dig. Inte alls.

Vi dömer människor efter deras klädstil och hur de uppför sig, är det så fel?

Men klär man sig inte efter hur man vill bli uppfattad som person? Jo, det tycker jag!
Jag brukar oftast uppfattas som en dryg och taskig jävel precis i början. Fast det beror inte på hur jag klär mig, utan hur jag är som person.
Jag brukar driva med människor lite för mycket i början. Människor gillar inte att man vänder allt de säger mot dem själva. Jag bara vrider och vänder på orden lite. Jag skojar bara men andra tar det på blodigt allvar ibland. Inte min mening men sånt händer. Människorna som stannar kvar och lär känna mig vet att jag gör så mot alla nån gång, mer eller mindre.

But I love you anyway you know!

Döm ingen på förhand, personen kan bli din bäste vän.

Catch u later!
Dytte

*Tjejen på bilden är ej Kristin, utan någon som ska symbolisera "fjortistjejen".

Ursäkta mig

men jag bara måste!!!

Hulta skrev nyligen i sin blogg om engelsk fotboll. Men han sa inget om lagen och hur det gick så jag tänkte att jag tar den biten nu. Eller ja i alla fall ett lag!

Är det någon som har något som helst intresse av Premier League så borde de veta detta.


Wigan Athletic är det någon som hört talas om det laget? Om du inte har det så lägg namnet på minnet. För just nu så flyger de fram som aldrig förr! De har öppnat stenhårt och har tagit poäng i de senaste 7 matcherna. De var nära att knipa en poäng mot Rysslands lilla by i england "chelski". Det var nära, precis i slutet. Men chelski klarade sig, men det löser sig för wigan ändå skulle jag tro. Det är ligans överraskning! Med det spelet Wigan har så har jag svårt att se mig att de åker ur. De är i Premier League för att stanna! Förhoppningsvis för gott! Det kan bli kul med ett underdoglag som sätter storlagen på pottkanten. Det ska bli kul att se vad de kan göra mot Arsenal! Den som lever får se!

Catch u later!
Dytte

Hemkommen

från några dagar i den sköna staden GÖÖÖÖÖÖTEBORG så är det ser ni. Jag laddade upp i onsdags med att lyssna på Hardcore Superstar fram tills det var dags att dra sig iväg till bussen. Jag drar mig med tunga steg iväg till bussen, gillar inte att åka buss.
Möter upp min gode vän sire i Skövde. Han om någon är peppad inför kvällen! Vi möter upp vår siste kamrat för kvällen, maja. Vi i denna trio drar oss iväg mot Göteborg. Vi laddar med musik på tåget och efter ett tag ringer grabbarna från radion och frågar lite om kvällens förväntningar. Säger även att jag ska recensera konserten och skivan nästa onsdag....tror jag(om jag minns rätt).

Vi börjar förfesta hos min gode vän och vapendragare Martin. Jag inför nu den ädla sporten "Capsning" i GÖÖÖÖÖTEBORG. Vi drar oss mot Storan och den väntade konserten med HARDCORE SUPERSTAR!!!

De äntrar scenen i samma ögonblick vi ställer oss på golvet. Ljuset börjar, musiken börjar och det viktigaste...sången börjar.

Stämningen är på topp och ögonblicket magiskt!

Hänger kvar i Göteborg tills idag. Sover hos min gode vän och vapendragare Martin. Allt är Superb fram tills nu, nu är man hemma igen. I det gråa och trista höstvädret som så plötsligt blev en verklighet. I Göteborg drömde man sig bort för ett tag. Man tänkte inte höst.

Man tänkte glädje och ljus.

Nu är allt så mörkt och kallt igen! Aja back to reality!

Catch u later!
Dytte