Scared

Sitter här i mörkret och funderar lite. Har i och för sig gjort detta hela dagen. Funderat på en speciell sak. Det riktigt gnager inom mig den där känslan jag har. Jag vill så gärna säga men är så rädd, så rädd för vad svaret kan bli.

Om jag ska vara helt ärlig så är jag riktigt rädd. Vill prata men gör det inte. Har aldrig väntat så här länge. Vad är det för fel? Vad är jag egentligen rädd för? Är jag så rädd för att förlora den här personen om jag gör det? Eller är jag så seriös att jag inte vågar att riskera något?(Läs mellan raderna så förstår ni,det är inte så svårt.)

Dytte is scared...

Några tips från några som förstår vad jag vill ha sagt?

Cash is king!

Eller var det pixlar? Det är en kille som sålt annonsutrymme på sin hemsida. Fast istället för att ha någon info på sidan så fungerar den som ett klotterplank där du kan köpa dig en plats. Nu är killen miljonär. Gött för han! Någon som vill använda min sida som klotterplank? 1dollar pixeln?

Catch u later!
Dytte

Besökare?

Jag har under den senaste tiden letat upp lite nya bloggar som jag funnit intressanta. Det roliga med detta är att deras besökar antal har höjts i och med att de kommit med på min länklista. Samband någon? Jag vet inte...vill inte spekulera heller. Men visst var det bra gjort av mig Emma? Jag var ju först i ledet över alla nya besökare hos dig. Emma är min nya "vän" så det så!!!

Catch u later!
Dytte

Rulla runt i snön...

Alltså den där Elin gör att jag känner mig som ett barn igen. Hon pratar alltid om snö och att det är så roligt och så fint. Nu har snön kommit. Och det i massor!!!!

Innan jag träffa henne skulle jag inte gjort det jag gjorde idag. Jag har varit ute och lekt i snön idag. Jag gick frivilligt, ja ni läste rätt frivilligt, ut och lekte i snön. Hade lite snöbollskrig med två kompisar(Jag hade snöbollskrig med dem och de bad mig sluta) och gjorde snöänglar(?!). Har gjort två stycken på Elins tomt men den första snöa igen innan hon hann se den. Så jag var ju tvungen att göra en ny ikväll! Hoppas den ligger kvar imorgon bitti. Glömde dock att ta med mig kameran för att föreviga ögonblicket! Ta ett kort åt mig Elin!

Jaja ha d gött! Ni finner mig i närmsta snödriva!

Catch u later!
Dytte

Snööö....

Här kommer det, här kommer snön.
Mer bilder kommer dyka upp var så säkra!!!!

Crossed my mind...

De tomma stegen ekar mellan väggarna, man hör vattnet sakta rinna. Det är tyst så när som på de egna stegen. Är det sista gången jag hör just detta eko? Är det sista gången jag hör vattnet rinna sakta längs med gången? Är det sista gången jag hör de vänliga och alltid så glada rösterna? Är det sista gången jag sakta går de tomma stegen?

Jesper skrev för ett tag sen på skämt om att att han hade tagit de sista stegen i HLKs lokaler. Att han skulle sluta! Tanken har slagit mig.

Jag sitter i mörkret, det enda som lyser upp är datorskärmen. Rummet är lika mörkt som mina tankar, men det finns ett litet ljus i mitt huvud precis som i rummet.

Som jag skrivit tidigare är mina drömmar här i livet att få ge ut en bok och bli sportjournalist i New York, USA. Men nu dyker tanken att jag ska hoppa av upp i huvudet på mig.

Den som ändå kan se hur jag kämpar, hur jag slits mellan glädje och förtvivlan. Den som ändå kunde förstå.

Det kallas tvivel, det där som gnager inom mig. Har jag vad som krävs? Kommer jag klara mig till slutet eller kommer jag bli avslängd längs vägen?

Vi får se mina vänner....vi får se! Men just nu ser det mörkt ut för HLK och MKV. Eller är det bara mörkt för min egen del?

Crossed my mind!

Catch u later!
Dytte

Julen är här...

Julen är här med allt den innehåller, förutom just en enda sak men som ändå är så himla viktig, snön. Vart har den egentligen tagit vägen? Jag och en vän till mig sa att vi skulle frakta snö från Boden i ett tåg bara för att få snö hit till Skara. Men efter lite övervägande bestämde(?) vi att det är lättare att åka till Boden och fira jul där än att frakta all snö ner hit till Skara. Än har inget av dessa två alternativ fullgjorts...tyvärr.

Gatan ligger mörk och kall, men vart är snön?

Några tankar och funderingar...

Varför är det alltid sånt gnäll mellan oss?

Vart har snön tagit vägen?

Jag gillar dig, mer än du tror!
Men gillar du mig?

Kommer tomten till mig i år?

Har mina föräldrar det bra där uppe i himlen?

Kan inte du och jag åka till Jönköping nån dag?

Kommer du på söndag?

Tack Mange för inbjudan, det var hemskt vänligt.

Jag tycker du ska ordna det här med din tid och vad du gör.

Tack Sandra för inbjudan, det var också hemskt vänligt.

Idag är det JULAFTON så det så!

Catch u later!
Dytte

En dans?

Där står jag på livets dansgolv och plötsligt står hon där precis framför mig.

Där står hon nu framför mig, bjuder upp mig till dans och berusad av hennes kropp kan jag inget annat än att svara ja.

Kvinnan tar mig på en danstur utan dess like. Vi dansar så försiktigt att vi bara nuddar, försöker vara lugn och fin bland blommor och surrande bin. Som en sketch ur fantasin där rullar vi runt bland dina mjuka kuddar. Därifrån ingenstans lyser månen upp vår kärleksdans så det finns en smärre chans att vi förenas i din blomsterkrans.

Det är så livet är med er kvinnor.

Jag trollbinds av er skönhet.
Jag njuter av er mjuka och känsliga beröring.
Jag njuter av ert sällskap.
Jag skrattar med er.
Jag går in i lyktstolpar då jag bokstavligt talat förblindas av er skönhet.

Ni för mig att gå genom eld och vatten för att nå er.
Ni är speciella för mig.
Ni har en speciell plats i mitt hjärta.

Men samtidigt som ni är och gör allt detta med mig gör ni mig även mycket fundersam och ibland t o m ledsen. Ni kan krossa min sagovärld lika snabbt som ni byggt upp den. Ni bara säger "fel" ord. Jag försöker vara så försiktig jag bara kan i mina danssteg så jag ej trampar er på tårna och gör er ledsna.

En dans med er kvinnor kan vara så skön.
Men det är en dans med svåra steg.

Men jag älskar er ändå, jag får helt enkelt lära mig de där stegen.

Catch u later!
Dytte

Magnus "Mange" Larsson

The Man, Du och jag ska blanda drinkar ihop i Januari, Februari nån gång där Mange! Sen har du ju faktiskt lovat mig en natt på Råslätt(fri tolkning)

See ya later dude!
Dytte

Tackar/Ledsen

Vänner och bekanta! Unga som gamla!

Lite ledsen men samtidigt glad över igår.
Det var ju planerat en utgång på kåren.
Här kommer en summering:

Förfest hos Lisa! Åhh så trevligt.
Tack Lisa och alla underbara människor
som var där och höjde stämningen.

Vidare till kåren.....
LÅÅÅÅNG kö!
Vi tröttna och gick vidare mot Jesper.
Lira xbox 360 och kolla skräckis.

Letar efter mina vapendragare som skall köra mig och Lisa hem.
Blåser ruskigt kallt!

Mina vapendragare hämtar mig och Lisa!
På väg hem!

Hälften lyckat hälften misslyckat!

Men jag känner mig både ledsen för egen och andras skull.
Jag var ledsen för att jag fyllde år igår och övertalade mina kära vänner att följa med ut bara på grund av det trots att de hade tänkt stanna hemma eller göra annat. Sen så går jag inte ens in på kåren då jag inte orkade stå i kön en timme till. Jag kände mig som en svikare! Men jag fick lova Emmi att gottgöra det genom att följa med ut i Januari eller Februari. Jag lovar att jag ska med er ut då!

Förlåt mig mina vänner! Jag lovar att blanda drinkar med er i Januari eller Februari!

Tack alla ni som trots allt offrade er för min skull! Synd bara att de inte hade hört talas om Dytte! För då hade vi fått komma in hela bunten direkt. Men som ni alla vet så bor det en hel del "bönner" i jönköping ;-)

Bilder från förfesten finns här!

Catch u later!
Dytte

Tiden står still...

Jag står still, världen snurrar, människorna går förbi som det vore ett band som spolades fram.
Allting passerar snabbt förbi och mitt i står jag. Helt still, undrande, frågande, vad gör jag för fel?

Nej, helt plötsligt slog tiden över till gubbe. Känner redan nerförsbacken. Inte bra! Jag försöker stå still i tiden men den rör sig ändå. Jag ställer samma fråga som "lou" gör, kan man önska sig tid i julklapp? Då önskar jag mig jättemycket tid som jag kan lägga framför mig och liksom backa bakåt i tiden. Det skulle bli rätt bra faktiskt.

Ja vad ska man säga? Det var en vän som frågade mig
- Är du inte intresserad av någon?
- Nä eller alltså eller jo eller jag vete tusan egentligen. Hon gillar inte min "sort".
- Vad menar du med din "sort"?
- Hon gillar killar som har/är ..................................................................................!
- Inte så svårt för dig att ordna, eller?
- Jag gillar ju henne för den hon är så varför förändra mig för att hon ska gilla mig?
- Good point!

I think I like this girl?!?!

Hon är en riktigt trevlig tjej. Gillar henne som person. Gillar både henns yttre och inre men tror jag faller mer för det inre än yttre faktiskt. Ohh jag är inte ytlig? Dytte gör framsteg! Ohh kärleksbekymmer på extremt hög nivå ska ni veta.

Men kärlek är fint, det är bra och trevligt när man upplever det. Alla vill vi bli älskade och älska någon. Men ack vad svårt det kan vara att hitta någon som vill älska en på det där speciella sättet.

Vill du älska mig?

Nu går spekulationerna vilt om vem denna tjej kan vara. Ja ni får fundera vidare. Sen får vi se om jag och hon hittar varandra i allt detta folkvimmel!

Vi ska förresten tömma baren ikväll. Ska du med? Vi blir ett glatt gäng!

Catch u later
Dytte

Så var det dags...

Vadå kass? Vadå skit? Nä jag vet inte alls vad du pratar om...

Födelsedag, Jul och Nyår knackar på dörren....det är för jävligt. Första gången jag "firar" utan mina föräldrar. Saknar dem så oerhört! Anledningen till "" är att det inte känns som något att fira längre. Hårt men sant! Förlåt Elin men jag har andra förutsättningar än dig.

Jag mår ärligt talat skit!

Underkänd på tentan, 1poäng ifrån. Sur? nä vi säger så, Ledsen? Ja faktiskt..

Skolan känns sådär också. Vinterns mörker sveper sig kring mig som en mur av nedstämdhet. Mår piss ärligt talat...Skulle inte palla att fortsätta gå i skolan om det inte vore för att detta är min stora dröm och det faktum att jag har en alldeles underbar klass. Vad skulle jag gjort utan dem? Antagligen hoppat av. Tack för att ni finns!

Dröm, hopp och kärlek!

Alla ser dessa högtider som "åhh vad roligt och trevligt". Jag ser dem mer med ett litet ledsamt öga och ser hur det var innan. Innan de blev sjuka och gick bort, innan hela min värld raserades framför mig.
Jag tänker ofta på hur det skulle ha varit om de inte blivit sjuka. Tänk om de aldrig hänt eller om de blivit friska. Hur hade det sett ut då? Undra vad jag hade gjort då?
Det är speciellt vid dessa tillfällen som jag saknar dem. Speciellt min mamma, jag bodde med henne hela mitt liv fram tills hon gick bort. Hon var alltid där på ett sätt eller annat.

Saknar dem något oerhört!

Ni som klagar på era föräldrar, Sluta med det! Man saknar inte det man har förens det/de är borta. Det är först då man inser hur mycket man saknar det man hållit så kärt för bara en liten stund sen. För efter det så är de borta och kommer inte tillbaka. Man får då leva på minnena som lever kvar inom en.

Man saknar inte det man har förens det är borta!

Catch u later!
Dytte