I en varm lägenhet.

Här sitter jag nu igen, allt för ofta har jag öppnat med denna frasen men det är det som gör mig till jag och jag till mig. Förvirrande? Javisst men sånt är det ibland!

I ett iskallt paradis!

Jag läste nyss en sak som både gjorde mig glad och lite ledsen samtidigt. Fröken K läste inlägget om henne, oväntat? Nä, faktiskt inte, det hade snarare varit oväntat om hon kommenterade. Jag tackar dock henne för att hon inte gjorde detta.

Detta stycke är för Fröken K:
Skrattet, det var inte menat seriöst. Jag gör så för att skydda mig! För att inte bli besviken, sårad eller t o m knäckt. Det var ett dåligt val av mig. Förlåt mig!

Im afraid!

Här sitter jag i alla fall i ett varmt lådparadis. Vart jag mig i världen vänder ser jag staplar av lådor, bananlådor. De står som sagt överallt i mitt så kallade paradis. Min syster och hennes barn var och hjälpte mig att packa lite idag. Tilda och Samuel heter dem, de begravde för övrigt min fjärkontroll under 5ton tyg. Det är säkert, det är så mycket. Nä, men det är mycket tyg, det är det. Hmm det roliga är dock att det var jag som sa åt dem att lägga det där. De förstår ju inte bättre, de är ju trots allt runt fem och tre år.

My remote is now dead! Crushed by the hands of kids. Ohh ain´t it hard?

De är dock grymt söta det måste jag säga, de ville ju ändå hjälpa mig menar jag. De tog t o m saken i egna händer, bokstavligt talat, och började slänga ner mina bestick i en låda.....som skulle till kupan. GÖTT! Tur att jag hann stoppa dem, jag har dock ingen osthyvel eller smörkniv uppe. Jag kan bara gissa i vilken låda det ligger i, hoppas jag har tur så det ligger i mina lådor och inte kupans.

Box box box box boxes everywhere!

Catch u later!
Dytte