Alla får dig, du betyder inget och inget alls. Det är ingen som bryr sig om dig.
Du är den ende som kan hjälpa mig nu. Snälla, rädda mig ur detta eviga mörker. Ryck upp mig ur mörkret och få mig glad. Du förstår inte hur det känns. Varför är det såhär?
I hear it all the time
De tror att du är en slit och slängpåse som bara kommer finnas där när de behöver dig. Det känns så för dig ibland det förstår jag. Du blir ju utnyttjad av alla som säger sig vara dig nära, bara för att du förstår och för att du lyssnar på vad de har att säga. Sen när de är klara slänger de in dig i tystheten igen, tills nästa gång de behöver dig.
Need me, need me? NO
Det känns som att de inte bryr sig om dig. Det känns som att så fort de är klara med dig så blir du luft. Du blir ingenting, en nolla och dem blir din idol? Vi säger så, men det är inte ens i närheten.
Du är en nolla och de är din idol
Catch u later!
Dytte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
För att låta jävligt flosklig; det finns ett mörker men ljuset finns också, så småningom kravlar man sig upp och får se solen. Fast man kan behöva klättra bra jävla länge ibland. Fortsätt blogga.
Förlåt att jag bara försvann igår.. Min dator dog och ville inte starta.. Huu.. jag tycker inte om min dator längre.. Men hörs vi ikväll? puss
Danne: Jag vet att det finns ljus. Ibland är det en väldigt lång klättring också som du säger. Jag kämpar mot det varje dag varje minut. Tack
Emma: Du vet
Skicka en kommentar