När jag börjar skriva detta är klockan 23:19. Det är 41minuter kvar tills klockan slår 00:00. Sen är det julafton. Glädjens högtid enligt många. Ett rent helvete för andra.
Mina tankar på jul går till alla de som förlorat nära och kära under året eller fortfarande sörjer. Julen är en högtid som får en att minnas de som gått bort. De man förlorat, nära och kära. Det sorgliga är att varje år nämns dessa personers namn. Det blir alltid samma pinsamma tystnad. Man vill inte prata om det man förlorat utan om det som fortfarande finnas.
Lost and found
Man står där i köket och samtalar om dittan och dattan. När någon helt plötsligt säger att detta skulle ........ se eller vara med om. Det slutar alltid med den pinsamma tystnaden som lägger sig som en kall och ogenomtränglig dimma i hela rummet. Till slut skingras dimman och samtalet fortsätter. Om allt annat än just den personen som för alltid är förlorad för en.
Dimman kommer alltid att finnas där.
Jag önskar att jag aldrig hade förlorat mina föräldrar utan att de skulle kunna vara med på jul. Min önskan kommer aldrig att uppfyllas av tomten. Tomten en figur som barnen önskar sig julklappar ifrån varje år. Vart finns den personen eller figuren som ska uppfylla min önskan?
Wish and you get nothing
Det är vid högtider jag saknar mina föräldrar mest. Högtiderna förlorar lite av sitt värde när de man håller kära inte finns med, inte alla i alla fall. Min familj är också sådan att vi inte pratar om vad som har hänt. Jag vet inte om det är för att jag själv sluter mig eller för att hela min familj är sådan. Jag är dock säker på att det är min familj som sluter sig. Jag pratar med andra istället. Vänner som jag fått som gått igenom samma sak som jag själv. Vi har träffats av en anledning. Vi har förlorat någon som står oss nära. När vi väl lärt känna varandra hjälper vi varandra med det mesta.
Som en mussla
Så min önskan till jultomten som är realistisk är att vi alla ska skänka en tanke till de nära och kära vi förlorat. Någon som önskar samma sak?
Christmas wishes
Yours truly Dytte
lördag, december 23, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar