lördag, juni 30, 2007
Tema
Jag ska fixa en detalj som gör att det går att genomföra överhuvudtaget. Utan den delen så försvinner hela min idé.
Give it to me please
Jag pratade med tre vänner om mitt tema som jag gillar. De gillar det också och tror att det kommer bli jättebra. Om det blir som jag har föreställt mig (när blir det som man föreställt sig egentligen?) så kommer det bli grymt bra.
You gotto love it
Mailat lite och ska som sagt kolla upp en viktig del i mitt tema. Om jag får ett positivt svar på mitt mailande så ska jag bara fixa detaljen. Sen kommer J att få en present med ett jättefint tema. Hoppas innerligt att hon förstår tanken bakom det och blir nöjd.
Let me be your angel
Catch u later!
Your detail Dytte
Min "dumma" idé
Possible?
Den är halvt på skämt och halvt på allvar. Men den kommer nog bli väldigt rolig om jag lyckas hitta ett bra tema. Allt hänger på temat nämligen och vad den kunniga personen säger. Om personen ifråga säger att nej det kommer inte alls att gå eller blir bra så struntar jag i det.
Theme?
Jag har kommit på en massa bra och ovanliga idéer. Problemet är bara att de är just ovanliga. Därför är de svårare att genomföra. Jag avslöjar vad det är om experten säger att det inte går. Jag ska maila henne nu och se vad hon tror om det. Ska även kolla med en annan kille jag vet som är duktig inom detta.
Expert? Ja
Catch u later!
Yours truly Dytte
Det här kommer antagligen vara
Cancern idag lyfts fram mer och mer. Nu senast i media genom mustaschkampanjen där männens prostatacancer skulle komma fram i ljuset. De cancerdrabbade får större och större utrymme i medierna och det är verkligen välbehövt då det är den andra största sjukdomen i Sverige efter hjärt- och kärlsjukdomar. Ca 50 000 personer drabbas varje år i någon form av cancersjukdom. Om det nu är 50 000 som drabbas, hur många är då inte anhöriga till dessa? Om vi skulle utgå från en kärnfamilj med två föräldrar och två barn har vi fyra personer. Det skulle betyda att istället för grundsiffran på 50 000 personer blir siffran som drabbas av sjukdomen istället 200 000.
Nu pratar vi om helt andra siffror och de drabbade är så många fler än de som får just cancersjukdomen. De är dem vi vill nå, de anhöriga. Speciellt barnen och ungdomarna i familjerna. Många glömmer idag bort dem och ser enbart till den cancersjuka. Inget fel i detta, absolut inte. Det är dem som behöver vård först och främst, men de anhöriga kan också komma att behöva vård, vård och samtal. Samtal är något som saknas idag för det är ingen som ser hur dåligt dessa ungdomar mår. De måste få prata med någon och då med helst med någon kurator eller någon som går eller har gått igenom samma sak. De behöver känna att de inte är ensamma. Ensamheten i det läget är den värsta känslan som finns. Att ensam, rädd och med mycket tankar och frågor som cirkulerar i huvudet. Klara av det utan något stöd eller hjälp är helt uteslutet. Tankarna man får under och efter sjukdomsperioden gör att man ibland kan tro att man är ”onormal” och att det man tänker inte är sådant man ska tänka. Man kan falla in i en depression och sluta sig mot omvärlden, därmed riskerar man att den hjälpen som till slut kommer förloras då den kommer försent. Boken är tänkt att vara den hjälp man kanske inte vågar fråga om. Ett stöd för den anhörige och ett sätt för omgivningen att förstå den anhörige och dess känslor. Boken är ett oerhört viktigt projekt och kommer att bli en oerhörd hjälp för alla drabbade i Sverige och världen överhuvudtaget. Om det finns 200 000 i Sverige vad finns det då inte i världen? Alla med många tankar och funderingar. Var med oss och hjälp de cancerdrabbades anhöriga, de behöver vår hjälp, allas hjälp.
Det var en gång en liten fågel
Detta är en lite rolig låt tycker jag. Inte så känd men den kan mycket väl bli sommarens sommarplåga med rätt presentation. Själv så diggar jag låten. Den är fjantigt bra.
Akta dig Roger
Catch u later!
Yours truly Dytte
fredag, juni 29, 2007
Cry
Tänk om.
You have never seen me cry
Jag har tidigare pratat om planer och mål. Men aldrig sagt vad de innebär och innehåller.
Kan berätta att jag har lagt upp mål som jag har satt en tidsgräns på. De flesta av mina mål ska bli avklarade inom tre år. Dessa mål är realistiska och tiden för dessa är anpassad efter hur lång tid jag själv tror att det tar. När jag vill ha uppnått dessa mål.
Goal, shoot, goal, shoot, goal
Målen är glasklara. Det går inte tolka på något annat sätt än precis det som står. Ett av mina mål är att få min bok utgiven. Har sagt det tidigare, våren 2008 siktar jag på att få ut den. Mitt löfte till mina föräldrar.
Mitt tysta löfte.
Tänker ofta på mina föräldrar. Jag funderar ofta på hur det skulle vara om de inte blivit sjuka. Eller om de blivit friska. Hur hade mitt liv sett ut då? När jag tänker på det går det inte att föreställa sig. Man kan inte omformulera hela ens tillvaro.
Hela ens värld.
Ska absolut inte klaga på mitt liv jag har just nu. Har vänner som bryr sig om mig, jag får mer och mer skribentjobb, träffar nya människor, utvecklas som person, klarar mig. Mina närmaste vänner skulle jag inte klara mig utan. Absolut inte.
Friends forever
Sen sist men INTE minst - J. Hon kommer in i mitt liv på det mest underliga sätt egentligen. Jag skrev en gång till henne något i stil med detta "det är ju inte direkt så att jag kommer knacka på din dörr någon dag". Jag har fortfarande inte knackat på hennes dörr men trots detta är vi idag ihop och jag njuter av varje sekund jag får vara med henne. Underligt hur livet väljer vägar ibland. Bästa vägvalet på väldigt länge.
J is my shining angel
Catch u later!
Your targeting Dytte
torsdag, juni 28, 2007
Ful idé
Bara så ni vet.
Catch u later!
Your laughing Dytte
onsdag, juni 27, 2007
Saker som ska göras i sommar
Jobba för lokaltidningen
Jobba för en stor sporttidning
Jobba med boken
Jobba med en information till en reklamkampanj
Åka till Göteborg och Pier Pressure
Åka till Malmö och vara med min söta J
Åka till diverse platser för intervjuer
Åka till Göteborg och kolla allsvensk fotboll
Köpa en present till J:s födelsedag.
Kolla lite info kring J:s andra present.
Gå på bröllop
Blogga oftare
Prata med bokförlag
Accept
Jag fick idag en förfrågan om jag ville komma på ett bröllop. Första tanken var "shit". På ett bra sätt. Har faktiskt tänkt på det tidigare. Bröllopet alltså, om jag skulle få följa med eller inte.
Ask me a question
Om jag skulle få följa med känns det som att jag skulle bli accepterad av J:s bror. Alltså inte för att det har funnits en känsla av att jag inte varit accepterad innan. Men jag blev väldigt glad när jag blev tillfrågad. Även om J kanske tog det lite som att jag var osäker.
No doubt
Jag tackade i alla fall ja till inbjudan. Ska bli kul faktiskt. Då får man tänka på att jag vanligtvis hatar allt som har med kalas och officiella middagar att göra. Tillfällen då man tvingas ha ett leende på läpparna och socialisera med människor man vanligtvis aldrig skulle prata med för man egentligen är ovänner. Bröllopet ska dock bli kul.
Tack
Catch u later!
Your weddinggoing Dytte
Umbrella
Ska lyssna sönder den.
Tack.
Catch u later!
Yours truly Dytte
Somnade
Igår var jag som en vandrande zombie. Sov så fort jag fick tillfälle. Då menar jag verkligen så fort jag fick tillfälle också. Jag sov överallt och ingenstans. Snacka trötthet på hög nivå igår alltså.
Trött? Ja, lite.
Somnade på en gummimatta vid packa ost stationen. Jag låg och sov några minuter vid ett flertal tillfällen på denna gummimatta. Varje stopp vi hade utnyttjade jag till att sova på mattan. Och vi har massor av stopp.
Gummimattor är rätt mjuka ändå.
Sov också vid etikettstationen. Där är det inte så smart att sova för det blir alltid stopp i hissen där. En gång när jag somnade fick en kollega ropa på mig för att jag skulle vakna. Det var nämligen stopp i hissen. Inte något bra ställe att somna på som ni säkert förstår.
Stopp i hissen gör att man är tvungen att vakna.
Catch u later!
Your tired Dytte
tisdag, juni 26, 2007
Ordet
Varje gång jag pratar med dig vill jag säga ett ord, ett ord jag inte kan säga.
Jag vet verkligen inte varför. Det är egentligen rätt löjligt att jag inte säger det. För jag vill säga det.
Vad töntig jag är
Det är jag verkligen. Töntig alltså, för att jag inte säger det. Men jag lovar att jag ska säga det nästa gång vi pratar och gången därefter. Absolut gången efter det också och efter det samtalet likaså. Även fast jag nu verkar ha en mental spärr mot ordet.
Ska säga det.
Catch u later!
Yours truly Dytte
måndag, juni 25, 2007
Midsommar
För andra året i rad blev det lyckat. Väldigt lyckat. Förra året var jag nere med Linus, men i år var jag nere helt själv. Eller själv och själv, jag var med J och hennes kompisar. Alltså jag trodde jag var hyfsat van vid skånedialekten. Men när en av hennes kompisar började prata så blev jag "öhh".
Han är skåning.
Han pratade på den bredaste skånska du kan tänka dig och rösten var störtskön.
J:s kompisar är för övrigt schyssta, de jag pratat med i alla fall. Har märkt att jag inte reagerar på att de pratar skånska längre.
No longer skånsk.
Midsommar firades som sagt i Malmö hos J. Jag sa aldrig detta till dig, men jag tyckte faktiskt maten var god även om inte alla höll med. Kvällen var trevlig även fast jag var trött och sen lite fundersam över en sak. Men det löste sig det också. Det jag funderade över. Gjorde mig ledsen för en stund men som jag sa innan. Det löste sig.
Kommunikation mina vänner.
Midsommar detta året var i alla underbar. Grymt bra.
Catch u later!
Your midsommar Dytte
onsdag, juni 20, 2007
Do I attract you?
Jag har träffat en tjej. Hmm det där lät som att jag träffa henne förra veckan. Men så är det inte. Träffade henne för första gången förra månaden. Lite nervöst faktiskt. Okej, om jag ska vara helt ärlig jävligt nervöst. Hade pratat med henne en bra tid innan detta men aldrig träffat henne.
Who is this girl?
Centralen, mycket folk, förvirring. Vart var hon? Jag letade runt lite efter ett ansikte jag tänkte att jag skull känna igen. Hittade inget till en början. Men efter en liten stund så fann jag henne. Hon satt där på en bänk mitt i den stora salen.
Som en ängel satt hon där och strålade.
Vem är denna tjej nu då? Jo, hon heter J, eller inte J men jag kallar henne J. Eller min lilla J. Men snart blir lilla J stor. J är en tjej som fångar mig med sitt leende och trollbinder mig vid hennes sätt att vara. Har henne som bakgrund på min mobil och ett stort leende sprider sig på mina läppar när jag ser bilden. Får ett fånigt leende som hon skulle säga. Får alltid det när jag tänker på henne.
J is the first letter in love
Hon skrattar åt mina spänstiga hopp, jag skrattar åt hennes rutin (?) att sparka tårna i min sängram. Hon älskar min figge wickar dans och jag älskar hennes småländska dialekt.
Fick en fråga av hennes kompis om vad hon betyder för mig.
Hennes kompisar bryr sig verkligen om henne.
Jag bryr mig verkligen om henne.
J om du bara visste. Om du bara visste vad du betyder för mig.
My heart is beating for J.
Catch u later!
Yours forever Dytte
I just want you to know who I am
Läser den sakta.
Sakta.
Känner tårarna komma och en otrolig hjälplöshet. Man vill göra så mycket. Men kan göra så lite. Det enda jag kan göra är att finnas där. Om, om du vill prata.
Jag finns för dig. Kom ihåg det.
Alltid.