Mannen med visioner

Första inlägget jag gör här på månader. Det är rätt sjukt. Vart har tiden tagit vägen och vad har hänt sen sist? Jag har försökt bli en vit riddare. Jag har försökt bli den där snubben som faller in i ramen och slutar leka hjälte hela tiden. Det går ärligt talat åt helvete. Jag är inte skapt för ett svenssonliv och det vet både du och jag.

Fuck that

Jag sitter på ett jobb som jag trivs väldigt bra med men där jag snart får sluta. Nej, jag har inte gjort något fel men det är en visstidsanställning. Vad tusan hände med mina drömmar? Vad hände med mina visioner? På ett sätt följer jag väl dem nu. Skaffar mig ett jobb, skaffar mig flickvän, skaffar mig en frisyr. Fan vad jag är svensson.

A man with visions

Jag drömmer om NY och kanske är detta en del av det. Vem vet. Men det är så jävla tråkigt. Vem vill sitta på ett jobb för resten av sitt liv och fucking tyna bort? Jag respekterar dem som är nöjda med sitt jobb men det är inte tillräckligt för mig.

Enough

Kan man se detta som en comeback för mig? skulle inte tro det. En plump i debatten. Ett kastat ord kanske. Men tusan ingen comeback. Kanske i ett senare liv. Kanske i ett liv som inte är svensson.

Comeback

Dislike

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Nu tycker tydligen min kusin och hennes man illa om mig. Aj, så illa det kan gå ibland. De får dock tycka vad de vill om mig. Det är helt okej. Vi är alla olika.

Different

Minisverige

For tva dagar sen besokte jag minisverige. For forsta gangen pa tre manader fick jag smaka pa marabou mjolkchoklad och Ahlgrens bilar. Det var en smak av Sverige och det smakade inte som jag hade tankt mig. Det var gott, givetvis, men Sverige ar inte vad det brukade vara for mig. Annu letar jag efter en forandring.

change

Sverige ar mer och mer ett kapitel jag vill undvika men det ar svart. Time will tell. Nu till nagot annat. Igar var vi nere i Homestead hos amish-manniskor. De driver ett populart bageri som, enligt mig, ar overskattat. Sen regna det hela kvallen och det var val inte vad jag lamnade Ecuador for.

Ecuador

Nu ar det dock bra vader och imorgon natt kommer min bror in. Da blir det NBA och amerikansk fotboll i Miami. Kanske inte direkt men jag ska vara har ett tag och min bror likasa. Nu blir det att lasa lite twilight.

Twi

Trip is going on a trip

Igar var det thanksgiving har i Ecuador eller rattare sagt i Staterna men de ar ratt manga amerikaner har sa de hade en stor middag. Sjalvklart sa var jag med trots stor stress innan. Strommen gick namligen ute i Santa Marianita och jag hade inte haft strom pa over 24 h. Jag hade inte duschat, inte tvattat och jag hade sand overallt och en stor bula mitt i pannan. Efter manga om och men sa kom Linda ut och hamtade mig och jag akte in till stan och tog en dusch och gjorde allt annat jag behovde gora.

Stress

Pa Thanksgiving sa traffade jag inte sa manga nya manniskor for jag pratade mest med Carolito (tror jag namnet var) och hon pratar praktiskt taget ingen engelska sa jag fick kampa for att prata spanska. Vilket ar valdigt bra da jag behover ova. Det blev dock tidig hemgang da jag och Denis ska ut pa en veckas resa har i Ecuador.

Travel

Vi ska besoka Riobamba, Cuenca, Ingapirca, Quito och Ekvatorn. Sa det ska bli riktigt kul faktiskt. Sa jag far se lite mer innan jag drar over till USA. Samtidigt vill jag inte aka da jag har sa lite tid kvar har. Vill gora det basta av tiden som ar kvar men det ar manga som jag kanner som aker ivag nu och da kan jag lika garna aka jag med. Mamina drar till Argentina med Peter for att turista och hamta hem Anna. Carolito drar hem till Guayaquil under denna helgen eller nasta vecka. Lisa och Ernest har redan lamnat. Ja alla har dragit ivag. Nu drar jag ocksa ivag. Bussen gar runt klockan 10 eller 11. Lar inte bli massa uppdateringar medans jag ar borta men nagon ska vi nog fa in.

Hasta luego

Alien i staterna

Ibland kan man hitta saker som later lite roligt. Som Visa-regler for USA. De forvantar sig tydligen att en alien eller tva ska komma dit.

If you are an alien, the CBP Officer must determine why you are coming to the United States, what documents you may require, if you have those documents, and how long you should be allowed to initially stay in the United States. These determinations usually take less than one minute to make. If you are allowed to proceed, the officer will stamp your passport and customs declaration form and issue a completed Form I-94 to you. A completed form I-94 will show what immigration classification you were given and how long you are allowed to stay.


Also, If you are an alien, CBP Officers may decide that you should not be permitted to enter the United States. There are many reasons why this might happen (see INA § 212(a)). You will either be placed in detention, or temporarily held until return flight arrangements can be made. If you have a visa, it may be cancelled. In certain instances, Officer(s) may not be able to decide if you should be allowed into the United States. In this case, your inspection may be deferred (postponed), and you will be instructed to go to another office located near your intended destination in the United States for further processing.

Update

Nu angrar jag lite att jag tog lektioner for kitesurfing. Jag var inte i narheten av bra eller okej. Det kanns lite som att det var bortkastade pengar. Men det ar val inget jag kan grata over nu kanske. Hade bara varit roligt att lagga pengarna pa nagot annat. Sant ar livet.

Get over it

Nu sitter jag och planerar nagra av mina helger som kommer. Det ar bara en manad kvar innan jag ska aka vidare till USA. Det later kanske mycket men tiden gar snabbt at nar man har roligt. Jag kom ju precis hit. Landade igar kanns det som. Sa nu sitter jag kollar upp vilka stader som ar intressanta att aka till och sen blir det till att aka dit under helgerna.

Weekend

Jag har fatt en medhjalpare igen. Det kanns dock som att den ena ersatter den andra. Nutcases that is. Torsdag sa aker Susan till Banos och ska sen vidare till staterna. Nu har Jo kommit hit och hon ar allt annat an fager. Hon ar 62 ar gammal, vager nagonstans over 100 kg och ar fran England. Hennes timing nar det galler sang ar inte den basta for hon kanner alltid for att sjunga. Nar det sen ar med en brittisk ton sa kanns det mycket samre. Tack Linda for denna oerhorda hjalp.

Thanks

Linda vet vad jag tycker och hon tycker samma som jag. Det ar tur det. Jag ar glad att jag har henne som chef och ingen av mina tva nutcases. Joan som ar Lindas kompis och som varit har i en manad akte hem i helgen som var. Jag saknar henne, for hon var alltid trevlig och med henne och Linda har ute sa slapp jag prata med Susan. Det gor jag inte nu tyvarr.

Sorry

Nu ska jag sova. Klockan ar strax 22.00 har i Ecuador och imorgon kommer annu en dag. Det ar vad de sager i alla fall. Ska bara fa kaft pa hundarna som ylar som vargar har utanfor.

Night

Story to tell

Forra helgen var handelserik om jag uttrycker mig milt. Det handlar om en inbjudan till en trekant, alternativt fyrkant. En kitare i nod och en vild resa pa en pickup. Jag kommer beratta mer om det senare. Inte just nu men snart. Och bilder ar pa vag.

Patience

Rich on what?

Det jag har massor av, men samtidigt sa valdigt lite av, ar tid har i Ecuador. Jag jobbar max fem timmar om dagen och oftast inte ens i narheten av det. Det gor att jag har valdigt mycket fritid har ute. I Santa Marianita sa ar det valdigt lugnt ocksa.

Time

Under min tid har sa har jag funderat pa hur lange jag kommer forsoka resa som jag gor nu. Ett, tva, tre eller kanske fyra ar. Om det ar fyra ar sa kommer jag vara 28 ar nar jag slutar. Kanske dags att skaffa familj och ett riktigt jobb i den aldern. Vad ar ett riktigt jobb? Vad ar en familj? Vad ar min framtid?

?

Jag har det valdigt bra har. Battre an manga, manga andra som foddes i detta landet. For alla andra haromkring ar jag rik. Jag har rad att resa och jag gar dar, vit som jag ar, och alla tittar pa mig. Det spelar ingen roll var jag ar i Ecuador. De tittar, tisslar, tasslar och onskar att de hade mina pengar sa de skulle vara lyckligare. Sjalv ser jag alla kvinnor haromkring och par. Onskar att jag var ett av de lyckliga paren eller till att borja med, en av de vackra kvinnorna. Men jag har ingetdera.

Nothing

Jag ska inte skriva mer om detta nu. Det far mina tankar att floda och jag vill inte vara olycklig har i Ecuador. Allt ar bra har, mycket battre an vad jag trodde det skulle vara. Jag ar lycklig och kommer sakna Santa Marianita och Manta dagen jag lamnar det bakom mig. Men lat oss fokusera pa nuet och det som ar narmast. Jag ar glad, lycklig och jag lever. Det ar det viktigaste.

Ciao

More update on the 18 of october

Idag den 18:e Oktober sa akte Denis hem till Guayaquil. Han ska komma tillbaka om tva veckor men jag kommer sakna honom. Vi blev bra vanner och hade roligt ihop trots kulturskillnader. Jag ska aka och besoka honom i Ecuadors storsta stad nagon helg och sen komma tillbaka till Manta och beachen efter helgens slut. Vilken helg vet jag inte an men vi far sa.

Let's see

Idag var vi ocksa ute och at middag. Dar traffade jag Jerry och Debra och mannen ifraga ar mangmiljonar men ar snal som jag vet inte vad. Debra har mer plast och konstgjorda amnen i mer kroppsdelar an jag kan saga vid namn. Tydligen sa ager Jerry tre batar, minst fem fastigheter varav en har en gigantisk tradgard och xx antal bilar i garaget. Men han ar snal som bara den. Debra ar mer konstgjord an en plastblomma men valdigt trevlig. Jerry pratar sa lagt att man inte riktigt hor vad han sager utan man bara nickar och ser glad ut.

Happy smile

Imorgon ska Lisa och Ernest komma over och kolla pa film med mig. De ar fran Tyskland och har varit ute och rest i nio manader, varav cirka tva i Ecuador. De bor hos Monica och Fritz, som kommer fran Osterrike. De ska i alla fall komma over pa film och det ar inte alls dumt. Det ska bli trevligt och jag ska till och med forsoka dricka ol. Bara Susan kan halla sig ifran min lagenhet sa ar jag nojd. Hon ar en liten vessla. Imorgon eller nagon annan dag sa ska jag beratta mer om henne.

Sprechen sie deutsch?

Update on the 18 of october

Been a busy couple of days. I fredags sa var det en bil som fastnade i sanden pa stranden och som de gentlemen jag och Denis ar sa begav vi oss dit ner for att hjalpa till. Vi kommer ner dit med skyfflar och lite plankor for att fa loss bilen. Vi lyckas inte fa upp bilen pa forsta forsoket och da sager Denis till mig pa engelska "if we don't get the car up, maybe we can keep the girls?" Det var en kille och tva tjejer i bilen men vi antar, givetvis, att ingen av dem pratar engelska. For tidigare sa pratade jag pa engelska men killen reagerade inte ens.

React

Pa tredje forsoket far vi upp bilen och allt ar frid och frojd....inte. For nar bilen ar uppe pa vagen igen och vi samlar ihop vara saker so kommer killen fran bilen fram och sager "thanks guys, I really appreciate this". Bade jag och Denis stod som fagelholkar da jag nastan kallat killen korkad och Denis ville behalla de tva tjejerna. Vi blev lite snopna dar och jag har inte latit honom glomma det.

Can we keep them?

Susan som kvinnan heter som ska hjalpa till har gor inte direkt mycket. Hon ar som sagt bohem och samlar pa allt mojligt konstigt. Hon borjade hamra pa nagra plankor igar och vi trodde hon skulle gora en lada eller nagot liknande. Under tiden holl jag och Denis pa att fixa en dorr vid sidan av den stora porten. Ett mycket viktigt projekt. Hon jobbar sakert pa den dar ladan i flera timmar och vi med varan dorr. Mot kvallen vankades det middag med nagra andra personer och da gick jag och Denis forbi denna lada och jag fragade honom vad det var for nagot Susan hade byggt. Han hade ingen aning. Inte jag heller for den delen.

Box

Idag fick vi reda pa att det ar ett bord. Det ar nog det fulaste bord jag nagonsin sett och vi skamtade sa mycket om det att det inte ar sant. Inte infor Susan men nar Linda, Joan, Denis och jag var pa vag in till Manta sa skrattade vi gott at det dar bordet. Fulaste nagonsin. Jag ska ordna ett kort pa det sa ni far se. Konst eller anus. Det ar upp till er att bestamma.

Decide

Min branda rygg ar nu mycket battre och det finns faktiskt en chans att det gar over till solbranna. Vilket hade varit trevligt da jag nastan alltid flagnar eller bara blir vit igen. Men denna gangen ser det ut att faktiskt bli en fin solbranna pa ryggen. Nu ska jag bara fixa framsidan ocksa.

Hasta Luego

Update 15:e Oktober

Det hander mycket har som ni sakert forstar. Det ar bara det att jag inte skriver ner det. Sjalvklart glommer jag av saker da men ska se om jag kan sammanfatta lite. Bade for er och for min egen skull.

So here we go

Min chef som heter Linda ar valdigt snall och hur trevlig som helst. Lite speciell nar det galler Ecuadorianer och deras kultur. Kulturen ar valdigt lat i sig och de verkar inte saga sanningen. Sen alskar Linda djur och har ute pa beachen har hon tva hundar, Bailey och Buttons. Inne i stan i lagenheten som bestar av fyra sovrum, ett vardagsrum och fyra toaletter har hon sju(!!!) katter. Det ar helt sjukt men hon har det. Hon har bland annat sagt att hon ska skjuta knaskalarna av den person som skadar hennes hundar. Hon skojade inte.

My boss

Under tiden jag varit har sa har det kommit mer och mer folk hit. Linda och hennes van Joan har flyttat ut hit och bor nu har under tiden Joan ar i Ecuador. Vi har haft tva helpers som vi kallar dem (jag ar ocksa en helper) har som heter Denis och Stali. Den sistnamnda lamnade huset i borjan av denna veckan och ska inte komma tillbaka.Han pratade ingen engelska men vi forstod varandra ratt bra anda. Denis ar fortfarande kvar har och vi kommer valdigt bra overens och pratar valdigt mycket om allt mojligt. Vi ar i samma alder och har ungefar somma intressen sa det ar skont. Vet inte nar han lamnar men det lar vi snart marka.

Helpers

Vi har fatt ett tillskott till som heter Susan och hon ar en 40-arig bohem, vegetarian och kontrollfreak som jag inte alls kommer overens med. Hon verkar inte riktigt forsta att jag ar hennes chef och inte tvartom. Hon borjar pa en massa projekt som hon sen inte avslutar. Hon tar pa sig valdigt mycket men gor valdigt lite efterhand. Nastan forsta dagen borjade hon ta saker ifran mig som jag, som manager, ska gora och inte hon. Men hon fattar inte det men jag ska ta mig ett snack med henne i veckan.

Me, boss

Jag ska ocksa valja ut nya helpers som ska komma hit. Jag stannar ju inte hur lange som helst och det vet Linda. Hon gillar mig jattemycket och hade garna sett att jag stannat langre an vad jag gor men jag vill inte det. Det ar bra och hur underbart som helst har men jag kanner mig ratt nojd med tre manader.

Time

Jag ska borja uppdatera mer frekvent an vad jag gjort tidigare men vi har haft lite problem med datorn samtidigt som vi haft mycket att gora. Darfor blir det som det blir. Snart har jag varit har i en manad ocksa. Jag lamnade den 21:e september och det ar idag den 15:e Oktober. Snart en manad. sen ar det bara November och sen den 10:e december aker jag till Miami och hanger med kusinen och hennes familj. Det blir inte mycket shoppat i kladesvag och annat har om jag sager sa. Det jag vill ha kostar lite mindre an i Sverige men priserna ar sa mycket battre i USA. Sa jag vantar med min shopping tills dess.

Hasta Luego

Update for yoi folks at home

Det ar inte sa att jag inte bloggar for att det inte hander nagot. Det hander alltid nagot har som ni sakert forstar. Nu i onsdags sa lamnade vakten Servero tomten. Han sa upp sig sjalv da han inte fick ha sin familj pa tomten. De forde mycket ovasen och darofr fick de inte vara har. Simple as that. Samma kvall gick jag och San ut for att ata en middag pa La Esquina. Kanske later fint men har pratar vi om en liten restaurang i ett gathorn dar du kunde valja pa kyckling, kyckling och hmm vad var det nu igen? Ja, just det - kyckling. Sa vi tog en kyckling och delade pa och San bjod da det var sista kvallen i Manta men det var inte direkt sa det ruinerade honom. En helt perfekt middag och den kostade totalt $8.70 med dryck. Inte alls dyrt for tva personer.

Dinnertime

Nu till det jag tankte blogga om fran borjan. Jag haller mig naturligtvis uppdaterad om vad som hander i Sverige och idag laste jag denna artikel. Nar jag laser den sa blir jag sa forbannad och funderar pa hur korkade de ar. Speciellt detta som de sager "– Även om boken som sådan kanske är skriven tidigare får man inte försöka hitta nya uppdragsgivare så länge man har arbetslöshetsersättning, säger hon till NWT" Det var chefen for forsakringskassan som sa det. Hur korkat ar inte det? Vill de inte att man ska fixa ett jobb? Ar de dumma i huvudet? Saknar de IQ? Vad ar deras problem, undrar jag.

IQ?

Kanske ska beratta lita mer om vad som hander har i Santa Marianita, Ecuador. San som blev min van har under veckan han var har ar en jattetrevlig amerikan som jobbar i labb for polisen och som ar tranare for track and field. Han planerar att bli snuskigt rik och sen ska han ringa mig sa han. Vi far se hur det blir med det. Jag borjar lara mig lite spanska ord och nu ska jag bara lara mig sa mycket att jag kan prata i meningar och fatta svaret ocksa. Lattare sagt an gjort. Sen verkar kitesurfingsasongen har ha dott. Inte alls roligt da jag tankt att testa det. Nu verkar det inte bli av vilket ar valdigt synd.

Kite

Sen funderar jag lite pa centralamerika. Ska jag kora igenom det nu eller ta det senare? Planen ar att ta det pa typ tva veckor vilket kanns som valdigt lite med tid. Kommer det vara vart det? For endast tva veckor menar jag. Ska jag forsoka ta det nasta ar istallet? Jag har bokat planet till Panama men det gar ju alltid ta ett plan fran Panama vidare mot Florida och kusinen. Vi far se. Just nu kanns det lite halvt om halvt da det ar valdigt kort tid och att hinna gora nagot vettigt pa det kanns orealistiskt.

Time is a factor

Bootycall?

Det var en tjej som kom hem nu inatt efter att ha varit ute, antar jag. Jag borjar prata med henne som flera ganger forut. Kanner henne bara via natet och nu fragade hon efter mitt nummer. Varfor, undrade jag. Vad tror du, fragade hon och skrev att hon inte orkade skriva. Jag forklarade da att jag var i Ecuador och da verkade det som att hon blev sur. Vad hon ville med mitt nummer vet jag inte men vad pratar man om mitt i natten?

Nightcall

Na, nu ska jag sova trots att klockan bara ar halv nio har. Men jag brukar ga upp vid sex, halv sju. Det ar gott att kunna ga upp tidigt och kunna gora nagot vettigt med dagen. Imorgon ska jag ivag och springa pa morgonen och sen trana lite efterat. Ska bli gott att gora nagot bra med tiden pa morgonen.

Time

Quito por favor

Nu ar jag framme i Quito. Har ar det typ som svensk sommar i temperatur och da ar klockan nio pa morgonen. Det ar inte fy skam det. Men jag var riktigt trott efter att ha rest i over 24 h nar jag gick och la mig igar. Det var inte alls roligt. Och det har med att det tar nagra dagar att vanja sig vid luften i Quito ar ju bara bull. Jag har inga som helst problem med det.

Quito

Sen ar inte min spanska den basta faktiskt. Jag kor en blandning mellan engelska, italienska och spanska. Det fungerar ratt bra an sa lange. Man ar val en globetrotter, haha. Far se hur det gar langs med vagen. Sen sag det ut som min resa till panama har blivit avbokad. Vet inte varfor men far kolla upp det nar jag kommer till Manta.

Ticket

Men det gick mer eller mindre smartfritt att komma igenom tullarna anda. Med tanke pa vad jag vantat mig. Forklarar mer av det sen. Men jag stor mig pa min biljett jag inte fick. Varfor den blev avbokad. Sjukt storande. Sen drommer jag konstigt ocksa. Ska ta det senare ocksa. Berattar mer om Quito, Manta och allt annat SENARE.

Later

On my way

Sitter just nu på flygplatsen i Göteborg och väntar på mitt flyg. Det går om cirkus 40 minuter. Sen blir det flyg i nästan ett dygn innan jag får sova lite i Quito, Ecuador. Morgonen efter blir det flyg igen då jag ska iväg till Manta. Ska bli så sjukt kul.

Funny funny

Så nästa gång jag skriver på bloggen blir det i ett annat land. Följ med på äventyret för fan. Det kommer bli grymt roligt då ni nu kommer få mer bilder än tidigare. Och vem vill inte se bilder från, vad som verkar nu innan, vara paradiset.

Paradise

Men det var jobbigt att säga farväl igår. Speciellt till syrran som såg ut att ha nära till tårar. Kändes jobbigt. Sen så lär man sakna alla syskonbarnen när man är ute. Samuel satte i alla fall huvudet på spiken när han skrattande sa "ses nästa år". Shit, aldrig varit ifrån Sverige eller mina nära så länge. Det i sig blir en utmaning. Ni som läser detta ska veta att jag redan saknar er. Hörs snart igen.

Love

Packing me tired

Är så sjukt trött så jag orkar egentligen ingenting. Packa är bland det värsta jag vet även om det nu är inför mitt livs resa. Men jag har gjort så mycket idag att jag inte riktigt orkar mer. Ändå är det fullspäckat ikväll och i helgen. Hur ska jag hinna?

Suck

Skitkort

I helgen som var så visade jag min systerson en karta på internet. Den var över syd- och centralamerika och visade vägen jag skulle ta upp till USA. Hans kommentar var vad man kan förvänta sig från en 8-åring.
"Det där är ju skitkort ju. Men jag tror inte jag orkar gå där"

Vad ska man svara på det?

Sicko again

Jag tror jag börjar bli sjuk igen. En vecka innan jag åker också. Det känns riktigt tungt faktiskt. Var sjuk för lite mer än en månad sen och har ingen större lust att bli det igen. Men nu sitter jag här med vad jag förmodar är feber och hoppas på att jag blir bättre innan jag åker. För på måndag drar jag iväg och kommer inte hem på några månader.

Sicko

Det känns som det är hur mycket som helst som ska fixas men jag är ändå lugn. Jag är sån att jag tänker att det alltid löser sig. Det är skit samma om jag skulle bli av med all min packning ute i Amazonas. Det skulle fortfarande lösa sig på något vis. Det hade varit jobbigt en stund men det löser sig. Huvudsaken är att jag lever och kan leva ännu en dag.

Live another day

Nej, nu ska jag vara lite ordentlig och göra lite saker. Kan vara bra inför resan.

Weekly

Det är lite mer än en vecka kvar. Sen drar jag. Väck. Borta. Gömmer mig på en annan kontinent. Det kommer bli grymt roligt. När jag tänker på det intensivt så blir det verkligt annars så är det mest "ska jag dit? jaha". Det kommer nog nästa vecka, det där de kallar resfeber.

Fever

Har för övrigt vaccinerat mig mot gula febern. Bara så ni vet. Kan i och för sig få malaria men jag har lite tabletter med mig. Utifall att. Antar att mina syskon och kompisar som vanligtvis inte läser denna bloggen kommer att följa den lite mer när jag åker sen. Fan också, haha. Får jag ju inte skriva vad som helst. Fast det är väl inget som stoppat mig hittills.

Can't stop me now

Nevnarien, kommer du upp innan jag drar eller är det ett webbfarväl som gäller? För sen lär vi inte ses på ett tag om man säger så. Hör av dig. Du vet vart jag finns. Online, haha.

offline

Det roliga nu är eftersom jag väljer att ta landvägen upp till USA så behöver jag en ryggsäck. Inte en väska som tidigare då jag skulle flyga till Colombia och sen flyga till USA. Nä, nu ska jag inte hälsa på min kusins mans bror utan han ska också till USA då. Därför blir det att jag väljer att åka landvägen för att se lite mer av kontinenten. Helst av allt hade jag velat se lite av Brasilien men det hinner jag inte riktigt med nu. Får se vad det blir för länder på vägen upp. Nu blir jag helt sprallig och bara vill ge mig ut. Men det går ju inte. Är inte framme än.

Backpacking

Är det något mina tre läsare vill veta om resan innan jag reser? Ni har varit tysta rätt länge ändå. Kanske blir mer intressant när jag kommer fram och har lite mer att berätta om själva stället och den kommande resan.

Ask me

Officiellt

Sorry att jag inte skrivit på ett tag. Det är en del som ska ordnas innan jag drar. Därför blir bloggen lidande för detta. Sen undrar jag om någon kan svara på en fråga. Är bloggen ruskigt seg eller är det bara för mig den är det? För så kan jag inte ha det. En slö blogg är fan ingen blogg. Vem orkar vänta?

Wait

Men snart bär det iväg och det med rätta. Så länge som jag väntat på detta. Det som skulle skett redan förra året fick vänta lite på sig och bli av nu istället. Av någon anledning känns det rätt. Det här är min resa. Mitt äventyr. Och det här ska bli så jävla kul. Fattar ni vart jag ska åka? Ecuador. Det är inte vilket land som helst, enligt många jag känner. Nästan alla har fördomar om stället. "Du kommer att bli rånad", "du kommer få muta polisen", "det är farligt där", "du kan dö" und so weiter.
Jag kanske är naiv eller positiv men jag tror inte något av det där kommer hända mig. Om man har lite vett och är medveten om riskerna så är det nog inte så stora problem som många vill tro.

Naiv

Sen blir det förmodligen ett besök i USA också innan jag åker hem. Men i tre månader kommer jag vara i Ecuador och sen kommer jag förmodligen resa runt lite och sen får vi se vart tiden tar vägen. Önska mig lycka till.

Going up in the world