Fröken K

Ikväll är en sån kväll där allt bara känns fel. Där jag vill begrava huvudet i kudden och bara gråta. Jag saknar så många och jag är besviken på mig själv.

Jag saknar mina föräldrar och jag saknar Denis men jag saknar också kärlek. En flickvän. Jag är ju kär i en tjej och har väl egentligen varit i flera år men jag tror inte hon förstår att jag fortfarande är det.

Hon är den där tjejen som kom undan ni vet. Jag har svårt att titta rakt på henne för hon är så fin och jag blir blyg när jag ser henne. Jag har gjort snöänglar åt henne en gång. Jag tror och hoppas att hon blev glad över det. Första gången snöade den igen innan hon hann se så jag fick göra om det. Det var det värt.

Jag skriver bara vad jag känner för nu och ingen tanke på att det ska bli snyggt eller bra. Vill bara få ut allt.

Fröken K är hennes smeknamn. Hon är nog den vackraste jag sett. Hon gör mig glad bara jag tänker på henne. Hon är oerhört kreativ och jag älskar hennes talang. Det känns som att vi kan prata om allt utan att det skulle kännas konstigt och utan att någon tar illa upp.

Det som är jobbigt är att jag sabbade det för många år sedan och att sen hon blev ihop med den killen det nu är slut med så känns det som att vi förlorat kontakten. Kanske för att vi tillhörde en annan tid. Ett annat kapitel.

Slut.