Det jag har massor av, men samtidigt sa valdigt lite av, ar tid har i Ecuador. Jag jobbar max fem timmar om dagen och oftast inte ens i narheten av det. Det gor att jag har valdigt mycket fritid har ute. I Santa Marianita sa ar det valdigt lugnt ocksa.
Time
Under min tid har sa har jag funderat pa hur lange jag kommer forsoka resa som jag gor nu. Ett, tva, tre eller kanske fyra ar. Om det ar fyra ar sa kommer jag vara 28 ar nar jag slutar. Kanske dags att skaffa familj och ett riktigt jobb i den aldern. Vad ar ett riktigt jobb? Vad ar en familj? Vad ar min framtid?
?
Jag har det valdigt bra har. Battre an manga, manga andra som foddes i detta landet. For alla andra haromkring ar jag rik. Jag har rad att resa och jag gar dar, vit som jag ar, och alla tittar pa mig. Det spelar ingen roll var jag ar i Ecuador. De tittar, tisslar, tasslar och onskar att de hade mina pengar sa de skulle vara lyckligare. Sjalv ser jag alla kvinnor haromkring och par. Onskar att jag var ett av de lyckliga paren eller till att borja med, en av de vackra kvinnorna. Men jag har ingetdera.
Nothing
Jag ska inte skriva mer om detta nu. Det far mina tankar att floda och jag vill inte vara olycklig har i Ecuador. Allt ar bra har, mycket battre an vad jag trodde det skulle vara. Jag ar lycklig och kommer sakna Santa Marianita och Manta dagen jag lamnar det bakom mig. Men lat oss fokusera pa nuet och det som ar narmast. Jag ar glad, lycklig och jag lever. Det ar det viktigaste.
Ciao
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar