Varför?

En ung man. 23 år. Hela livet framför sig. Valde själv att avsluta det. I förtid.

Ibland mår man dåligt. Riktigt dåligt, men visar det inte för resten av världen. Du bygger upp en fasad. En som visar hur lycklig och bra du har det. En som folk kan acceptera. En som passar in i Sveriges svenssonliv. En som passar normen, som inte sticker ut, som är som alla andra.

Spräck fasaden

Hans liv var i starten av vuxenlivet. Det var fortfarande många saker han inte hade fått uppleva. Ändå valde han att avsluta sitt liv. För att han mådde dåligt. Det är ett långt steg att gå från att må dåligt psykiskt och sen att ta sitt liv. Han tog det steget. Varför är det ingen som vet; men som alla frågar. Svaret finns ingenstans att finna.

Svaret ligger dolt

Han mamma läser hans dagbok. Hans mest privata bok. Där han hade skrivit ner alla sina tankar och funderingar. Där han skrev ner orden som förklarade hur han mådde. Hur han mådde skit och att allting var åt helvete. Känslor och funderingar han inte visat för någon. Ingen som anade det. Hans familj var helt ovetande. Hans närmasta vänner var också dem ovetande. Vad var det som drev honom så långt? Att ta steget att avsluta sitt liv?

Svaret försvann samtidigt som livet slockande.

Han var en ung man som gick sin egen väg. Som var nära mig på ett sätt men långt ifrån på ett annat. Han var lika gammal som mig. Jag har pratat med honom ett flertal gånger. Men vi var inte vänner. Vi hade gemensamma vänner. Inte närmare än så. För mig känns det overkligt. Sjukt. Att något sånt händer. Att det händer så nära. Det går inte att få in. Inte förstå.

Overkligt.