A new year

Så här sitter man efter att ha firat in tolvslaget. Det nya året. Vad är det jag egentligen firar? Ett nytt år av helvete? Eller ett år av lycka? Gränsen är brutal.

Men vad gjorde man timmarna innan tolvslaget? Jo man var på fest hos den ack så sköna och trevliga Hanna. Mycket trevlig tjej om jag får säga det själv.

Iväg till samlingsplatsen stationen. Det är ju där det händer. I alla fall nu, nu när fyrverkerierna ska smällas av för det nya året. Man försöker hitta vänner men hittar ingen. Tappade ju bort alla på vägen dit.

Tillbaka till Hanna för att fortsätta festa. Vad hände när vi invigde det nya året? Jo vi kör spin the bottle. Sagt och gjort, flaskan snurrar. Slutar dock lika snabbt som det började. Men ett och annat hann man med. Hann med att krama en polare, pussa en tjej på kinden(är inte det lite mellanstadie?) och hör och häpna få en puss av en kille.

Skrämmande? Jo tro tusan att det var. Men alltså vad har jag att vara rädd för? Visst de förevigade den där *#%&= pussen. Men va tusan jag bryr mig inte, jag är säker i min sexualitet och inte blir jag gay/bi av en puss som jag motvilligt tog emot. Äsch jag bryr mig inte, jag bjuder på den. Någon som inledde året mer vågat? Nä skulle inte tro det! Mange, räknas det som att jag gjort läxan igen förresten?

Från en sak till en annan, cut the crap and speak your mind! Shut the bullshit up and mind your own damn business. Do you get me?

Catch you later!
Dytte

Scared

Sitter här i mörkret och funderar lite. Har i och för sig gjort detta hela dagen. Funderat på en speciell sak. Det riktigt gnager inom mig den där känslan jag har. Jag vill så gärna säga men är så rädd, så rädd för vad svaret kan bli.

Om jag ska vara helt ärlig så är jag riktigt rädd. Vill prata men gör det inte. Har aldrig väntat så här länge. Vad är det för fel? Vad är jag egentligen rädd för? Är jag så rädd för att förlora den här personen om jag gör det? Eller är jag så seriös att jag inte vågar att riskera något?(Läs mellan raderna så förstår ni,det är inte så svårt.)

Dytte is scared...

Några tips från några som förstår vad jag vill ha sagt?

Cash is king!

Eller var det pixlar? Det är en kille som sålt annonsutrymme på sin hemsida. Fast istället för att ha någon info på sidan så fungerar den som ett klotterplank där du kan köpa dig en plats. Nu är killen miljonär. Gött för han! Någon som vill använda min sida som klotterplank? 1dollar pixeln?

Catch u later!
Dytte

Besökare?

Jag har under den senaste tiden letat upp lite nya bloggar som jag funnit intressanta. Det roliga med detta är att deras besökar antal har höjts i och med att de kommit med på min länklista. Samband någon? Jag vet inte...vill inte spekulera heller. Men visst var det bra gjort av mig Emma? Jag var ju först i ledet över alla nya besökare hos dig. Emma är min nya "vän" så det så!!!

Catch u later!
Dytte

Rulla runt i snön...

Alltså den där Elin gör att jag känner mig som ett barn igen. Hon pratar alltid om snö och att det är så roligt och så fint. Nu har snön kommit. Och det i massor!!!!

Innan jag träffa henne skulle jag inte gjort det jag gjorde idag. Jag har varit ute och lekt i snön idag. Jag gick frivilligt, ja ni läste rätt frivilligt, ut och lekte i snön. Hade lite snöbollskrig med två kompisar(Jag hade snöbollskrig med dem och de bad mig sluta) och gjorde snöänglar(?!). Har gjort två stycken på Elins tomt men den första snöa igen innan hon hann se den. Så jag var ju tvungen att göra en ny ikväll! Hoppas den ligger kvar imorgon bitti. Glömde dock att ta med mig kameran för att föreviga ögonblicket! Ta ett kort åt mig Elin!

Jaja ha d gött! Ni finner mig i närmsta snödriva!

Catch u later!
Dytte

Snööö....

Här kommer det, här kommer snön.
Mer bilder kommer dyka upp var så säkra!!!!

Crossed my mind...

De tomma stegen ekar mellan väggarna, man hör vattnet sakta rinna. Det är tyst så när som på de egna stegen. Är det sista gången jag hör just detta eko? Är det sista gången jag hör vattnet rinna sakta längs med gången? Är det sista gången jag hör de vänliga och alltid så glada rösterna? Är det sista gången jag sakta går de tomma stegen?

Jesper skrev för ett tag sen på skämt om att att han hade tagit de sista stegen i HLKs lokaler. Att han skulle sluta! Tanken har slagit mig.

Jag sitter i mörkret, det enda som lyser upp är datorskärmen. Rummet är lika mörkt som mina tankar, men det finns ett litet ljus i mitt huvud precis som i rummet.

Som jag skrivit tidigare är mina drömmar här i livet att få ge ut en bok och bli sportjournalist i New York, USA. Men nu dyker tanken att jag ska hoppa av upp i huvudet på mig.

Den som ändå kan se hur jag kämpar, hur jag slits mellan glädje och förtvivlan. Den som ändå kunde förstå.

Det kallas tvivel, det där som gnager inom mig. Har jag vad som krävs? Kommer jag klara mig till slutet eller kommer jag bli avslängd längs vägen?

Vi får se mina vänner....vi får se! Men just nu ser det mörkt ut för HLK och MKV. Eller är det bara mörkt för min egen del?

Crossed my mind!

Catch u later!
Dytte

Julen är här...

Julen är här med allt den innehåller, förutom just en enda sak men som ändå är så himla viktig, snön. Vart har den egentligen tagit vägen? Jag och en vän till mig sa att vi skulle frakta snö från Boden i ett tåg bara för att få snö hit till Skara. Men efter lite övervägande bestämde(?) vi att det är lättare att åka till Boden och fira jul där än att frakta all snö ner hit till Skara. Än har inget av dessa två alternativ fullgjorts...tyvärr.

Gatan ligger mörk och kall, men vart är snön?

Några tankar och funderingar...

Varför är det alltid sånt gnäll mellan oss?

Vart har snön tagit vägen?

Jag gillar dig, mer än du tror!
Men gillar du mig?

Kommer tomten till mig i år?

Har mina föräldrar det bra där uppe i himlen?

Kan inte du och jag åka till Jönköping nån dag?

Kommer du på söndag?

Tack Mange för inbjudan, det var hemskt vänligt.

Jag tycker du ska ordna det här med din tid och vad du gör.

Tack Sandra för inbjudan, det var också hemskt vänligt.

Idag är det JULAFTON så det så!

Catch u later!
Dytte

En dans?

Där står jag på livets dansgolv och plötsligt står hon där precis framför mig.

Där står hon nu framför mig, bjuder upp mig till dans och berusad av hennes kropp kan jag inget annat än att svara ja.

Kvinnan tar mig på en danstur utan dess like. Vi dansar så försiktigt att vi bara nuddar, försöker vara lugn och fin bland blommor och surrande bin. Som en sketch ur fantasin där rullar vi runt bland dina mjuka kuddar. Därifrån ingenstans lyser månen upp vår kärleksdans så det finns en smärre chans att vi förenas i din blomsterkrans.

Det är så livet är med er kvinnor.

Jag trollbinds av er skönhet.
Jag njuter av er mjuka och känsliga beröring.
Jag njuter av ert sällskap.
Jag skrattar med er.
Jag går in i lyktstolpar då jag bokstavligt talat förblindas av er skönhet.

Ni för mig att gå genom eld och vatten för att nå er.
Ni är speciella för mig.
Ni har en speciell plats i mitt hjärta.

Men samtidigt som ni är och gör allt detta med mig gör ni mig även mycket fundersam och ibland t o m ledsen. Ni kan krossa min sagovärld lika snabbt som ni byggt upp den. Ni bara säger "fel" ord. Jag försöker vara så försiktig jag bara kan i mina danssteg så jag ej trampar er på tårna och gör er ledsna.

En dans med er kvinnor kan vara så skön.
Men det är en dans med svåra steg.

Men jag älskar er ändå, jag får helt enkelt lära mig de där stegen.

Catch u later!
Dytte

Magnus "Mange" Larsson

The Man, Du och jag ska blanda drinkar ihop i Januari, Februari nån gång där Mange! Sen har du ju faktiskt lovat mig en natt på Råslätt(fri tolkning)

See ya later dude!
Dytte

Tackar/Ledsen

Vänner och bekanta! Unga som gamla!

Lite ledsen men samtidigt glad över igår.
Det var ju planerat en utgång på kåren.
Här kommer en summering:

Förfest hos Lisa! Åhh så trevligt.
Tack Lisa och alla underbara människor
som var där och höjde stämningen.

Vidare till kåren.....
LÅÅÅÅNG kö!
Vi tröttna och gick vidare mot Jesper.
Lira xbox 360 och kolla skräckis.

Letar efter mina vapendragare som skall köra mig och Lisa hem.
Blåser ruskigt kallt!

Mina vapendragare hämtar mig och Lisa!
På väg hem!

Hälften lyckat hälften misslyckat!

Men jag känner mig både ledsen för egen och andras skull.
Jag var ledsen för att jag fyllde år igår och övertalade mina kära vänner att följa med ut bara på grund av det trots att de hade tänkt stanna hemma eller göra annat. Sen så går jag inte ens in på kåren då jag inte orkade stå i kön en timme till. Jag kände mig som en svikare! Men jag fick lova Emmi att gottgöra det genom att följa med ut i Januari eller Februari. Jag lovar att jag ska med er ut då!

Förlåt mig mina vänner! Jag lovar att blanda drinkar med er i Januari eller Februari!

Tack alla ni som trots allt offrade er för min skull! Synd bara att de inte hade hört talas om Dytte! För då hade vi fått komma in hela bunten direkt. Men som ni alla vet så bor det en hel del "bönner" i jönköping ;-)

Bilder från förfesten finns här!

Catch u later!
Dytte

Tiden står still...

Jag står still, världen snurrar, människorna går förbi som det vore ett band som spolades fram.
Allting passerar snabbt förbi och mitt i står jag. Helt still, undrande, frågande, vad gör jag för fel?

Nej, helt plötsligt slog tiden över till gubbe. Känner redan nerförsbacken. Inte bra! Jag försöker stå still i tiden men den rör sig ändå. Jag ställer samma fråga som "lou" gör, kan man önska sig tid i julklapp? Då önskar jag mig jättemycket tid som jag kan lägga framför mig och liksom backa bakåt i tiden. Det skulle bli rätt bra faktiskt.

Ja vad ska man säga? Det var en vän som frågade mig
- Är du inte intresserad av någon?
- Nä eller alltså eller jo eller jag vete tusan egentligen. Hon gillar inte min "sort".
- Vad menar du med din "sort"?
- Hon gillar killar som har/är ..................................................................................!
- Inte så svårt för dig att ordna, eller?
- Jag gillar ju henne för den hon är så varför förändra mig för att hon ska gilla mig?
- Good point!

I think I like this girl?!?!

Hon är en riktigt trevlig tjej. Gillar henne som person. Gillar både henns yttre och inre men tror jag faller mer för det inre än yttre faktiskt. Ohh jag är inte ytlig? Dytte gör framsteg! Ohh kärleksbekymmer på extremt hög nivå ska ni veta.

Men kärlek är fint, det är bra och trevligt när man upplever det. Alla vill vi bli älskade och älska någon. Men ack vad svårt det kan vara att hitta någon som vill älska en på det där speciella sättet.

Vill du älska mig?

Nu går spekulationerna vilt om vem denna tjej kan vara. Ja ni får fundera vidare. Sen får vi se om jag och hon hittar varandra i allt detta folkvimmel!

Vi ska förresten tömma baren ikväll. Ska du med? Vi blir ett glatt gäng!

Catch u later
Dytte

Så var det dags...

Vadå kass? Vadå skit? Nä jag vet inte alls vad du pratar om...

Födelsedag, Jul och Nyår knackar på dörren....det är för jävligt. Första gången jag "firar" utan mina föräldrar. Saknar dem så oerhört! Anledningen till "" är att det inte känns som något att fira längre. Hårt men sant! Förlåt Elin men jag har andra förutsättningar än dig.

Jag mår ärligt talat skit!

Underkänd på tentan, 1poäng ifrån. Sur? nä vi säger så, Ledsen? Ja faktiskt..

Skolan känns sådär också. Vinterns mörker sveper sig kring mig som en mur av nedstämdhet. Mår piss ärligt talat...Skulle inte palla att fortsätta gå i skolan om det inte vore för att detta är min stora dröm och det faktum att jag har en alldeles underbar klass. Vad skulle jag gjort utan dem? Antagligen hoppat av. Tack för att ni finns!

Dröm, hopp och kärlek!

Alla ser dessa högtider som "åhh vad roligt och trevligt". Jag ser dem mer med ett litet ledsamt öga och ser hur det var innan. Innan de blev sjuka och gick bort, innan hela min värld raserades framför mig.
Jag tänker ofta på hur det skulle ha varit om de inte blivit sjuka. Tänk om de aldrig hänt eller om de blivit friska. Hur hade det sett ut då? Undra vad jag hade gjort då?
Det är speciellt vid dessa tillfällen som jag saknar dem. Speciellt min mamma, jag bodde med henne hela mitt liv fram tills hon gick bort. Hon var alltid där på ett sätt eller annat.

Saknar dem något oerhört!

Ni som klagar på era föräldrar, Sluta med det! Man saknar inte det man har förens det/de är borta. Det är först då man inser hur mycket man saknar det man hållit så kärt för bara en liten stund sen. För efter det så är de borta och kommer inte tillbaka. Man får då leva på minnena som lever kvar inom en.

Man saknar inte det man har förens det är borta!

Catch u later!
Dytte

bra? jag? haha

Så brukar det oftast låta när någon berömmer mig.

Jag blir aldrig nöjd med vad jag gör. Vill alltid göra det bättre. Aldrig nöjd.

Det finns tillfällen då människor säger att jag har en talang,(talang? jag? hmm) att skriva. Jag brukar svara "nä nu drömmer du nog, jag skriver som en sopa". Jag ser inte mig själv som någon som kan skriva. Inte någon som har DET!

Vad är DET då? Ja, om man har DET så fångar man läsaren med varje ord man skriver. Man berörs av orden som skrivs. Man följer minsta ord in i minsta detalj. Känner en lust att läsa det igen. Det sätter sig i huvudet på en och förföljer ens tankar vart man än går. Ger den text man läste för flera dagar sen en extra tanke.
Detta mina vänner är DET! Förstår därför inte varför människor säger att jag skriver bra? Man skriver bra om man har DET.

Jag skulle hemskt gärna vilja ha DET men ja, det är lättare sagt än gjort. Min dröm är att en dag kunna skriva på ett sådant sätt att jag berör människor. Får dem att stanna upp för en liten stund och läsa det jag skrivit. Få dem att tänka efter för en sekund.

Jag kämpar varje dag med att få någon att lyssna, titta och stanna upp den där extra sekunden som är skillnaden mellan att synas och att vara osynlig.

Don´t you see? Im hiding from the world!

Catch u later!
Dytte

Så var det dags igen...

GÖÖÖÖÖÖÖTEBORG!!!!

Denna gång skulle man på The unseen, Randy, Flogging molly och sist men ABSOLUT INTE minst, MILLENCOLIN.

Dagen började tidigt, redan klockan 12:30 var vi på G! Insläppet skulle vara klockan 19:00. Jag var så här - nära på att strunta i hela skiten pga av bristande motivation.

Vi gick där i ett iskallt GÖÖÖÖÖÖTEBORG och undrade om vi skulle frysa ihjäl.

Mitt i all hysteri vid garderoben hälsar ett par vänliga ansikten på mig. Men är det inte några kära mkv-are. Jajjemänn, Mli, Rask, Adam och någon jag inte kan namnet på är också där.

Men så trevligt!

Det börjar kasst med The unseen. Hoppet höjs lite när Randy äntrar scenen, vilken känsla. Flogging molly tar snart över och man börjar att inse att de inte är så pjåkiga ändå egentligen. Under hela denna tid står jag långt bak och bara njuter av showen. Men nu, nu är det MILLENCOLIN som snart ska äntra scenen. Jag måste fram till scenen!!! Jag rör mig fram och står hyfsat nära ändå med tanke på mitt startläge.

De äntrar scenen så brutalt att man kan tro att det är pirater som bordar ett skepp.

Vilken lycka, känslan sprider sig i kroppen. Man börjar följa med vågorna som trycker en först åt höger för att sedan snabbt gå över till vänster och sen bakåt men mest tryck var det framåt. Mitt i allt denna glädje och detta kaos så händer det mest oväntade, i alla fall för min del. En snabb resume följer.....

Jag brukar vara schysst mot tjejer och sånt på konserter för de trycks oftare mer omkring än killar. Så denna gång så tar jag en tjej under mitt beskydd, trots min ringa storlek så står jag pall. Det är ju för tusan MILLENCOLIN på scen. Efter ett tag av beskyddande av denna tjej så vänder hon sig om, kysser mig och frågar helt oväntat;
- Ska vi ta en snabbis på toaletten?
Jag trodde jag hörde totalt fel i tumultet och frågar ursäktande vad hon sa. Hon upprepar;
- Ska vi knulla på toaletten?
Jag skrattar inombords och tackar sedan vänligt nej till denna inbjudan.
Konserten lider mot sitt slut och jag går tillbaka till mina vänner.

I en iskall vinternatt, så rör vi oss ut på vägarna igen. Gatlamporna lyser klart i gult. Vi ska hem....

Catch u later
Dytte

ps
Ursäkta mitt språk men återgav bara vad hon sa till mig, skäll på henne.
ds

Dreamer

Jag har tidigare pratat om att man måste ta chanser ibland, för att lyckas med saker här i livet. Om du inte vågar ta chansen är det någon annan som tar den ifrån dig. Så varför inte chansa? Du kommer aldrig att hitta kärleken om du inte vågar ta en chansning ibland.

Take a chance on me

Nu över till något helt annat men som har en liten koppling till att chansa ibland. Min dröm här i livet är att jobba för aftonbladet som sportjournalist. Jag vill bo och jobba i New York, USA. Det är en dröm jag har haft länge men som är en väldigt stor chansning från min sida. För hur många är det som lyckas med detta? Jag vet bara en, i alla fall en person som jag känner. Min morbror, han jobbar för aftonbladet och har bott och jobbat i New York. Jag ser upp till honom och jag drömmer om att en dag göra det han redan har gjort. Detta är en oerhörd chansning, för det är inte många som lyckas. Långtifrån alla lyckas, så varför skulle jag lyckas? Jag vet inte, kanske just för den där chansningen som jag förhoppningsvis tar och för att jag ska satsa järnet för att uppnå detta.

Jag har en “dröm” till som jag vill förverkliga inom en snar framtid och som jag jobbar med just nu. Jag vill samla ungdomars berättelser om hur de upplevde deras förälders/föräldrars bortgång i cancer. Detta vill jag samla i en bok som skall hjälpa andra ungdomar som upplever samma sak som jag själv och många andra har upplevt. Jag vill visa hur viktigt det är med forskning kring cancer, jag vill upplysa människor om dessa ungdomars öden.

Cancer, smärta och sorg. Det är vad vi lever med!

Man kommer dock inte långt om man inte satsar järnet i allt man gör. Man måste gå in med hjärta och själ! Därför är det bra att drömma och försöka förverkliga sin(a) dröm/drömmar Om man inte drömmer om något här i livet så slutar man på a-kassa och en lägenhet ute i “slummen”. Utan drömmer så vore vi ingenting här i livet. Vilka tror ni det är som jobbar som advokater? Vilka är det som jobbar som journalister, läkare eller politiker? Detta mina vänner är människor med visioner, drömmar. Det är dessa personer som kämpar för att uppnå något de drömmer om. Det är dessa som ger järnet i allt de gör. Det finns bara en växel!

Vad är det jag vill säga er då?

Jo, det jag säger är att man ska våga drömma, våga chansa och ge alltid järnet om du vill ha något. VÅGA!

I have a dream!

Se vad som hände han som sa så, han fick ett helt folk att resa sig och drömma.

All you dreamesr out there, keep on dreaming but more important KEEP ON FIGHTING!

Catch u later!

Dytte

Ytlig? nej då, eller?

Vem är du att döma mig?

Vi dömer människor efter hur de klär sig efter vilka de umgås med och vilken musiksmak de har och speciellt efter deras utseende. Vi är så ytliga i dagens samhälle att det skrämmer mig.

Tycker du illa om mig för att jag är ful?

När vi är ute på krogen och ska “ragga”, vilka raggar vi då på? Den personen med den absolut bästa personligheten? Eller den med den absolut hetaste kroppen? Givetvis den som är snygg. För inte skulle väl du vända dig om och kolla efter den där killen som har en kropp som inte sett träning på år och dar? Skulle inte tro det. Men ingen fara, alla gör det t o m de “fula” människorna är ytliga. Men vem är det du blir ihop med sen då?

Den snygga tjejen/killen? Eller tjejen/killen med den underbara personligheten? Min egna uppfattning är att de flesta av oss faller för personligheten. Men ändå är så många oerhört ytliga när det kommer till krogen?

Jag har en underbar personlighet, men ack så otränad kropp jag har. Vad säger du, vill du bli min flickvän?

Jag har en snygg kropp men har kass humor och har en väldigt dålig personlighet, vill du bli min flickvän?

Vem av dessa skulle du välja?

Har ni någon gång sett ett par och tyckt att killen eller tjejen är alldeles för snygg för deras partner? Det säger lite om hur ytliga vi är. Deras partner har säkert en alldeles underbar personlighet.

Är du ytlig?

Har ni någon gång lärt känna en person av det motsatte könet på nätet? Där är man inte alltid lika ytlig. Man får ofta lära känna personen innan man får ett kort av personen. Så man hinner inte bli ytlig innan man lärt känna personen. Då gillar man personen även fast man normalt inte skulle pratat med den killen eller tjejen. Alltså inte alls lika ytlig.

Kom också ihåg att personlighet också är skönhet och skönheten ligger i betraktarens ögon.

Catch u later!
Dytte

Döm mig om du ska döma någon! Ditt fega kräk

Mörkret faller sakta men säkert, det faller som ett stort täcke äver Falköping.

Sitter i väntsalen som aldrig förr, satte mig rakt i tuggumi. Min vanliga otur!
Fast även i mörker finns det små ljusglimtar.
Får ett sms av Kristin, mer känd som tågtjejen av er läsare.

När jag trodde att dagen inte kunde bli sämre, vad blir det då? Jo sämre såklart.
In kommer två tuffa killar i 15års åldern med mobilerna i högsta hugg. Vad gör de med mobilerna? Smsar? Nä, leker med telefonernas ringsignaler och jämför med varandra.
- Åhh den här är tuff lyssna på den.
- Näää du den här är fan bättre.

Orka säger jag då...sen äntligen så sluta de leka. Då trodde jag dagens helvete var slut. Men ack så fel jag hade. In kommer deras tjejkompis i rosa pösiga byxor som inte sitter helt rätt, då hon visar halva röven och det mina vänner var ingen vacker syn. Sen hade hon en sådan urringning så man undrade vad det var hon hade på sig. Sen kom en fråga till, Vad är det hon försöker visa? Hon var väl som 15år som de tuffa grabbarna med mobilerna. Men försöker visa något som hon inte har. Bra tjejen, man får inte alls en snedvriden bild av dig. Inte alls.

Vi dömer människor efter deras klädstil och hur de uppför sig, är det så fel?

Men klär man sig inte efter hur man vill bli uppfattad som person? Jo, det tycker jag!
Jag brukar oftast uppfattas som en dryg och taskig jävel precis i början. Fast det beror inte på hur jag klär mig, utan hur jag är som person.
Jag brukar driva med människor lite för mycket i början. Människor gillar inte att man vänder allt de säger mot dem själva. Jag bara vrider och vänder på orden lite. Jag skojar bara men andra tar det på blodigt allvar ibland. Inte min mening men sånt händer. Människorna som stannar kvar och lär känna mig vet att jag gör så mot alla nån gång, mer eller mindre.

But I love you anyway you know!

Döm ingen på förhand, personen kan bli din bäste vän.

Catch u later!
Dytte

*Tjejen på bilden är ej Kristin, utan någon som ska symbolisera "fjortistjejen".

Ursäkta mig

men jag bara måste!!!

Hulta skrev nyligen i sin blogg om engelsk fotboll. Men han sa inget om lagen och hur det gick så jag tänkte att jag tar den biten nu. Eller ja i alla fall ett lag!

Är det någon som har något som helst intresse av Premier League så borde de veta detta.


Wigan Athletic är det någon som hört talas om det laget? Om du inte har det så lägg namnet på minnet. För just nu så flyger de fram som aldrig förr! De har öppnat stenhårt och har tagit poäng i de senaste 7 matcherna. De var nära att knipa en poäng mot Rysslands lilla by i england "chelski". Det var nära, precis i slutet. Men chelski klarade sig, men det löser sig för wigan ändå skulle jag tro. Det är ligans överraskning! Med det spelet Wigan har så har jag svårt att se mig att de åker ur. De är i Premier League för att stanna! Förhoppningsvis för gott! Det kan bli kul med ett underdoglag som sätter storlagen på pottkanten. Det ska bli kul att se vad de kan göra mot Arsenal! Den som lever får se!

Catch u later!
Dytte

Hemkommen

från några dagar i den sköna staden GÖÖÖÖÖÖTEBORG så är det ser ni. Jag laddade upp i onsdags med att lyssna på Hardcore Superstar fram tills det var dags att dra sig iväg till bussen. Jag drar mig med tunga steg iväg till bussen, gillar inte att åka buss.
Möter upp min gode vän sire i Skövde. Han om någon är peppad inför kvällen! Vi möter upp vår siste kamrat för kvällen, maja. Vi i denna trio drar oss iväg mot Göteborg. Vi laddar med musik på tåget och efter ett tag ringer grabbarna från radion och frågar lite om kvällens förväntningar. Säger även att jag ska recensera konserten och skivan nästa onsdag....tror jag(om jag minns rätt).

Vi börjar förfesta hos min gode vän och vapendragare Martin. Jag inför nu den ädla sporten "Capsning" i GÖÖÖÖÖTEBORG. Vi drar oss mot Storan och den väntade konserten med HARDCORE SUPERSTAR!!!

De äntrar scenen i samma ögonblick vi ställer oss på golvet. Ljuset börjar, musiken börjar och det viktigaste...sången börjar.

Stämningen är på topp och ögonblicket magiskt!

Hänger kvar i Göteborg tills idag. Sover hos min gode vän och vapendragare Martin. Allt är Superb fram tills nu, nu är man hemma igen. I det gråa och trista höstvädret som så plötsligt blev en verklighet. I Göteborg drömde man sig bort för ett tag. Man tänkte inte höst.

Man tänkte glädje och ljus.

Nu är allt så mörkt och kallt igen! Aja back to reality!

Catch u later!
Dytte