Die, die alright
Jag förstår mig ibland inte på människor, eller snarare tjejer. När de har beskrivit mig har de använt ord som underbar, en sådan person som man kan göra vad som helst med, man kan vara sig själv, skratta och gråta, bara vara lycklig eller prata om framtiden, som att jag förstår mig på dem och att jag gör oväntade men söta saker. Här följer två citat som sagts om mig, citat ett: "Jag har chans på den perfekta killen"
Citat två:"Han är ju egentligen så underbar och fin och man BORDE tycka om honom! Varför gör jag inte det då? Han hade varit den perfekte."
Why don´t ya?
Jag slåss varje dag för att existera, för att finnas, för att synas, för att bli omtyckt av andra. Det är svårt att varje dag kämpa mot detta mål, mot detta existensbehov. Jag vill bli sedd, hatad och omtyckt för den jag är, och inte någon dytte med mask. Jag försöker alltid visa mitt rätta jag och inte spela någon teater för att bli omtyckt. Do you understand Johan?
Like me for who I am!
Du skall till den grad det är möjligt att alltid vara dig själv. Du ska låta folk hata dig för den du är men det är också då du blir omtyckt för den du är och inte någon fantasiperson som du tror att de vill se. Vågar du stå för den du är? Eller är du ytterligare en skådespelare som spelar teater för din omgivning? Jag vågar stå för den jag är och vad jag gör och säger. Gör du det Pia?
Trust yourself
Kom ihåg att allting du säger, gör och visar får konsekvenser. Det påverkar människor oavsett om det är tänkt så eller inte. För det mesta så är det små konsekvenser som inte ens märks av för det mesta. Det händer dock att det du säger påverkar mycket mer än vad du tror, än vad du ens kan föreställa dig. Vet du att det du säger påverkar mig till en viss grad Daniel?
Ett ord, en mening kan rasera min värld, min vackra sagovärld.
Catch u later!
Dytte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag förstår dig precis. Är likadan själv. Har känt hela mitt liv som att jag kämpar mot något, vad vet jag inte. Jag drivs av ett behöv att få uppskattning för den jag är och det jag kan.
Tror att du och jag delar ganska mycket grundläggande känslor. De som gör att man aldrig riktigt blir glad, hur glad man än är. Känner igen mig mycket i din vemodighet och eftertänksamhet. Min pappa var likadan. Min syster är likadan.
Jasså? Vad har jag gjort nu då?
Suck..
Bara att våga stå för den man är utan att sätta på sig en mask, måste ju vara mer värt än att bli omtyckt av någon som själv står och gömmer sig bakom sin?
Krångligt och svårt att förstå sådant där..
Johan: Man vill visa att man finns, få uppskattning för den man är. Man tänker mycket om man varit med om mycket tror jag.
Daniel: Du har inte gjort något vad jag vet.
Jennie: Sant så sant. Världen är galen
Jag tror som du att man vinner på att vara sig själv så långt det går. För vad vinner man på att spela någon man inte är? Jag tror nog att jag är mig själv, men jag har olika personligheter. I bland är jag liten liten och i bland är jag väldigt vuxen och ansvarstagande. Det är olika sidor av mig, som kommer fram i olika situationer och mer eller mindre sällan och inte någon roll jag spelar. Min grundläggande känsla är vemodig och känslosam, men jag har också en humoristisk sida tex. Jag kan dock vara osäker i många situationer vilket gör att jag är försiktig, men jag spelar inte någon annan. Jag hoppas och tror att jag är sån iallafall annars lurar jag mig själv mest av alla. Godnatt!
Pia: Oj, det var inte ett svar jag hade väntat mig faktiskt, men jag är oerhört nöjd för du hjälpte mig lite nu. Du fick mig att inse att man får vara annorlunda i olika situationer med olika människor. Jag stör mig på mig själv när jag ändrar mig i olika situationer men har samtidigt vetat om att jag inte varit lika säker på mig själv i de situationerna. När du skrev ditt svar så tänkte jag på hur man är när man är t ex hos sin mormor eller farmor och liknande. Visar respekt, är en snäll och prydlig kille/tjej. När du sen är på väg hem igen så är du som du brukar vara. Väldigt bra sagt Pia!
Instämmer med Pia bla... man har olika roller i olika situationer och det behöver i sig inte bara vara negativt.. för som vår Dytte säger så är man kanske annorlunda hos någon äldre släkting tex. Ens olika egenskaper får olika energi i olika situationer och i olika omgivningar... Ibland passar de mer och i andra mindre bra.. Det gäller att våga släppa fram det och visa så det kommer upp till ytan...
Mitt problem är när min blyga fasad inte låter mitt vanliga jag komma fram.. men med rätt sällskap så =)
Ni är kloka ni.
Kram
Skicka en kommentar