Knights, prepare for battle

Som en vit jävla ridare rider jag fram på min röda springare i form av en toyota avensis årsmodell 2001. För att rädda en tjej som jag ännu inte vet om jag vill vara hennes riddare. Trots det rörde jag mig ändå mot henne, för att bli hennes räddare, dagens hjälte.

Whatever......

Jag väntade mig det värsta tänkbara scenariot, jag får smäll av hennes andra riddare som gått över till den onda sidan. Det var det värsta tänkbara scenariot. Jag har hört att han skulle vara stark, att hans armar skulle vara som tre dyttearmar på vardera sida. Det skulle som en riddare mot en drake, David mot Goliat. En kamp jag inte ville ta del av, jag var faktiskt lite rädd.

Trust in me, I´ll live....I hope.

Det värsta tänkbara scenariot inträffade aldrig som tur var. Jag träffade dock på denna "Goliat" han visste turligt nog inte vem jag var, jag pratade också med han. Han skrämde mig halvt ur livet när han kom rusande rakt emot mig som han vore en tiger och jag, ja jag hans byte. Han fortsatte förbi mig springandes i endast shorts och tofflor. Tofflorna tappade han efter en stunds springande och när han vände för att åter vandra hemåt så bad han mig om ursäkt om han hade skrämt mig. Jag sa att det inte var någon fara och kastade lite ord med han fram och tillbaka. Under denna tid såg jag också att ryktet stämde, hans armar var verkligen 3st dyttearmar. Jag hade inte velat slåss med han.

Fight me and I´ll die

Jag tror dock att jag ändå fullgjorde mitt syfte som den riddare jag är. Jag räddade(?) prinsessan(?) från den onda draken, den onda riddaren och förde henne till en bättre plats och en bättre tid. Utan att ens ha svingat mitt bländande och skarpa svärd. Är jag fri nu? Blir jag adlad? Nä, skulle inte tro det, men en mö är dock räddad......för stunden. Nu står det mig tusen åter att rädda.

Call me and I´ll save you!

Catch u later!
Dytte