Jag har tänkt på en sak. Vad är det med svenskar och allmänna transportmedel? När man tar plats på tåg eller buss t ex så sätter man sig så låååååååångt ifrån den andra personen man bara kan. Helst ska benen liksom vara riktade åt sidan åt motsatt håll från den man sitter brevid och ena skinkan ska vara utanför ens sittplats för då vet man att man inte sitter för nära.
Want a piece of ham?
Idag satte jag mig på bussen hem till Skara. Jag visste att bussen skulle bli helt fullpackad, det var grymt mycket folk och folk hade slutat skolan och slutat jobba. Jag får en plats för mig själv..... i tre sekunder. Det kommer en tjej som frågar om hon får sitta brevid mig. Javisst, svarar jag. Klart du får det. Hon sätter sig och gör precis så som jag skrev i stycket ovanför. Jag som satt och tänkte på detta ämne precis då hade svårt att hålla mig för skratt. Jag började skratta, hon börjar kolla konstigt på mig.
Jag kände mig fånig.
Jag valde att ta mod till mig och sluta fjanta så jag frågade varför alla svenskar var så rädda för närkontakt på tåg och bussar. Jag förklarade hur folk satt när dem var på bussar och tåg. Hon började skratta åt min beskrivning. Jag sa att hon nyss hade suttit precis likadant. Hon tystnade för ett ögonblick och för att sedan börja skratta igen. Vi fortsatte prata tills vi kom till Skara och jag skulle av. Det var ett trevligt samtal. En underlig start men som sagt, ett trevligt samtal.
Svenskar sluta fjanta så, närkontakt har ingen dött av.
Catch u later!
Yours truly Dytte!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar