Jag börjar störa mig lite på en person i min närhet, eller rättare sagt har stört mig på denna person ett tag nu. Jag och denna personen, vi kan kalla personen Kim, stod varandra väldigt nära under en period av mitt liv. Vi blev ovänner till slut och jag fick grymt mycket skit av personen. Skit jag kanske förtjänade men det är inte det vi ska prata om. Det vi ska prata om är att denna person är isolerad i sin lilla sagovärld där Kim tror att han/hon är bäst. Att Kim inte har några brister eller gjort något dumt i sitt liv så det finns inget att snacka skit om.
Wrong baby, wrong
Det finns massor att säga om Kim fast jag valde att strunta i det för jag ansåg mig vara bättre än att snacka skit om Kim ifråga. Jag hade kunnat såra personen grymt mycket genom att enbart säga sanningen. Jag valde att hålla käft, jag tyckte jag gjorde ett bra val. Synd bara att Kim inte ser detta utan fortsätter med sin överlägsna stil. Som att Kim skulle vara bättre än mig, nä. Kim är inte ett dugg bättre än mig. Kim skulle behöva en dos av sanningen men jag har ingen lust att komma i diskussion med Kim för han/hon ser ju inte sanningen. Ser ju inte det uppenbara.
Hello? Anyone home in there?
Det skulle gå att säga att jag snackar skit om Kim nu. Det är att göra det lätt för sig. Snacka skit om någon är inte något jag gör så ofta, finner det ganska ovärt. När jag väl gör det sen så märks det rätt tydligt att jag snackar skit om denna person. Om denna Kim förstår att det är just han/hon jag pratar om så kommer personen ifråga att bli skitsur och klaga som fan på mig på msn. Jag har en fråga då, vågar du verkligen chansa en gång till?
Come on, bring it
Catch u later!
Yours truly Dytte
fredag, oktober 20, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar