Sjuk och karriär

Jag sitter och lyssnar på Johan Högfeldt i ett grådassigt Skara. Passande.

Han sjunger om smärta i olika avseenden. Jag upplever också smärta just nu. Annan smärta än det han sjunger om dock. Jag är sjuk och har varit det sen i tisdags. Vinterkräksjukan och feber har stått på menyn.

Det är smärta.

Jag har läst Johans blogg praktiskt taget från första inlägget. Sen dess har jag fortsatt att läsa. Trots att han ett tag knappt uppdaterade. Då läste jag de gamla inläggen igen. Jag gillar på ett sätt hans liv, hans tankar, hans värderingar och världssyn.

Hasta la victoria siempre Johan.

Jag inspireras av mediebranchen. Många människor vars bloggar jag hittat sysslar just med media och då främst pr. Jag har vänner som drömmer om att en dag jobba inom branchen och jag själv, ja jag vill in i journalistiken. Jag har dock alltid haft någon dragning till PR. Vill på ett sätt jobba med det, fast min glöd för journalistiken går inte att släcka.

Glöden blir bara starkare.

Jag känner att jag får en inblick i sportjournalistiken, de är det jag vill syssla med. Jag lär mig mycket och varje dag är rolig, trots att det jag ibland gör inte är roligt. Jag lär mig och det är vad jag vill. Lära mig alltså. Det känns som att jag utvecklas och blir bättre. Bättre på att skriva nu än tidigare. Kommer nog inte fram i bloggen. Det märks mer i texterna jag skriver på praktiken.

Write, write more

Jobbar som tusan med att få allting att lösa sig. Till det bästa. Då kommer tankarna in "varför gör allt så ont?" som Johan så vackert sjunger. Jag gillar Johans låtar. Det är nog för att jag kan relatera till hans texter. Jag förstår vad det är han vill ha sagt. Tror inte alla kan det. Johan vet nog det också.

"Jag förstår inget ändå."

Catch u later!
Yours Truly Dytte