Nu när jag skriver min bok så saknar jag.
Jag saknar mina föräldrar. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem nu. Speciellt mycket tänker jag på min mamma. Var hos henne jag bodde.
I miss a lot
Jag kan känna det ganska ofta nu när jag skriver på boken. Att jag saknar henne oerhört. Såg precis en bild intill min systers dator. På bilden står jag och min mamma när jag hade tagit studenten. Jag står och håller armen om mamma.
Det kan jag inte göra längre.
Sjukt vad jag saknar henne!
Catch u later!
Your deep Dytte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det sägs att det blir bättre med tiden men egentligen är det så att man lär sig leva med saknaden och sorgen.. Eller iaf för mig har det varit så. En stor kram till dig!
Skicka en kommentar