Debutant

Han har lyckats med det jag inte har. Jag har ett år på mig. Max två. För att ligga på samma nivå som honom. När jag såg namnet på denna killen stod det att han var 24 år och debuterade som journalist för en av Sveriges största sporttidningar. EN AV SVERIGES STÖRSTA SPORTTIDNINGAR. Han kan dra åt helvete. Okej, inte åt helvete men det är inte lite avundsjuk jag är faktiskt. Helt plötsligt inser jag att jag gör för lite för att nå mina mål. Att jag är för feg. För lat. För lite och för dåligt av allt jag idag kunde vara. Vart gick det fel? Jag har en bra grund och jag har en grym support egentligen. De som backar upp mig och vill hjälpa mig är ruskigt tunga namn i svensk journalistik. Vart går det fel? Egentligen? Jag har alla förutsättningar för att bli så bra jag någonsin kan bli med hjälp av dessa personer. Jag skulle vara den killen. Mitt namn ska stå som debutant i den tidningen. Dags att börja jobba kanske? Nu? Ja, tack.

Work some to get some

Nu blev jag förbannad faktiskt. Inte på den där debutanten. Utan på mig själv. Jag har som sagt alla förutsättningar att lyckas men gör inget med det just nu känns det som. Vart tappade jag gnistan? Jag har en idé jag ska se om jag kan genomföra. Se om någon vill köpa den artikeln av mig sen. Nu har jag eld i baken. Jag har nämligen MAX två år på mig att ordna min egen bild och mitt namn på innehållssidan på en av de största sporttidningarna som finns i Sverige.

TVÅ ÅR

Känn på den grabben. Det gör jag och jag skriver som en sopa nu när jag är arg. Inte så att jag inte unnar andra framgång. Men det är mitt mål att en dag få jobba för de absolut största inom sportjournalistiken. Varför är jag då inte på deras sida som debutant? Helvetes jävla skit. Nu kommer vändningen. Nu måste jag skärpa mig. Det funkar fan inte. Nu blir det att sätta upp mål igen. Jag har mål. De har jag inte följt. Det ska bli ändring på det nu. NU, säger jag.

Change NOW