My life

Jag är lat. Väldigt lat. Så lat att jag nu har bestämt mig för att förändra det hela. Nu ska jag lägga ner mer tid och engagemang i det jag gör. För det är nog lite som en av mina lärare har sagt till mig. "Du har en stor journalistisk talang och fångar verkligen läsaren i dina texter. MEN ibland blir du för bekväm och lever enbart på din talang när du kan göra så mycket mer än att bara berätta vad som har hänt. Nackdelen med att du är bekväm blir att du slarvar och småfel dyker upp. Om du lägger ner mer energi på dina texter och livet kommer du gå långt".

Far far away

Kanske är jag för bekväm med min egen talang som jag har i olika områden. Jag nöjer mig med att klara av det istället för att briljera. Nöjer mig med att vara en i mängden när jag kan vara en folk rådfrågar och ser upp till. Nöjer mig med att vara.....lat. Det gör jag nog. För så länge jag kan minnas har jag tagit livet med en klackspark. Även om livet inte alltid gjort det lätt för mig.

Klackspark

Jag har flera gånger träffat ett medium. Ni vet en sån där person som kan prata med spöken osv. De kan inte bara göra det utan de kan ta saker i sina händer som tillhör någon annan och berätta om den personen. Det var precis vad som hände mig. Kvinnan, mediumet, fick mitt halsband. Hon strök med fingrarna fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Till slut stanna hon upp med rörelsen och sa "Du tar inte livet så allvarligt. Du tänker ofta att du kan ta saker senare". Det hade och har hon helt rätt i. Klart man kan tvivla när hon säger så. Det skulle passa in på en hel del människor. Fast det kommer mer. Hon flyttade halsbandet i sin hand. Lyfte det i ena änden över handen och lät det sakta sänkas mot handflatan igen. Sen sa hon "Jag känner en smärta i foten. Eller fötterna snarare. Som att du skadat fötterna. Flera gånger. Sen är du väldigt hemlighetsfull. Du säger inte så mycket. Du bär på något tungt som du inte vill berätta för någon. Så därför säger jag det inte nu. Men jag ber dig att fundera på din hemlighet och se om det verkligen är värt det. Jag tror verkligen inte det."

Medium

Det är självklart inte ordagrant jag återberättade det hela men i stora drag det hon sa. Vi kan börja med fötterna. Dem har jag stukat flera gånger och ett tag hade jag ont i fötterna och om jag trampade snett så var det praktiskt taget lika med att stuka dem kändes det som. Hemlighetsfull? Ja, det är jag också. Jag håller det mesta inombords och berättar inte mycket av det jag tänker på. Även om jag blivit bättre på det. Sen min stora hemlighet. Ja, den kommer jag behålla för mig själv. Men sättet hon sa det på gjorde att jag förstod att hon visste. Hon kände till min största hemlighet utan att ens pratat med mig tidigare.

Secret

Nu till den saken om att känna personen tidigare. Detta var första gången jag träffade detta medium. Första gången vi ens sagt hej till varandra. Så hon kan omöjligt ha vetat vem jag var och vad jag var för person. Och speciellt inte mina innersta tankar och hemligheter. Ändå verkade hon på något sätt veta det. Hur vet jag inte. Även om jag gärna skulle vilja.

Want to

Därför ska jag försöka engagera mig mer i saker. Ta tag i mitt liv ordentligt. Jag har ryckt upp mig mot hur jag var förut. Då och nu är stor skillnad för hur jag var och är. Förut tog jag verkligen livet med en klackspark. Till stora delar gör jag det än idag. Även om inte lika mycket är en klackspark längre. Jag skriver på min bok. Jag planerar min framtid. Jag ska få mitt drömjobb. Det är inte lathet. Det är ambition och mål med livet. Det är mitt liv.

My life