Nu sitter jag på flygplatsen i Umeå och väntar på flyget. Kommer bege mig härifrån vid 16:15 och kommer hem till Skara vid 23:00. Har suttit här på flygplatsen sen klockan två ungefär. Och Umeå flygplats, eller Umeå City airport som den heter, är liten. Väldigt liten. När jag kom var allting väldigt mörkt. Nästan så jag trodde det var stängt.
Open?
Nu sitter jag tillsammans med tio andra personer och väntar på flyget. Innan var det folktomt som ni säkert förstod. Nu är det tre ungar här också. Varav två håller på och springer och tjoar. Känns väl sådär. På flyg, buss och tåg hatar jag skrikiga ungar. Det är det värsta jag vet.
Jag skrek aldrig som liten
Men om jag ska sammanfatta helgen så blir det något sånt här. En bra intervju och en mindre bra. Den som blev mindre bra var nog mest för att intervjupersonen var väldigt nervös och osäker. Det finns mycket snö och skog i norrland. Mer än vad man kan tro. Folk åker på isen i Luleå. Vilket jag finner lite roligt. Det är mer dött i Piteå en lördagkväll än vad det är i Skara. Trots det har Piteå mer än dubbla befolkningen mot min egen hemstad.
Sammanfattning
Slipper de tre skrikande ungarna. De gick på ett annat plan. Det tackar vi för. Nu fryser jag för de öppnade dörrarna ut till planet. Bloggar mer när jag kommer till Göteborg sen. Min älsklingstad bland älsklingsstäder. Bara så ni vet.
Göteborg i mitt hjärta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar