Jag tror det kallas Kärlek

"Jag har funderat.!
Det är så fräckt, hur en person kan komma in i ens liv och förändra saker och ting. Allting som förut var svart, fick helt plötsligt en färg, det som man grät åt tidigare kan man skratta åt tillsammans. Det kan lika gärna vara tvärtom. Det som hade färg blev svart och det man skrattade åt gråter man istället åt. Denna enorma förändring kan bara en person göra.

Alla människor är väldigt olika och alla gillar vi olika saker. Vi tycker att olika saker är viktiga för oss, även de riktigt små sakerna kan vara viktiga för att vi ska kunna njuta av de saker som betyder allra mest för oss. Det spelar ingen större roll hur mycket jag funderar. Jag tycker många saker är väldigt viktigt i mitt liv men kärleken är en klass för sig, vilket jag tror att många andra också tycker.

Det är när man får smaka på kärlekens magi man inser vad rikigt lycka är. När man känner hur hela kroppen vill sväva bort bara för att man får en blick av den person som är anledningen till denna stora lycka. Hos denna person finner man sig själv. Man ska tillsammans kunna skratta och gråta, utan att det känns konstigt. Tillsammans är man starkare än alla andra.

Det finns olika sorters kärlek men den vackraste är den mellan hon och han. Kärleken till sin familj och vänner är en annan sorts kärlek. I den är man alltid trygg, föräldrar och syskon finns alltid där. Tryggare kan det nog inte vara. Men det finns ingen annan kärlek som får en att vara så glad och att varje dag vakna med ett leende på läpparna och gå upp och ta livet från ett enklare perspektiv som kärleken mellan tjejen och killen.

Det kan missuppfattas. Tittar man på kärlek från ett annat håll kanske man bara ser sorg, olycka. Kärlek är ett påfund med en mörk baksida, där mycket sorg och tårar befinner sig. Har man en gång blivit sviken glömmer man aldrig hur det känns att vara helt krossad och förstörd. Detta är naturlig. Det är en självklarhet att man blir helt förstörd när man förlorar den man älskar. Trots detta, ger man sig in i kärlekens värld. Det måste vara ett bevis på hur viktig den är för oss. Det finns inget bättre än riktig kärlek.

Låt mig älska obegränsat, så länge det varar..!

/Stina"

För första gången(men inte sista?) i dyttes blogghistoria tar jag in en gästkrönikör. Stina är en mycket god vän till en släkting till mig. Stina är född 1988 och går samhäll(Sp2b som jag också gjorde, kanske också en blivande journalist?). Hennes pojkvän heter Joacim (osäker på stavningen, och det är inte jag). Jag vet faktiskt inte mycket mer om denna tjej. Men jag är glad över att jag fick lägga upp det du skrev, på min blogg.

Catch u later!
Dytte