Jag har läst en bok som heter "Hej då allihopa" av Conny Palmkvist. Den handlar om han och hur han tacklade hans mammas bortgång i cancer. Man får följa med hela vägen från det att hon får beskedet och till slutet. Han och Jonatan Lejonhjärta mot världen var det. Boken är hans debut och det var en anonym läsare som tipsa mig om boken.
Dör människor i cancer?
Jag vill först tacka denna anonyma läsare. Tvivlar dock på att hon/han fortfarande läser bloggen men ändå.
Det andra jag vill säga är att jag läste en artikel om just Conny och hans debutbok. Vem han var och vad han jobbade med. Det var inte alls bilden jag hade i huvudet. Inte alls den bild jag målat upp för mig själv.
Varför blir man alltid besviken?
Han ser ut som ja en gammal tråkig 30+:are och han jobbar på ett bibliotek. Alltså när jag läste boken såg jag någon mer revolutionär kille. Fuck the society liksom men icke då. Jag minns inte om han nån gång skrev vad han jobbade med men det var i alla fall bilden jag fick av han.
"Jag tänkte göra anspråk på världens längsta andetag. Jag drog in luft i början av mars och lät bröstkorgen sjunka ner i slutet av juli."
Strunt samma hur han ser ut och vem han egentligen är. Det är boken som är viktig. Jag läste den för grymt länge sen nu men den är grym. Han berättar nästan för mycket ibland kan man tycka. Men allting kommer från hjärtat och det är grymt. Grymt bra och man blir verkligen insatt. Läs den fast jag varnar känsliga läsare för att läsa den. Den handlar om liv och död när det är som värst men samtidigt speglar verkligheten på ett otroligt sätt.
Hon dör i slutet
Catch u later!
Yours truly Dytte
onsdag, januari 03, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mycket bra bok som man ibland känner igen sig läskigt mycket i.
Gott nytt år, förresten!
Johan: Jo, både på ett bra och ett dåligt sätt. Men boken är klart bra! Desamma Johan
Tack för att du läst boken. Den verkar ha berört dig. Trevlig helg.
Skicka en kommentar