Låter det inte som en evighet sedan du togs ifrån mig? 2 år.....
Ibland har livet konstiga vägar som man ska gå. Som man egentligen inte alls känner för att gå. Vägarna är för farliga, för tråkiga och alldeles för sorgliga. Jag har fått gå alldeles för många farliga och sorgliga vägar känns det som. Som om jag skulle klara det bättre än andra. Det känns som att jag utsätts för det för att det är tänkt att jag ska klara det bättre än andra. I alla fall om man får tro andra. Jag själv tror att den styrkan man får efter att ha varit med om det jag har och många andra har varit med om finns hos alla.
Många säger att jag är stark
Hur menar de stark? Jag ser mig inte som stark och hela tiden påpekar folk det för mig. Du är stark, du har gått igenom så himla mycket som jag aldrig skulle klarat av, säger de. Man klarar av vad nöden kräver kan jag säga. Jag har pratat om det med en kompis till mig. Jag och hon pratar om allt möjligt faktiskt. Där kom vi fram till att (om jag inte minns fel) styrkan finns hos alla. Det är bara det att alla inte behöver plocka fram den. Det har jag och många andra behövt. Därför ses vi som starka. Jag ser henne som stark, sedan tittar jag oförstående på andra när de säger att jag själv är stark. Det är konstigt, men det var först då jag förstod vad de menade med att vara stark. Fast det kanske var först då jag såg styrkan visa sig hos en annan människa.
Styrka, vart kommer det ifrån?
Vart jag än är, på ett öppet hav, i ett mörkt rum, på en hockeymatch, liggandes i min säng, festandes på krogen. Jag kommer alltid bära med mig mina erfarenheter, som alla andra. Skillnaden mellan mig och andra är att jag ska tänka så förbannat dramatiskt varenda(förlåt språket) jävla gång. Det är som en förbannelse jag har, som jag inte tycks bli av med. Skillnaden mellan mig och min vän L är att han alltid kommer se mig som stark. Oavsett om jag vill eller inte. Det är inget jag kan påverka.
Out of my control
Jag finner styrka i hur min vän som jag diskuterat styrka med hanterar saker. Hur hon trots motgångarna försöker gå vidare. Göra något bra av sitt liv trots det, precis som jag hela tiden försökt göra och gör. Ibland tappar man dock fokus och då är det bra att det finns en sån person som hjälper en rätt igen. Förhoppningsvis hjälper jag henne rätt ibland också.
Prepare yourself for a new experience
Catch u later!
Yours truly Dytte
onsdag, januari 17, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar