Dig

Vart jag än går och vad jag än gör så påminns jag. Alltid. Om dig. Det går inte att skyla sig. Inför detta är jag naken. Finns ingenting jag kan skydda mig med. Sakteliga har jag ändå kommit förbi det värsta. Den där känslan av "jag vet ingenting och därför existerar jag inte".

You are special, I know

Sakta rullas det små filmsnuttar i mitt huvud. Filmer som inte går att sätta på pause, som inte går att stoppa, som inte går att göra något åt. Finns ingenstans att fly. Fäktar illa gör jag också. Jag trodde jag kommit förbi detta. Trots det saknar jag samtalen, kramarna, pussarna och din röst. Men framförallt saknar jag dig. Förstår du det? Du försvinner inte bara sådär. Det är inte så lätt.

Passed me

Folk frågar fortfarande om dig. De undrar om vi fortfarande pratar, vad som händer. Säger som det är - knappt inget längre. Kanske har hon hittat någon annan säger de halvt frågande. Vad vet jag, svarar jag, samtidigt som det knyter sig i magen för mig. Snart flyttar du också. Inte långt kvar nu. Ett nytt äventyr för dig. Något jag gärna varit en del av. Men det är jag inte. Kommer inte vara. Istället är jag på min kant. Sysslar med mina projekt som jag begraver mig i för att hålla huvudet uppe. För att glömma. Gå vidare.

Se så, rör på dig nu