Separate me

Från och med nu är jag själv. I lägenheten. Linus har flyttat till ett eget boende nu och därför blir jag, mot min vilja, själv kvar här. Inte så att jag ville att han skulle stanna. Det handlar inte om det. Utan om andra saker. Jag har inte varit själv på cirka två och ett halvt år. I lägenheten alltså. Det är en ny vana jag måste få. Att vara själv här och klara av det.

Alone

Nu låter det som att jag inte har någon alls. Det kanske jag inte har heller. Vad vet ni om det? Kanske hittar jag på allt om mina så kallade vänner och egentligen heter jag något helt annat, sysslar med kouppfödning och bor i Dönstorp. Kanske gör jag det. Kanske inte.

Maybe

Det är fortfarande inte samma sak att bo själv. Det var länge sen sist och då klarade jag av det efter många om och men. Tog ett tag, läs väldigt lång tid, innan jag "klarade" mig själv. Något jag kanske får rikta in mig på igen. Att det kommer ta tid innan jag är förbi den här perioden av ensamhet. Oj, oj, oj vad synd det är om mig. Låter så i alla fall. Det är nog mest bara jag som tycker synd om mig själv. Ingen vidare bra vana. Bara så ni vet.

Selfpity