Igår när vi skulle åka till ångestfabriken så berättade en av mina arbetskamrater som var i bilen att hans kompis tjej hade kört ihjäl sig. Hans kompis befann sig i Sverige medan hans tjej var i Thailand. Tänk vilka tankar och funderingar denna kompis lär ha. Som: Om jag varit med så kanske hon levt idag.
Krocken hade kanske aldrig skett om jag varit med.
Det kanske skulle varit jag om jag varit med.
Ni förstår.
Tänk er själva att placeras i den situationen. Att tro att man själv kunde gjort skillnad och ändrat händelsernas gång. Jag personligen skulle ha oerhört svårt att sova och ens göra något om det var mig det handlade om. Skulle förmodligen bli handlingsförlamad och inte riktigt veta vad jag skulle göra. Tänk er sorgen. Tårarna som sakta rinner ner i början för att sen bara forsa fram och det finns inget sätt att stoppa det på.
No change
När vi skulle åka hem så händer det som inte får hända. Nej, vi var inte med om en krock själva men det var ett stort polis- och räddningspådrag på vägen hem. En bil hade krockat. Jag kan bara tänka mig vad arbetskamraten tänkte i baksätet. För självklart berör det honom också då han kände tjejen. Jag vet inte om någon skadades i krocken igår då vi kom dit relativt sent men vägen stängdes av för en stund i alla fall.
Rescue
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar