Time to dream

Idag är det mindre än två månader kvar tills jag ska flytta. Vart vet jag inte än. Det är något som alla höjer sina ögonbryn för när jag berättar. De kan inte förstå hur jag kan göra något sånt. De har aldrig hört talas om någon som säger upp sin lägenhet utan att ha ett nytt boende. Till slut undrar de om jag ska bo på gatan. Självklart kommer jag inte bo på gatan.

Living street

Alla är så bundna av sina regler och vanor. Jag hatar regler och gamla vanor. Förr kunde jag trivas i det eller i alla fall tro att det var vad jag ville ha. Kanske kommer jag välja ett alternativ som har vanor och regler det också men det kommer i så fall inte bli i Skara. Staden är mysig, liten och man vet exakt vad man kan förvänta sig av staden. Men det är precis det som gör staden tråkig också. Jag vet exakt vad den har att erbjuda och det kväver mig som om jag skulle ha stålmannens kryptonit i mitt blod.

Bound

Inte alla förstår det. Mina närmaste vänner förstår mig. De vet hur jag desperat längtar bort efter något bättre. Efter något mer. En av mina bästa vänner F blev inte alls förvånad när jag berättade att jag sagt upp lägenheten och ska fly den här staden. Snarare blev han väl glad över att jag faktiskt ska följa mina drömmar och försöka förverkliga dem. Det var viktigt för mig och gjorde mig otroligt glad. Inte alla vänner skulle uppmuntra till det utan istället säga att man ska tänka på det. Inte göra något förhastat. Som en extra förälder i en sån situation. Men stödet från F har varit riktigt bra. Han tror på mig och det känns bra.

Believe