Hemligheter

Hemligheter har alla på ett sätt eller annat. Man kanske inte erkänner det för sig själv men man har fortfarande hemligheter. Något man inte berättar för någon. För det finns alltid känslor man inte vill dela med sig. Alltså hemligheter.

Beror på hur man ser det.

Jag har hemligheter. Har en hemlighet som jag låtit två andra personer ta del av. Men det är fortfarande en hemlighet. Det tog lång tid innan jag vågade berätta om det. Men jag berättade det till slut. En av de två som jag berättade det för blev ja jag vet inte riktigt. Men lite ställd. Han sa att det inte var mitt fel.

Inte mitt fel?

Klart det var mitt fel. Det var så jag tänkte då. Om jag var med om det jag var så måste det ha varit mitt fel. Man gör så många misstag i sitt liv och detta var mitt misstag. Men fortfarande är det min hemlighet.

Min mörka hemlighet.

Varför har vi då hemligheter? För vi är rädda för vad människor ska tycka om det. Att de ska tycka vi är töntiga, fega och kanske att vi skäms för det. De kanske skrattar åt oss. De kanske använder det mot oss. Vem vet vad de kan göra med våra hemligheter?

Tell me your deepest secret. Please

När vi sen berättar det så är det inte så farligt egentligen. För är man öppen med det så finns det ju inget att skämmas för. Om man berättar det för alla och inte bryr sig om vem som vet det så är hemligheten inget att skämmas för. Inget de kan använda emot dig längre. Om alla vet så är det ingen hemlighet och därför inget att skämmas för. Om alla vet det så lägger sig snart snacket och du kan fortsätta med ditt liv.

Dont care

Varför berättar jag inte min hemlighet då? För jag skäms så klart. Inte lätt att leva som man lär alla gånger. Det är också viktigt att komma ihåg. Kanske skriver jag en bok om mitt liv någon dag. Då kommer det att vara med där. Det lovar jag.

Promise