Min värsta mardröm

När jag var liten så hade jag alltid en återkommande dröm, en mardröm. Jag kanske var runt en 5-7 år. Bodde i en liten "by" som heter Öttum. Där bodde jag i ett rött hus med vita knutar.

Ohh så svensson av mig.

Jag bodde i detta röda hus och kanske max 25 meter framför huset låg ett gammalt järnvägsspår och på andra sidan av det låg det en skog. När jag "vaknade" upp i drömmen fick man alltid se en stor tjock dimma och sen får man följa vägen från mitt hus över spåret och in i skogen.

Dimman låg tät

När man kom en bit in i skogen såg man ett skjul. Ett fallfärdigt sådant. Nu hoppade bilden från utanför skjulet till innanför. Där inne sitter nu jag, fastkedjad i vägen och som jag sa tidigare kanske 5-7 år gammal. Man ser månen lysa in i hålen i skjulets väggar. Dimman ligger längs med väggarna utanför och plötsligt....

Månens klara sken

ser man en skugga röra sig utanför. Skuggan rycker och drar i dörren och slår i väggarna. Jag blir mer och mer rädd för jag vet innerst inne att skjulet faktiskt skulle kunna rasa. Och vad skulle hända om skuggan kom in? Satt fastkedjad och skulle inte kunna göra något alls för att försvara mig.

Defend yourself

När min rädsla inte kunde bli större så slutade det alltid med att jag vaknade. Alltid jätterädd och jag vågade aldrig gå nära det där skjulet i rädlsla för att jag skulle bli fastkedjad i det en natt och att skuggan skulle komma och ta mig.

Tänk er skräcken i mina ögon

Catch u later!
Your dreaming Dytte