– Från den stunden var mitt liv ett rent helvete.

Erik tar sig mentalt tillbaka till året 2001 där allting började. Där hans liv för alltid förändrades. Erik berättar om fyra år av ett rent helvete. Där han tvingades att växa upp alldeles för tidigt. Där han fick se saker som ingen människa bör se. Det var också startskottet för hans nya liv.

Vinden blåser i mitt hår, vågorna slår mot Vätterstranden och människor stressar förbi på gångvägen alldeles intill. Jag sitter här bland små bryggor och väntar på Erik Josefsson. Medan jag väntar tittar jag ut mot vågorna som slår mot stenar och stranden. Jag ser Erik komma gående på gångvägen. Han är alldagligt klädd och ser ut som vem som helst. När jag ser honom kan jag inte tänka mig att han varit med om det han varit. Han möter mig med ett leende säger hej och sätter sig bredvid mig. Vi blickar ut över vattnet tillsammans i tystnad. Njuter av stunden och det vackra som finns runtomkring oss. Måsarna som skränar i skyn, människorna som joggar förbi på gångvägen, billjudet från vägen en bit bort, vågorna som kluckar och vi som andas. Jag bryter tystnaden genom att be honom beskriva hur hans liv har förändrats de senaste åren. Hans blick blir som förbytt, innan var den fylld med livsglädje. Nu tittar den tomt på mig, undrande, frågande, varför jag? Han formar sakta munnen för att börja.

– Det var en dag i slutet på sommaren 2001 då jag var 16år. Min mamma skulle skjutsa mig och en kompis till badet. Innan vi hämtade honom skulle vi åka förbi min syster Jenny och hämta en sak. Jenny kommer ut för att möta oss och vi pratar om allt möjligt. Skrattar och ler åt skämten vi berättar för varandra. Helt plötsligt frågar Jenny mig hur det känns. Jag tittar frågande på henne och lägger huvudet lite på sned.

– Hur kändes det när du fick veta att mamma har cancer, frågar hon.

VA? Vad hörde jag? Cancer? Det är ju en sjukdom som alla andra får, inte min mamma. Skämtar hon med mig, undrar jag.

Jag vänder mig mot mamma och tittar frågande på henne.

– Jag visste inte hur jag skulle säga det till dig Erik, säger hon och tittar bort.

I samma sekund min syster sa orden; mamma och cancer i samma mening stod tiden still, världen snurrade framför mina ögon. I det ögonblicket förändrades hela mitt liv. Från den stunden var ingenting sig likt.

Fortsättning följer....