– Från den stunden var mitt liv ett rent helvete del fyra

– Han tittar frågande ut mot vattnet och det ser ut som han undrar om någon kan förstå vad han menar. Hans ögon tittar ut mot de små vågorna och följer deras väg in mot stranden.

Han har under tiden han berättat blickat ut över vattnet och ibland kastat några snabba blickar på människorna som går förbi på gångvägen.

– Det är jobbigare att berätta för en person än för vattnet. En person kan svara och säga saker som kan såra. Vattnet bara finns där med sina vågor och sitt kluckande. Vattnet sårar ingen med sitt kluckande. Människor kan såra utan att tänka på det när de pratar, säger han.

Han ser ut som vem som helst. Han skulle kunna vara din bror eller din bästa vän. Det finns inget som skiljer han från oss andra i hans utseende. Inget som skvallrar om hans mörka livshistoria, sorgen han bär inom sig.

Han fortsätter berätta:

- Jag minns en gång då mamma skulle gå till köket men ramlade strax efter att hon gått några steg. Hon ropar efter mig, att jag ska komma. Jag sitter inne på mitt rum och hör min mamma ropa på mig från sitt sovrum. Jag undrar vad det är och går dit. Jag ser henne sitta på golvet och jag vet varför, hon är inte stark nog att komma upp själv. Sjukdomen har brutit ner henne så mycket att hon inte klarar av att lyfta sig själv. Hon frågar mig om jag kan hjälpa henne. Det är klart jag hjälper dig, svarade jag.

”Jag tar tag om hennes arm och lägger den runt min nacke. Nu försöker jag att lyfta både henne och mig så hon kommer upp på benen. Jag hör direkt min mamma säga ”aj aj aj, det gör så ont”. Jag sätter försiktigt ner henne igen och börjar nästan gråta i samma ögonblick”

– I det ögonblicket kändes det som att jag var en liten pojke, en liten pojke som inte förstod vad som höll på att hända. Min mamma hade ont men jag kunde inte göra något för att trösta eller hjälpa henne. Detta var hennes kamp och det fanns inget jag kunde göra, säger han.

Jag vill inte skada henne på något sätt så jag frågar henne om jag ska ringa hemtjänsten. Hon säger åt mig att ringa Janne, min systers pojkvän. Han kan hjälpa mig, säger hon och ser vilsen ut där hon sitter på golvet.

”Hon hatar att visa sig svag inför mig. I hennes ögon är det hon som ska ta hand om mig och inte tvärtom.”

Fortsättning följer....