Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland får man inte som man vill. Jag får absolut inte som jag vill. Det vet alla mina tre läsare. Eller fyra som det faktiskt är nu. Besökarskaran ökar sakta men säkert. Man måste ha trogna läsare ni vet.
Faithful
Jag hade velat att min mamma fortfarande levde. Det är så mycket hon har missat. Så mycket jag vill prata med henne om, berätta för henne och visa henne. Hon missade mina år på högskolan. Jag vet att hon hade varit stolt över mig. Men jag undrar vad hon hade sagt. Det är en fråga jag aldrig kommer få ett svar på.
Missed out
Det är så mycket hon missat och kommer missa. Mina år på högskolan som sagt, att jag flyttade hemifrån, att jag fick körkort och flickvänner jag haft sen dess. Hon kommer missa så otroligt mycket i mitt liv. Mina barn kommer växa upp utan farföräldrar. Min mamma kommer missa när jag gifter mig. För en dag ska jag göra det också.
Missing
Det värsta med allt detta är att jag och mamma inte kommer få några nya minnen ihop. Inte kommer skratta ihop. Eller gråta. Hon kommer inte längre bli arg på mig. Jag önskar så mycket att hon fanns och bara kunde skälla på mig. Om jag visste vad alternativet var så skulle jag suttit där och skrattat. Av glädje. Hon hade tittat på mig som om jag var helt dum i huvudet. Men det är lugnt. För hon hade varit i livet. Mamma hade ätit sin klassiska kexchoklad på morgonen och allt varit frid och fröjd. Nu är det inte så.
Not so
Min mamma är död. Jag hatar det ordet. Det låter så hemskt. Men hon är det oavsett vad jag försöker lura mig själv med. Jag kommer inte ifrån det även om jag skulle springa mitt absolut snabbaste. Det går inte springa ifrån. Finns inget sätt att fly från gamla minnen och fakta. Fakta som gör att jag aldrig kommer få tillbaka mina föräldrar. Cancern tog dem ifrån mig. Den sjukdomen har tagit mycket ifrån mig.
Takem away everthing
Undra vad vi hade pratat om mamma och jag. Om inte sjukdomen hade tagit henne ifrån mig det vill säga. Undra hur våra liv hade sett ut då. Då hade jag nog varit lycklig. Vad allting hade varit förändrat. Annorlunda mot vad det är nu. På ett väldigt bra sätt. Ibland pratar jag med henne. Hon svarar mig inte. Men det känns skönt att berätta saker för henne. Befriande på ett sätt. Jag saknar min mamma.
Miss you
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
tänker ofta på det och saker omkring detta. tankar som dessa är svåra att få bort. vill inte heller få bort dem, för man får uppskatta det man haft och har. inte det man borde haft. men man värnar.. om det man har varmt om hjärtat. skönt att se/höra din livsglädje sippra ut emellan.. där med giftemål o barn, framtidsplaner, någon gång i framtiden men ändå just någon gång.. glad att du finns i ens närhet. tack J tack.
Skicka en kommentar