Rå talang

Jag ska iväg och jobba på tidningen nu. Ska bli kul att se hur det går. Det här blir första gången jag ska sitta på redaktionen och arbeta. Förut har jag alltid suttit hemma och skrivit. Det har varit lättare så för här hemma har jag en annan frihet. På redaktionen får jag rätta mig efter efter alla regler och normer de har. Vilka de nu skulle vara.

Rules

Jag är lite spänd av förväntan och en lätt våg av prestationsångest sköljer över mig. Det är nu det gäller. Nu ska jag leverera. Det är nu jag ska ta tag i hornen på tjuren och tygla den. Göra den till min. Besten som tidigare skrämde mig ska tjäna under mig. Ingen ska kunna stoppa mig.

Stop

Egentligen vet jag inte vad jag är rädd för. Jag har skrivit så mycket texter i mina dagar att jag borde vara van nu tycker man. Men ändå är jag rädd. Jag är rädd för att misslyckas. För att inte kunna leverera det som förväntas av mig. Kraven är höga på mig. Främst från mig själv.

Krav

En lärare bedömde mina texter och min talang när jag gick på högskolan. Han tyckte jag var lat. Att jag vilade för mycket på min grundtalang istället för att kämpa och ge texten den där sista touchen som den alltid behöver. Inte att texten var dålig innan den sista touchen men den blev ännu bättre när jag väl gick hela vägen. Min lärare förutspådde att jag skulle nå långt bara jag kämpade. Kanske kämpar jag inte tillräckligt eller så visar jag det för fel personer.

Wrong person

Jag vet hur många talanger inom sporten som försvinner för att de inte har rätt attityd och inte kämpar tillräckligt. De tror att de kommer bli störst, bäst och vackrast på sin talang. De har fel. Jag har fel. Jag är som dem. Det är dags att börja kämpa nu. Inte bara leva på min talang. Det går ett tag och till en viss nivå och sen tar det stopp innan jag ens kommit halvvägs till mina drömmar. Jag har så mycket mer att ge än vad jag visar. Det ska jag för första gången någonsin visa för tidningen nu. De kommer bli allt annat än missnöjda.

The sky is the limit