När kraven och stressen kommer

Känner ni? Känner ni hur pressen och kraven på att leverera kommer? Det är nu det gäller mina vänner. Snart ska jag börja leverera ännu mer än tidigare. Snabbare än jag är van vid. Jävlar vad det kommer gå vet ni. Samtidigt som jag är rädd så ser jag också fram emot det. För jag gillar utmaningar.

This is a challange

Kraven på att leverera kommer ni inte bara från mig. Det kommer från chefen på tidningen. Med krav kommer en viss press. Jag är expert på att sätta höga höga krav och pressa mig till det yttersta. Samtidigt kommer ångesten. Den där jobbiga kompisen som hela tiden påminner en om att man är mänsklig. Han som är den där elaka mobbaren som gör dig ledsen och inte tror att du klarar av någon. Ångesten kan liknas vid en tjej man är otroligt kär i. Man vet inte riktigt vad man ska göra för att få henne. Vet inte om man duger som man är och vad är det jag kan förändra för att hon ska bli min. Det får en att må dåligt. Ångesten. Jag är mänsklig och skyller på det. Alla kan drabbas av den där prestationsångesten. Alla kraven och stressen gör en dum.

Kraven och stressen

På måndag kör jag igång på allvar. Då ska jag genomföra fem jobb för tidningen. Till att börja med och sen kommer det mer och mer eftersom. Jag ska göra minst tio jobb för dem. De kräver att jag levererar. Det gör jag med. Förbannat bra ska det vara. Annars kan jag lika gärna skita i att göra det om jag inte ger 100 % hela tiden. Jag får bestämma lite själv vad det är jag ska skriva också. Det är roligt men samtidigt sätter det ännu mer press på mig. Att det ska bli bra vinklar och artiklar.

Vinkelgrej

Jobbade för övrigt på ångestfabriken idag och ska göra samma sak på måndag. Sen på tisdagen ska jag in till tidningen och ringa lite. Vet inte riktigt hur det går. Jag får ut mer på en intervju när det sker på plats än via telefon. Att ringa någon är opersonligt. Du missar så otroligt mycket. Får väl träna lite på det nu då. Alltid något.

Call me