Stående ovationer

I torsdags skrev jag klart en intervju och la upp den på nätet. Innan var jag väldigt tveksam till om det skulle vara någonting att ha då jag tyckte att det var väldigt lite material att gå på. Tveksam satte jag mig ner och skrev, skrev och skrev. Orden tog aldrig slut.

Don't stop

Jag hade mycket mer än vad jag behövde. En vanlig intervju i den intervju-serien jag håller på med brukar vara runt tre till fyra A4. Det blev mer på denna trots att jag var pessimist i början. Slutresultatet blev sex sidor och den togs emot med öppna armar av läsarna som tyckte att det var väldigt intressant läsning. Bara att buga och bocka för de positiva kommentarerna och hoppas att det fortsätter med texterna jag skriver för lokaltidningen.

Good critics

Nu sitter jag uppe hos min syster där jag ska skriva klart en intervju med eldsjälen jag träffade den där kyliga kvällen i onsdags. Trots att termometern visade minusgrader värmde hans klubbhjärta i kylan. Älskar såna personer som brinner så mycket för klubben att de skulle kunna offra ett barn för den. Det är klubbkänsla och lojalitet. Okej, kanske inte offra ett barn men ni förstår. Nu är det till att vara social och sen skriva lite till.

Trevlig helg