Vain

Jag jobbade inte på ångestfabriken idag. De trodde inte att de behövde mig. Nu i efterhand insåg de att företaget faktiskt behöver mig. Mer och mer kommer de till insikt. De vet att jag är snäppet bättre än konkurrenterna. Jag är jävligt duktig på det jag gör helt enkelt.

Better then you

Det har varit en lugn dag fram tills för tjugo minuter sen. Då ringde ångestfabriken och frågade om jag inte kunde komma och jobba imorgon. Jag tvekade lite då jag inte är säker på att de faktiskt förstår min storhet. Efter lite om och men så tackade jag ja. För jag vet hur oerhört ledsna de hade blivit om jag inte ställt upp. De vill ju faktiskt inte att jag ska gå hemma hela dagarna och stirra på de 12 väggar jag har här hemma. Även om de är jävligt fina. Väggarna alltså.

They are building walls around me



Jag trodde jag skulle jobba lite med tidningen här hemma denna veckan. Tji fick jag. De ville ha mig först nästa vecka. Här är samma problem som med ångestfabriken. De förstår inte min storhet. Hur oerhört värdefull jag faktiskt är. Där om nånstans är jag lite av en kung bland de små skribenter och så kallade journalister som skriver för sporten på den tidningen. För alla där har storhetsvansinne. Vissa tror att de jobbar på Gazettan i Italien eller FFT världsupplagan, enligt många läsare. Ha, jag skrattar dem rätt i ansiktet. Skribenterna alltså.

Fel, rätt. Nej, FEL

Jag har inte storhetsvansinne till skillnad från sportredaktionen. Skillnaden mellan mig och dem är att jag vet att jag är duktig på det jag gör. De tror. Det är jävla skillnad. Eller hur?

Difference