Vissa har det bra!

Där sitter jag i väntsalen. Folk kommer och går lika snabbt som tågen rullar in pål perrongen. Själv så sitter jag och väntar på mitt eget tåg. Det får jag nästan alltid göra. När man sitter där så ser man många olika människor. Man ser kostymnissarna som kommer och pratar i sin mobiltelefon, man ser den hårt arbetande mannen/kvinnan som får kämpa för sitt levebröd och man ser studenter precis som mig själv. Men vänta det är inte hela väntsalen....på en bänk så ligger en man och försöker halvt sova på sin sin jacka som han nu använder som kudde och vid fotänden står en öl. Han väntar inte på ett tåg...eller jo det gör han men inte den sortens tåg du och jag väntar på. Han väntar på samhällets tåg, välfärdens tåg. Det har ingen fast tid och verkar inte ha synts till på länge vid första anblicken på den här mannen. Jag sitter där och nästan skäms för hur bra jag har det. Jag sitter och lyssnar på musik i min mp3 som som jag köpte i somras, jag har laptopen i väskan som köpte för att den kan vara bra att ha nu när man är student och åker mycket tåg. Värdet på bara dessa två saker är nog långt över vad denna man äger allt som allt. Han är klädd i att par slitna träningsskor, ett par jeans en, flanellskjorta och en jacka över den. Han ligger på sin andra jacka som även verkar gömma hans saker som han äger. Jag ser inte vad det är i men allting ryms i alla fall i en liten blå tygpåse som han nu ligger på. Sakerna som jag har med mig är saker jag anser att dessa är bra att ha. Allting vi köper är väl bra att ha på ett sätt eller annat, vissa använder vi mer än andra osv. Allting han har är också bra att ha men det som han äger använder han nog rätt mycket mer än vad jag kanske använder min laptop. Jag känner mig rätt egotrippad när jag sitter där, med alla mina dyra kläder och flashiga tekniska prylar. Alla andra människor som kommer och går försöker sig sätta sig så långt ifrån han och alla andra i väntsalen. De är rädda för honom och för alla andra för de vet inte vem personerna i detta rummet egentligen är.Men kolla på puben där går du och pratar med varenda person känns det som. Utan att ha några som helst betänkligheter om vem denna person är. Visst ska man ha en viss försiktighet till främlingar men tänk på att i nästa stund kanske du är den mannen som ligger där, på bänken och har en öl vid dina fötter.
Mitt tåg går jag måste vidare. Jag som nästan alla andra i denna väntsalen har en tid att passa. Vi får väl se om mannen får följa med på samma "tåg" som oss. Det "tåg" som vi tar som självklart. Kanske ser jag honom imorgon igen, kanske inte. Vem vet?

We´ll see!

Catch u later!
Dytte