tisdag, september 30, 2008

Heading back home

Jag är hemma i Sverige igen. Både på gott och ont. Det goda är att jag är hemma och slipper skitgörat på Island. Jag är med min flickvän. Och jag känner inte trycket över bröstet varje gång det vankades jobb.

Good thing

Det onda är att jag inte har något jobb. Överhuvudtaget. Jag försökte på min gamla praktik. Där fanns inget men jag skulle höra av mig till hösten igen. Jag får hoppas på att det dyker upp något i alla fall. Kollade på mitt kära gamla sommarjobb, ångestfabriken. De hade tyvärr inget de heller. Har inte gett upp det helt då det kan finnas på en annan linje. Den chefen är tyvärr sjuk just nu.

Bad bad bad

Vad händer nu då? De flesta skulle flytta hem igen kanske. Leva på sina föräldrar och ändå klara sig. Det kan inte jag som ni vet. Jag får klara mig själv allt som oftast. Jag har ansökt om lite jobb idag och mer sökande kommer det att bli. Om jag inte hittar ett jobb inom någon vecka eller två så kommer jag jobba på boken tills jag får ett. Förhoppningsvis kommer jag bli klar under den tiden jag söker jobb.

Move back home

Men förr eller senare måste jag ha ett jobb. Det förstår vem som helst. Jag klarar mig cirka ett halvår nu med mina egna pengar. Så jag har ett halvår på mig att söka jobb kan man säga. Samtidigt ska jag få a-kassa. Vilket inte är något att hurra över kanske men det gör att jag klarar mig väldigt mycket längre faktiskt. Får försöka hugga på allt som går nu. Det finns inget annat.

Nothing else

Så om ni ser något företag söka efter personal inom media. eller kommentera i bloggen vet ja och berätta för mig. Jag skulle vara er evigt tacksam om jag fick ett tips om ett jobb och sen fick det. Kanske till och med skulle utfästa en "hittelön" till den som gav mig ett så bra tips att jag får det jobbet ni tipsar om. Det ska helst vara i storstäderna eller från Stockholm och neråt.

Tack på förhand.

fredag, september 26, 2008

Cleaning time

Intressant hur personalen på detta hotell städar. Killen kom och viftade med en duk för att göra borden rena.

På dessa bord ska jag äta min frukost imorgon.

Mumma.

Ibland är döden nära

Jag överlevde flygresan.

Med nöd och näppe.

Strax innan vi skulle gå in för landning och så blev det lite turbulens. Vilket självklart gjorde mig rädd. Sist jag flög och var så rädd hade jag Josse bredvid mig. Då kunde jag hålla hennes hand.

Idag hade jag inte det.

Istället hade jag en ung, finnig grabb i 17-års åldern.

Inte lika tryggt.

Jag försökte se cool ut. Lugn

Samtidigt kramade min vänsterhand sönder boken jag höll i handen, av rädsla.

Jag var inte så kaxig då. Det erkänner jag. Snarare som en rädd liten pojke som ville gömma sig under täcket. Vänta tills monstren försvunnit och sen krypa fram igen.

Det kunde jag inte.

Jag var några tusen meter över marken.

Långt upp.

Långt ner.

Men jag överlevde. Och glad är jag för det.

Conquer the world

Regnet faller.

Jag ska åka snart.

Det ska bli skönt.

Samtidigt är jag lite ledsen. För jag lämnar mina vänner. Men det kommer gå bra. Jag har planer hemma.

Vänner också.

Jag kommer klara mig. Ingen fara. Jag har mina planer klara sen länge. En person vet vad jag pratar om. J. Tillsammans ska vi erövra världen.

Faktiskt.

Så det så.

Nu beger jag mig snart. Önska mig lycka till inför min flygtur.

Lycka till.

Time to go

Kvällen har varit den sista jag spenderar i Husavik. Imorgon åker jag till Reykjavik för att sova en natt och sen åker jag hem till kära Sverige igen. Men det är med tungt hjärta jag lämnar denna plats. Trots ett hatjobb och en ännu sämre lön. Jag har skaffat vänner här. En jag träffat tidigare hemifrån men inte lärt känna. En 45+ man från Wales vid namn Steve och en NZ vid namn Victor. Och några svenskar.

Leaving is hard

Inget varar för alltid. Som vi konstaterade på jobbet idag. Det har varit en rolig tid här i Husavik när jag tänker tillbaka ändå. Jag har ändå kallat detta hotell för mitt hem. Många dagar och kvällar har jag spenderat på las kirunas rum nu i slutet med många skratt och mycket prat. Det känns sorgligt men samtidigt väldigt skönt.

Dont break my heart

Mycket av det jag upplevt här kommer jag inte kunna återuppleva. På ett sätt känns det ändå bra att jag åkte hit. Det här har ändå gett mig minnen för livet. Något, trots jobbet och lönen, jag kommer minnas med glädje. Jag vill tacka alla dem som gjort denna jobbresa till vad den har varit för mig. Lycka, till slut. Ni läser inte min blogg och jag tror aldrig ni kommer att läsa den heller. Men om ni av en slump skulle komma över den - Alltid i mitt hjärta.

Husavik 2008

söndag, september 21, 2008

Bustrip to nowhere

Igar var vi som sagt pa bussresa med foretaget. Vi akte ivag till lite turiststallen sa som ett naturreservat, som for mig var trakigt. Efter det akte vi till en plats, vilket jag inte minns namnet pa, som var bergsvaggar formade som en gigantisk hastsko. Legenden sager att det var Thors flygande hast som satte ner sin fot dar och gjorde sa att det ser ut som det gor nu. Det roligaste, och maktigaste, var vattenfallet vi besokte. Europas snabbast rinnande vattenfall, Dettifoss. Det sag bara ut som en stor lervalling som for ner over kanten.

Mud

Sen drog vi ivag till nagra varma kallor. Eller jag vet inte riktigt vad de kallade dem. Det var anga som kom upp ur marken. Riktigt mycket anga. Dar tog vi nagra haftiga bilder. Vi drog vidare till Myvatn och badet dar. Var runt 40 grader i vattnet och mer dartill pa sina stallen. Ruskigt skont faktiskt. Efter det blev det att aka hem och avsluta dagen med att alla gick och at pizza. Foretaget betalade.

Gratis ar gott.

ps, bilder kommer nar jag kommer hem, ds

lördag, september 20, 2008

Bustrip

Var på bussresa med företaget till en massa turistställen idag. Berättar mer om detta imorgon. Nu sova.

fredag, september 19, 2008

Work for nothing

Jag är besviken. Så sjukt besviken. Kollade idag valutakursen för den isländska kronan. Och ja, tro fan. Den har sjunkit ännu mer. Nu pratar vi inte besvikelse för att hela ens semester regnar bort. Den här besvikelsen är så mycket mer. Det är som att för alltid upptäcka att du inte alls har en godis kvar i godispåsen. För resten av ditt liv. Seriöst, jag är besviken. Om ni har lust så surfa in på forex.se och skriv in 90 000 ISK och konvertera det till svenska kronor. Då får ni ungefär vad jag fått på tre veckor.

Jävla slavlön

Jag fick runt 90 000, inte exakt den summan. Men praktiskt taget. För tre veckor också. Förstår ni där hemma nu hur jag har det här? Island kanske är vackert, enligt ryktena (och ja, det finns några riktigt snygga landskapsvyer häromkring). Lönerna däremot är inte vackra. Det kan jag ställa mig och skrika på kullen här utanför. Toppen ligger på 460 m över havet, tror jag.

Scream

Helst av allt vill jag bara skrika ut min oerhörda besvikelse. Men det gör jag inte än. För, nu kommer det "bästa", på måndag kommer beslutet om jag får lön för denna veckan jag jobbat nu och nästa. Jag kanske inte får det för att jag åker hem. Det skulle vara helt åt helvete. Då kommer jag sjukanmäla mig resten av den här perioden. Jobbar ju redan nu praktiskt taget gratis. För jävligt.

Damn

onsdag, september 17, 2008

Hello, im your doctor

Min flickvän ska börja plugga i vår, till läkare. I Danmark. Det känns faktiskt rätt roligt. Hon har drömt om denna dagen väldigt länge så när hennes dröm nu går i uppfyllelse är jag självklart lika glad jag. Jag gillar när drömmar slår in för mina nära och kära. Sen betyder min flickvän oerhört mycket för mig och om jag kunde skulle jag slå in hela världen och ge den till henne. För hon förtjänar lycka, hon förtjänar framgång, hon förtjänar det bästa hon kan få och jag kan ge henne och mer därtill.

She is my lucky girl

Det som inte känns kul är att hon flyttar längre ifrån mig. Något som känns väldigt jobbigt.Kanske kommer vi inte ha tid att ses lika mycket längre nu när hon ska plugga och jag, förhoppningsvis, börjar jobba. Men om det är något jag gett mig fan på är att vi ska lösa detta. Josefin betyder så oerhört mycket för mig att jag inte hur jag ska förklara det. Allting känns rätt runt henne. På alla sätt. Med henne kan jag vara mig själv. Vilket är svårt för mig att vara annars. Trots att det inte är farligt. Att visa vem jag egentligen är. Hon lyssnar på mina drömmar. Drömmar jag har om min framtid, hennes framtid och framförallt VÅR framtid. Utan att säga åt mig att överge dem för att de aldrig kommer bli sanna. Hon tror på mig. På oss.

Vi tillsammans

En annan sak jag funderat lite över är hur det ska gå med kompisar när hon flyttar till Danmark. Det är alltid nervöst att börja på en ny skola. Det vet alla om. Men nu börjar hon på en ny skola - i ett nytt land. Det är alltid en omställning. Du ska förstå språket, få nya vänner och anpassa dig till en ny stad och ett nytt land. Det kan bli jobbigt i början om du inte lyckas komma in i det. Lite utav min rädsla släppte dock igår. Då berättade hon att hon träffat en annan svensk, från malmö, som ska börja där också. De satt tydligen och prata oavbrutet i tre timmar. Det vill säga något som bara tjejer kan göra. Prata oavbrutet alltså. Men det känns bättre nu. Hon är inte ensam. Hon har någon hon känner,i alla fall lite. Bättre än inget.

Fear itself

När hon berättade det igår så var jag nere för att jag kände mig skyldig
(till något som händer på Island), dum (också Island) och hade en oerhörd hemlängtan.
Nu när jag vet att det är väldigt kort kvar tills jag ska åka hem. Jag tror det gjorde att hon trodde att jag inte brydde mig. Men det gör jag. Om hon bara visste hur mycket. Jag är glad för hennes skull. Väldigt mycket.

Förlåt J

söndag, september 14, 2008

42 dagar kvar

Whats up?

Valskadningen igar var sadar. Vi fick se ryggen av tva valar pa avstand. Efter det satt vi pa baten och vantade pa att de skulle dyka upp igen efter att ha dykt. Hur trakigt som helst. Men tydligen ska det finnas valar i Akureyri ocksa. I hamnen. Dar ar de aret runt och jag ska dit nasta helg sa forhoppningsvis ser jag nagra valar da.

Whaleback

Basta av allt pa batturen var min tellietubbiedans (stavning?) med min oerhort snygga (las fula) blaa overall. Den lana jag av valforetaget. Finns bilder pa overallen som jag kommer visa nar jag kommer hem till Sverige sen. Sen ett glatt rykte. Nagon har borjat sprida att de ska satta pa internet igen nasta vecka. Nagot jag tvivlar oerhort pa. Detta da jag sjalv pratade med chefen for hotellet i veckan och dar sa hon att det inte alls skulle sattas pa. Inte nu och inte sen. Far se hur mycket sanning det ligger i ryktena i veckan helt enkelt.

Rykten florerar

Alex fortsatter husera och rasera. Idag sov han inte pa hotellrummet. Vilket var oerhort skont. Han kom och hamtade hotellnyckeln for en stund sen. Vart han har varit vet jag inte forutom att det var ett rum pa hotellet. Han dackade formodligen pa nagot rum. Han ar en fullstandig jubelidiot. Faktiskt. Arligt talat.

Jubla for idioten

lördag, september 13, 2008

43 dagar kvar

Cold in here

Klockan ær 08.12 hæar i husavik, Island och idag ska vi ge oss ut pð valskðdning. Det tar ungefær fyra timmar och det ska bli rætt kul faktiskt. Kommer nog bli rætt kallt sð jag tar pð mig min vinterjacka idag fær eventuella blðsvæder som de varnar om dær ute. Hur kallt det blir vet jag inte men det lær jag ju snart mærka. En sak ær sæker i alla fall. Jag kommer inte frysa.

Freeze

Jag kommer uppdatera mer och bættre nær jag kommer hem. Men med de kvartar jag fðr sitta hær vid datorn sð hinner jag inte sð mycket. Alexander har færresten planerat en avskedsfest fær mig. Jag bævar redan faktiskt. Sen har jag ordnat sð att jag kommer fð praktiskt taget allas foton hær fær att sedan lægga ut dem pæ en hemsida sð att alla kan dra hem dem. Dð har ni ocksð bilder att kolla pð. Jag ær med pð nðgot hærn pð nægon festbild annars lær jag inte synas alls kan jag sæga. De festa igðr ocksð. Alex snarkar som en orkan som drar fram. Det ær nðgot jag inte kommer att sakna i alla fall.

Snark snark

fredag, september 12, 2008

Internet

Har inget internet pa rummet langre. De tog bort det for att folk ladda sa in ata helvete. Darfor far jag sitta vid den daliga datorn i receptionen for att gora allt. Darfor kommer jag inte uppdatera sa mycket. Sa ni vet.

44 dagar kvar

31 Arbetsdagar kvar

måndag, september 08, 2008

söndag, september 07, 2008

49 dagar kvar

Fish

Det stinker fisk i mitt rum just nu. Vanligt förekommande här i byn.

FISKLUKT SUCKS

What happens?

Han var lugn igår. Alex, tryffeln, åre, åke eller vad du nu vill kalla honom. Han gick ut. Det gjorde han men han kom hem runt 5 imorse och detta utan att väcka mig. Framsteg sker. Försent i och för sig men ändå. Detta utan att snarka som en idiot också. Sen vakna jag vid halv nio och gick upp och prata med Victor, Johannes och Steve. Först var det jag och Victor sen kom de andra allt eftersom. Satt och pratade i några timmar.

Talking

Igår så kolla jag och Johannes på film istället. När alla andra skulle på fest. Vi klara oss bra ändå. Hade roligt och satt sedan och snackade med las kirunas som de kallas. Två töser från kiruna som igår skulle ut på en kvällspromenad.

Talk a walk

Jag ska absolut prata med Victor och Steve igen. De är bland de trevligaste engelsktalande personerna här faktiskt. Riktigt roligt att prata med dem. De är dubbelt så gamla som mig men de har haft ett roligt liv och har fortfarande det. Samtal med dem lär ske snart igen.

Conversation

lördag, september 06, 2008

Dra i den då

Inatt vaknade jag av att Alex, min rumskompis, sitter på sängkanten och spyr. Det forsar ut spyor ur käften på honom. Jag blir förbannad och jävligt äcklad. Orkade dock inte ta tag i en diskussion med en människa som är packad som helvete på sprit.

No drunkie

Några timmar senare vaknar jag igen. Av att Alex nu drar i mitt lakan. Min fråga blir givetvis vad fan han håller på med. Han skulle göra en pungdragning. Ja, ni läste rätt. P U N G D R A G N I N G. Jag förstår er reaktion. Föreställ er då min då klockan var runt 04.17 på natten. Ber han att lägga sig...för helvete. Varpå han svarar käften. Efter ett tag ger han sig dock och lägger sig i sin nerspydda säng igen. Äckligt, tänker jag.

Dra i pungen?

På måndag är det jag som pratar med chefen och ber om att få dela rum med någon annan. Skarabon till exempel. Han är själv på sitt rum. Har redan kollat med honom och det var okej att jag började dela rum med honom istället. Ska kanske sova där uppe redan inatt om idioten.... oj, ursäkta, Alex ska supa. Då orkar jag inte vara kvar här nere.

Uppdaterar er senare

50 dagar kvar

fredag, september 05, 2008

torsdag, september 04, 2008

Going home

Hej allihopa. Jag ska vara ärlig mot er. Helt ärlig. Jag skäms lite för detta också. Okej, ganska mycket. Men tyst nu. Läs nu och försök förstå. Mitt jobb innebär hårt arbete. Väldigt hårt arbete faktiskt. Området runt mina skulderblad är stenhårda nu. De ska inte riktigt vara det. Det är mitt arbete som gör dem så hårda.

Hard work

Arbetet är sjukt mycket mer stressande än vad jag trodde. Mycket tyngre än jag trodde. Ska prata med "chefen" imorgon och höra vad hon säger om saken. Jag skulle nog skämmas än mer om jag fick byta jobb till något lättare. Det är inte heller något jag vill. Fast i och för sig så är praktiskt taget alla jobb stressiga och tunga förutom källaren där tjejerna jobbar 12-timmars pass. Varje dag. Ja, det är sant. 12 timmar dagligen jobbar dem. Inte världens roligaste.

Big boss

Men som det är nu så kommer jag åka hem ett visst datum. Bara ett fåtal vet om det än, men förmodligen kommer det bli så. För mycket slit för alldeles för lite pengar. Min bror tjänar nästan tre gånger så mycket som jag gör per dag. Det är rätt sjukt. Skillnaden i lön är rätt stor faktiskt. Ja, mycket tankar och lite svar. Måste prata med Inga Stina imorgon för att ta reda på lite information om lönen och om jag åker hem. Vad som händer då. Kan vara bra att veta. Kolla upp lite information om bussar till Akureyri, när de går och vad de kostar och så vidare.

Much information

52 dagar kvar

En tanke

Jag älskar och saknar dig enormt mycket J. Längtar tills vi ses igen.

37 Arbetsdagar kvar

onsdag, september 03, 2008

Tröga?

Islänningar är tröga. De visar samma repris flera dagar i rad. Det känns som att de inte förstår programmet när det bara går en gång. Därför visar de programmet flera dagar i rad. I hopp om att folk ska fatta vad det handlar om.

Islänningar

53 dagar kvar

I love my work

Jag älskar mitt jobb. Varför undrar ni? För jag jobbar med två fårtestiklar mitt framför ögonen när jag jobbar. Kul va?

38 Arbetsdagar kvar

tisdag, september 02, 2008

Språkkurs

Jag lärde mig en fras på isländska idag. Fast nu har jag glömt av den. Får skriva upp den sen. Johannes från Skara lärde mig det. Han kan tydligen lite isländska. För han tycker det låter manligt. Det gör inte jag. Låter snarare som ur överallt i orden. Språket är åt helvete.

För övrigt anser islänningarna att svenska låter homo.

Broder

Ha såg precis att min bror hittat till min blogg. Välkommen hit bubben.

Broder nästan lika snygg som jag

Skäms unga man

Innan jag börjar berätta så FÖRLÅT.
Jag skäms, det gör jag verkligen. Jag hade bestämt mig innan vi började jobba här på Island att jag skulle fixa det här. Vad jag än skulle få för jobb skulle jag klara det. Tyvärr måste ondskan segra. Jag falla. Fåren segra. Jag förlora. Slaktens gud vinna. Jag vika mig.

I lose

Vad är det jag pratar om egentligen? Mitt jobb. Slakteriet. Jag klarar inte av det. Det är sjukt stressigt faktiskt. Stressigt till den graden att du måste vara en maskin för att klara av det. Det blev korat till det jobb som innehåller mest stress. jag tror inte jag är glad över den utmärkelsen. Senare blev det utsett till det slappaste jobbet. Varför?

Why oh why?

För att jag fick hjälp. Jag kommer få hjälp så länge det finns extra personal. Vilket jag hoppas kommer vara när vi åker från denna förbannade ön. Sån tur tror jag dock inte att jag har. Vi får se. Men jag skäms fortfarande för att jag bad om hjälp. Men det hade faktiskt ni också gjort om ni var jag. Så det så. Sluta klaga på mig nu.

54 dagar kvar

39 Arbetsdagar kvar

måndag, september 01, 2008

Respekt

All respekt för slaktare. Visst jobbet är blodigt och skitigt. Och det mest respektfulla av allt - slitigt så in i norden. Därför har slaktare nu fått en annan sorts respekt från mig nu när jag själv har testat på att vara det. Kommer fortsätta vara det i xx antal dagar till också. Något jag inte gillar allt för mycket.

Respekt

Jag är helt slut i benen och har ont i handen efter dagens slakt. Hoppas jag blir van. Tydligen var hastigheten 6 av 10 idag. Jag stressade som fan och trodde det var på kanske 8 av 10. Men ICKE. Jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med det. Förhoppningsvis blir jag van och klarar av det. Det känns sådär nu.

10

Snart 100 %

Idag har jag jobbat nästan 100 % av vad vi ska göra per dag. Vi kör ungefär 200 får i timmen just nu. Det ska upp till 300 innan de jävlarna är nöjda. Redan nu stressar jag så svetten rinner, minst sagt. Sen blir det inte bättre av att jag har ont i handen efter allt skärande idag. Eller som de från Norrland säger "cuttande".

3.33 får i minuten slaktar jag

Jag fick en ny kompis idag också. En kompis kompis som faktiskt är här från Skara men som gömt sig på sitt rum. Han är rutinerad. Han har varit här en säsong innan. Sen jobbade han i Reykjavik i fem månader som möbelsnickare. Han är som jag ungefär. Inte lika partygalen som resten av gänget här. Inte droger heller.

Partypooooper


300/60=5 så många får slaktar jag snart i minuten. Sjukt många. Då kommer jag vara trött kan jag säga. Vet ärligt talat inte om jag kommer att komma in i det här innan jag åker hem. Jag stressar sjukt mycket nu som sagt så vi får se hur det går. Tiden går sjukt långsamt också. Vet inte hur många gånger jag sjöng frasen "till havs" med olika texter till efteråt. Det var allt mellan skörda och mörda jag sjöng om. Snacka om ett icke stimulerande arbete.

TILL HAVS VILL JAG MÖRDA

55 dagar kvar