Skäms unga man

Innan jag börjar berätta så FÖRLÅT.
Jag skäms, det gör jag verkligen. Jag hade bestämt mig innan vi började jobba här på Island att jag skulle fixa det här. Vad jag än skulle få för jobb skulle jag klara det. Tyvärr måste ondskan segra. Jag falla. Fåren segra. Jag förlora. Slaktens gud vinna. Jag vika mig.

I lose

Vad är det jag pratar om egentligen? Mitt jobb. Slakteriet. Jag klarar inte av det. Det är sjukt stressigt faktiskt. Stressigt till den graden att du måste vara en maskin för att klara av det. Det blev korat till det jobb som innehåller mest stress. jag tror inte jag är glad över den utmärkelsen. Senare blev det utsett till det slappaste jobbet. Varför?

Why oh why?

För att jag fick hjälp. Jag kommer få hjälp så länge det finns extra personal. Vilket jag hoppas kommer vara när vi åker från denna förbannade ön. Sån tur tror jag dock inte att jag har. Vi får se. Men jag skäms fortfarande för att jag bad om hjälp. Men det hade faktiskt ni också gjort om ni var jag. Så det så. Sluta klaga på mig nu.