Kvällen har varit den sista jag spenderar i Husavik. Imorgon åker jag till Reykjavik för att sova en natt och sen åker jag hem till kära Sverige igen. Men det är med tungt hjärta jag lämnar denna plats. Trots ett hatjobb och en ännu sämre lön. Jag har skaffat vänner här. En jag träffat tidigare hemifrån men inte lärt känna. En 45+ man från Wales vid namn Steve och en NZ vid namn Victor. Och några svenskar.
Leaving is hard
Inget varar för alltid. Som vi konstaterade på jobbet idag. Det har varit en rolig tid här i Husavik när jag tänker tillbaka ändå. Jag har ändå kallat detta hotell för mitt hem. Många dagar och kvällar har jag spenderat på las kirunas rum nu i slutet med många skratt och mycket prat. Det känns sorgligt men samtidigt väldigt skönt.
Dont break my heart
Mycket av det jag upplevt här kommer jag inte kunna återuppleva. På ett sätt känns det ändå bra att jag åkte hit. Det här har ändå gett mig minnen för livet. Något, trots jobbet och lönen, jag kommer minnas med glädje. Jag vill tacka alla dem som gjort denna jobbresa till vad den har varit för mig. Lycka, till slut. Ni läser inte min blogg och jag tror aldrig ni kommer att läsa den heller. Men om ni av en slump skulle komma över den - Alltid i mitt hjärta.
Husavik 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar