lördag, juni 28, 2008

T-shirt

Jag hitta en gammal t-shirt i garderoben. Som tryck är det en hand som gör peace-tecknet och den är färgad i de amerikanska färgerna. Känns inte passande på något sätt. Men något med den bilden känns väldigt fel. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Jag vet att det är något.

Tåls att tänkas på!

Thank YOU

Jag löste ett problem med min Islandsresa och min underbara ekonomi igår. Det känns skönt. Något som går min väg. Det behövs. Tack

Everywhere

Han är överallt. Det lilla äcklet. I tidningen alltså. Han har skrivit jättemycket och det gör mig arg. Fan, ska han få chansen få. Varför inte jag? Vad är det han gör som inte jag gör? Jag vet att jag är avundsjuk. Egoistisk. Men fan, vem är inte det?

Stupid

Fast jag måste erkänna en sak. Han skriver bra. Det gör han. Kanske är han bara bättre än mig? Mer erfarenhet än vad jag har? Jag ska fixa det. Vad som än krävs.

My dream is coming true

Debutant

Han har lyckats med det jag inte har. Jag har ett år på mig. Max två. För att ligga på samma nivå som honom. När jag såg namnet på denna killen stod det att han var 24 år och debuterade som journalist för en av Sveriges största sporttidningar. EN AV SVERIGES STÖRSTA SPORTTIDNINGAR. Han kan dra åt helvete. Okej, inte åt helvete men det är inte lite avundsjuk jag är faktiskt. Helt plötsligt inser jag att jag gör för lite för att nå mina mål. Att jag är för feg. För lat. För lite och för dåligt av allt jag idag kunde vara. Vart gick det fel? Jag har en bra grund och jag har en grym support egentligen. De som backar upp mig och vill hjälpa mig är ruskigt tunga namn i svensk journalistik. Vart går det fel? Egentligen? Jag har alla förutsättningar för att bli så bra jag någonsin kan bli med hjälp av dessa personer. Jag skulle vara den killen. Mitt namn ska stå som debutant i den tidningen. Dags att börja jobba kanske? Nu? Ja, tack.

Work some to get some

Nu blev jag förbannad faktiskt. Inte på den där debutanten. Utan på mig själv. Jag har som sagt alla förutsättningar att lyckas men gör inget med det just nu känns det som. Vart tappade jag gnistan? Jag har en idé jag ska se om jag kan genomföra. Se om någon vill köpa den artikeln av mig sen. Nu har jag eld i baken. Jag har nämligen MAX två år på mig att ordna min egen bild och mitt namn på innehållssidan på en av de största sporttidningarna som finns i Sverige.

TVÅ ÅR

Känn på den grabben. Det gör jag och jag skriver som en sopa nu när jag är arg. Inte så att jag inte unnar andra framgång. Men det är mitt mål att en dag få jobba för de absolut största inom sportjournalistiken. Varför är jag då inte på deras sida som debutant? Helvetes jävla skit. Nu kommer vändningen. Nu måste jag skärpa mig. Det funkar fan inte. Nu blir det att sätta upp mål igen. Jag har mål. De har jag inte följt. Det ska bli ändring på det nu. NU, säger jag.

Change NOW

fredag, juni 27, 2008

Boken

Jag skrev en sida ungefär. Ska försöka skriva en till imorgon. Var för trött för att skriva idag egentligen. Kommer få redigera om den sidan jag skrev idag rätt ordentligt. Men jag skriver i alla fall.Det är ett steg på vägen. Har inte skrivit på ett tag nu och det känns skönt att komma igång igen.

Finally

Så nu hoppas jag att jag ska kunna fixa de sista intervjuerna som behövs. Det låter som att det bara är tre intervjuer kvar men det är fler än så. Det ska nog gå bra. Snart så. Snart kommer jag bli klar.

Soon

Upptagen

Skriver på boken. Var vänlig stör ej!

torsdag, juni 26, 2008

Eragon

Jag gillar Eragon och den serien. Böckerna alltså. Filmen var, enligt mig, en besvikelse. Nu kommer snart den tredje boken. Det ska bli fyra totalt om jag förstått det rätt. Den tredje boken kommer i September. På engelska. Då får man räkna med att det tar minst ett år innan de översätter boken. Om de nu inte är smarta och fixar den på flera språk samtidigt. Jag hade gärna sett att boken kommit på svenska vid den tiden.

Eragon

Då hade jag köpt den. Frågan är om jag inte köper den på engelska om det dröjer tills den kommer på svenska. Bara för att få läsa den. Jag behöver rent generellt inhandla lite böcker att läsa på Island också. Hur ska jag ha råd med det, undrar jag?

Buy me some books

Love

Min flickvän i i New York. Det känns kan jag säga. Jag kan inte prata med henne. Inte på telefon, msn eller via sms. Det känns jobbigt. Det känns riktigt jobbigt. Tänk er då vad det kommer bli när jag är på Island? Då kommer jag inte få träffa henne och hålla om henne på två månader. Bara jag tänker på det gör att jag blir ledsen. Samtidigt som jag försöker intala mig själv att det kommer gå snabbt. Men nu är hon i New York. Jag saknar henne. Mycket.

Fast as lightning

Älskling, om du läser detta. KOM HEM NU!!!

White zone

Det har inte varit en bra dag idag. För idag har allt gått åt helvete om jag ska vara ärlig. Det var på jobbet allting hände. Allting gick bra tills de satte in mig i vit zon. För att ni som inte är införstådda i hur det fungerar på ångestfabriken (där jag jobbar) så ska jag förklara det lite snabbt. På ångestfabriken finns det olika linjer. På varje linje produceras det olika sorters ostar beroende på vilken linje det är. Det finns en svart och en vit zon. I den svarta är osten förpackad i något. Antingen vax eller i den fina plast som ni i butiken sedan köper. I vit zon är osten oskyddad. Dvs den har varken vax eller plast runt sig utan är delad och helt oskyddad.

Kort förklaring

Nu till själva händelsen. Jag har sen jag började förra veckan bara fått lära mig svart zon. Varit i vit i max fem timmar. Det är inte tillräckligt för att lära sig allting man behöver. Speciellt inte när jag fått hoppa mellan fyra olika linjer. Men idag, av någon anledning, blev jag placerad i vit zon. Jag försökte desperat byta så jag skulle få stanna i svart zon. Det gick. Till en början. Sen ångra sig personen som skulle byta med mig och jag fick gå in i vit zon trots stora protester från min sida.

Protest

Det gick 30 min ungefär. Sen brakade hela helvetet lös. Maskinen och allting jag tog mig för inne i vit zon gick helt åt helvete. Jag blev mer och mer förbannad. De ordinarie, som vägrat gå in istället för mig, blev sura. På mig. Då blev jag mer förbannad men också väldigt ledsen. För det var verkligen inte mitt fel. Jag förklarade att jag inte kunde den vita zonen men ingen bytte med mig.

Angry people

Till slut fick jag gå ut. Två timmar efter att jag fick gå in gick jag ut igen. Det var ruskigt skönt men jag skämdes och var fly förbannad. Jag skämdes för att jag inte klarade av det. Trots att jag inte kan maskinerna där. På vägen ut träffade jag på min chef. Han såg nog att jag var ledsen och hörde att jag var arg. Det lät inte på honom som om han klandrade mig när jag förklarade varför jag hade varit där inne. Det fanns inget som jag kunde göra åt det. Jag hade försökt men misslyckats med att byta.

Failure

När jag slutade idag så kollade jag på tavlan. Tavlan är en tavla som visar alla linjer och där man är utplacerad med små magneter så man vet vart man ska vara. Imorgon hade de placerat mig på en linje tre. Jag har inte varit där tidigare. Hann aldrig dit. Det är där jag skulle ha varit från början. Linje tre och sju. De placera mig i vit zon också. Med en sommarjobbare till. Vi får inte vara två sommarjobbare i vit zon om det finns möjlighet att vara en ordinarie där inne. Det kommer inte gå bra.

Pain in the ass

tisdag, juni 24, 2008

My life

Jag är lat. Väldigt lat. Så lat att jag nu har bestämt mig för att förändra det hela. Nu ska jag lägga ner mer tid och engagemang i det jag gör. För det är nog lite som en av mina lärare har sagt till mig. "Du har en stor journalistisk talang och fångar verkligen läsaren i dina texter. MEN ibland blir du för bekväm och lever enbart på din talang när du kan göra så mycket mer än att bara berätta vad som har hänt. Nackdelen med att du är bekväm blir att du slarvar och småfel dyker upp. Om du lägger ner mer energi på dina texter och livet kommer du gå långt".

Far far away

Kanske är jag för bekväm med min egen talang som jag har i olika områden. Jag nöjer mig med att klara av det istället för att briljera. Nöjer mig med att vara en i mängden när jag kan vara en folk rådfrågar och ser upp till. Nöjer mig med att vara.....lat. Det gör jag nog. För så länge jag kan minnas har jag tagit livet med en klackspark. Även om livet inte alltid gjort det lätt för mig.

Klackspark

Jag har flera gånger träffat ett medium. Ni vet en sån där person som kan prata med spöken osv. De kan inte bara göra det utan de kan ta saker i sina händer som tillhör någon annan och berätta om den personen. Det var precis vad som hände mig. Kvinnan, mediumet, fick mitt halsband. Hon strök med fingrarna fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Till slut stanna hon upp med rörelsen och sa "Du tar inte livet så allvarligt. Du tänker ofta att du kan ta saker senare". Det hade och har hon helt rätt i. Klart man kan tvivla när hon säger så. Det skulle passa in på en hel del människor. Fast det kommer mer. Hon flyttade halsbandet i sin hand. Lyfte det i ena änden över handen och lät det sakta sänkas mot handflatan igen. Sen sa hon "Jag känner en smärta i foten. Eller fötterna snarare. Som att du skadat fötterna. Flera gånger. Sen är du väldigt hemlighetsfull. Du säger inte så mycket. Du bär på något tungt som du inte vill berätta för någon. Så därför säger jag det inte nu. Men jag ber dig att fundera på din hemlighet och se om det verkligen är värt det. Jag tror verkligen inte det."

Medium

Det är självklart inte ordagrant jag återberättade det hela men i stora drag det hon sa. Vi kan börja med fötterna. Dem har jag stukat flera gånger och ett tag hade jag ont i fötterna och om jag trampade snett så var det praktiskt taget lika med att stuka dem kändes det som. Hemlighetsfull? Ja, det är jag också. Jag håller det mesta inombords och berättar inte mycket av det jag tänker på. Även om jag blivit bättre på det. Sen min stora hemlighet. Ja, den kommer jag behålla för mig själv. Men sättet hon sa det på gjorde att jag förstod att hon visste. Hon kände till min största hemlighet utan att ens pratat med mig tidigare.

Secret

Nu till den saken om att känna personen tidigare. Detta var första gången jag träffade detta medium. Första gången vi ens sagt hej till varandra. Så hon kan omöjligt ha vetat vem jag var och vad jag var för person. Och speciellt inte mina innersta tankar och hemligheter. Ändå verkade hon på något sätt veta det. Hur vet jag inte. Även om jag gärna skulle vilja.

Want to

Därför ska jag försöka engagera mig mer i saker. Ta tag i mitt liv ordentligt. Jag har ryckt upp mig mot hur jag var förut. Då och nu är stor skillnad för hur jag var och är. Förut tog jag verkligen livet med en klackspark. Till stora delar gör jag det än idag. Även om inte lika mycket är en klackspark längre. Jag skriver på min bok. Jag planerar min framtid. Jag ska få mitt drömjobb. Det är inte lathet. Det är ambition och mål med livet. Det är mitt liv.

My life

Flytt

Det är praktiskt taget klart nu. Eller ja, det är klart. Om nästan exakt en månad flyttar jag. Därför ska jag idag ägna mig åt att rensa i mitt förråd. Det är roligare än vad det låter.....inte. Men jag tror att jag kommer överleva.

Tro och veta är olika saker

Det ska bli skönt att flytta faktiskt. Få allting klart. Först då kan man andas ut ordentligt. En mindre sak att tänka på och en ny miljö att anpassa sig till. Lite roligt att flytta. Fördelar är att man får möblera om och samtidigt slänga massa saker man verkligen inte behöver. Jag har sjukt mycket jag inte behöver. Idag är dock sista dagen för många av dem sakerna. Idag ska här rensas.

Need

söndag, juni 22, 2008

Vacation

Min flickvän ska till New York imorgon. Jag är avundsjuk. Vill också åka. Jag kan dock inte. För jag jobbar. Det är inte lika roligt. Men jag hoppas hon får roligt. Även om jag kommer sakna henne. Det är inte lika roligt.

Fun fun

Jag vill till Usa rent allmänt. Köpa någon klocka man kan sälja dyrt här i Sverige sen. Det är bra för min ekonomi. Sen var det väldigt roligt när jag var där i höstas. Varmt och skönt i soliga Florida. Nu vet jag inte när vi ska Usa nästa gång. Jag vill dit snart så jag kan handla saker. Sen sälja en del av dem när jag kommer hem. Men det är en annan femma.

Fem spänn

Det hade varit skönt. Både för kropp, själ och ekonomi. Men jag får jobba vidare här i Sverige istället. Det är väl inte fy skam det inte?

Laptopväska

Bilden är lånad från Krusell.se


Jag har länge letat efter en ny laptopväska. Nu tror jag ha hittat den jag vill ha. En svart. Fin. Och otroligt vacker. Njut.

Stupid

Ibland känner jag mig bara dum. Samtidigt förstår jag inte. Samtidigt som jag funderar. Varför? Det är då det känns som att jag ska sluta med vissa saker. Just för att jag bara känner mig dum då.

Thinking

Midsommar

Igår var det midsommar. Igår spenderade jag tid med mina vänner. Vi var ute i en kompis sommarstuga. Tillsammans med hans familj. Det var riktigt trevligt faktiskt. Spelade spel och åt gott. Det är nog den roligaste midsommar jag varit med om hitills.

So far so good

Idag, efter ett långt samtal med en kompis inatt, så var jag trött. Därför valde jag att ta det lugnt ikväll. Hela dagen faktiskt. Och nu är det snart dags att sova. Men inte riktigt än. Bara lite till.

A little more. Just for you.

tisdag, juni 17, 2008

Linje 3 och 7

Igår var första dagen på jobbet. Mest genomgång av vad vi ska göra osv. Men jag fick en tråkig nyhet där. Jag fick en linje jag inte ville ha. Ville ha samma som förra året för i år är det bara två personer på den jämfört med fem personer förra året. Detta för att de har satt in robotar på den linjen. Vore grymt skönt att köra den linjen.

Dammit

Istället får jag en annan linje. En tråkig linje. Jag får härda ut. Fjäska och hoppas att någon på den bra linjen blir sjuk. Så man får hoppa in där. Tyvärr ser det ut som att jag får rikta in mig på att hänga på linjen jag är nu. Det är jag, 999999 tjejer som snackar om skor, smink och killar. Roligt va? Sen är det en kille till. Som förr eller senare kommer gå på semester. Tur att det är fler som jobbar där. Nä, nu ska jag ringa och ordna skjuts till och från jobbet.

Work it baby

måndag, juni 16, 2008

Doomed

Det ser riktigt mörkt ut alltså. Det här vet jag inte hur jag ska klara. Det går inte. Fan.

söndag, juni 15, 2008

Poverty

Nånstans i mig är det en röst som skriker till mig. Skriker från botten av min själ. "Det fungerar inte. Fattar du inte det?"
Vad fan pratar rösten om? Att jag försöker lura mig själv till att tro att det går men att sanningen är att det inte gör det? Jag vet faktiskt inte om det kommer gå. Har ingen aning om det jag gör är rätt eller fel.

Right

Jag lever rätt tight nu. Försöker utnyttja alla möjligheter som går. För att klara mig. För att överleva. Än så länge går det. Men sen då? Vad händer i November när jag kommer hem? Hur ska jag klara mig då? Det är då jag fått upp en buffert och kan klara mig ett tag. Fast hur länge kommer det bli? För om jag ska vara ärlig. Ja, riktigt ärlig. Så ser det mörkt ut.

Wrong

Jag har inget höjdarjobb på G. Inte ens ett litet jobb. Inte något jobb. Från den första November är jag utlämnad. Blottad. Om man hugger mig då kommer jag falla och aldrig mer resa mig. Om jag kommer gå på knäna nu, vad kommer jag inte göra då? Vad är det jag gör för fel? När allting, förutom den ensamma rösten, skriker att det är rätt. Valen jag har gjort och kommer göra är rätt. Det är så jag kommer överleva.
Ändå kommer den där rösten upp till ytan.
"Du har fel. Inget kan rädda dig nu"

Nothing

Det kanske är sant. Om vi ser på det objektivt. Jag har ingen att falla tillbaka på. De flesta har sina föräldrar de kan komma hem till. Där de kan äta mat. Hänga. Sova. Bo. Sen lånar de pengar av sina föräldrar när de inte har några mer pengar. Jag kan inte vara snål och gå till mina föräldrar och fråga om jag kan få eller få låna en hundring eller två. För de finns inte i livet. De kan inte hjälpa mig.

Everything

På ett sätt gör det mig väldigt ledsen. För jag har inga föräldrar. Det har nästan alla. Men inte jag. Jag känner mig liten utan dem. Svag. Ensam. Utlämnad. Utan framtid. De kan aldrig ge mig goda råd i situationer som kommer uppstå i mitt liv. De kan aldrig förklara hur saker och ting ligger till. De kan inte bara vara där för mig när jag behöver dem. Det går inte.

Sad

På ett sätt gör det mig förbannad. Varför har jag inga föräldrar för? Vem bestämde att det var just mina föräldrar som skulle dö? Vem var det? Visst, en av mina föräldrar hade varit en sak. Då hade jag fortfarande haft en kvar. Nu förlorade jag båda. Hur är det möjligt? Vem kan förklara det för mig? Kan du det? Jag tyckte livet var orättvist när jag förlorade min mamma. Men var dem tvungna att ta min pappa också? Var dem det? Jag blir förbannad för att jag känner mig så hjälplös. Så utlämnad. Så så så ensam på ett sätt som väldigt få personer förstår.

Angry

Jag har drömmar. Som många andra. Jag gillar att drömma mig bort. Att jag har mycket pengar. Att jag reser jorden runt. Hur saker och ting skulle förändras då. Tänk om jag hade världens vackraste sångröst? Hur hade världen sett ut då? Hade jag varit lyckligare om jag haft mer pengar? Just det som bekymrar mig mer än något annat i världen faktiskt. Eller inte drömmarna. Men frånvaron av pengar. Jag gillar att prata om rikedom. Vad saker är värda. Något jag däremot inte gillar är att vara fattig. Prata om det. Vara det. Uppleva det. Fattig. Kanske vinner rösten till slut. Kanske fattar jag att det jag tänkt tidigare är fel. Kanske blir det som rösten säger.
"Förr eller senare förlorar du"

Poor

lördag, juni 14, 2008

Daytime

Nu är jag hemma i Skara igen. Ska ägna dagen åt följande:
1. Flytta över filer från min stationära till min externa hårddisk.
2. Formatera min stationära.
3. Installera Windows och diverse program och spel.
4. Äta
5. Kolla Sverige - Spanien, med trolig Spanienvinst.
6. Spela med F
7. Tvätta
8. Duscha
9. Sova

Ser rätt lätt ut va?

fredag, juni 13, 2008

Personlighet

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Kärriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, SYO-konsulenter, journalister, religionslärare.

Easterrich

De var inte där. Redaktionen. De är och kollar EM. Attans också. Men jag pratade lite snabbt med chefen. De skulle vara hemma nästnästa vecka. Surt för mig dock. Jag jobbar då. Får lösa det på något vis.

Come on

Dear love, I give you everything

Det är mycket som händer i mitt liv nu. Och i personer, som berör mig, i min närhets liv. Fick igår reda på att min flickvän missade en sak med en poäng. EN POÄNG. Skriver inte ut vad det är för det har hon själv inte gjort. Det känns surt. För jag vet hur gärna hon hade velat ha den där poängen. Med den där poängen skulle hennes framtid vara glasklar. Det är den fortfarande för mig. Det skjuts bara upp ett tag.

Uppskjutet

Nu vet min kära flickvän Josefin att det inte är omöjligt. Det finns faktiskt en möjlighet till att klara det. En sak att tänka på är att det inte är över än. Det finns en chans kvar. Det vet hon om. Men jag tror hon hoppades och trodde mer på möjligheten som stängdes igår. Hon kommer klara det. Om inte nu så nästa gång. Om man känner Josse så vet man att hon inte kommer ge upp nu. Det här är hennes dröm och den kommer hon att följa.

Follow your dream baby

Annars då? Ja, redaktionen hade lagt ner allt vad arbete heter igår och var redan på väg hem (hemma?) när jag kom fram. Bättre lycka nästa gång. Alltså idag. Jag hoppas att de är där idag. Misstänker att några eller någon av dem kanske är utomlands. På ett ställe. Där allt just nu händer. EM. Mäktigt. Jag lär märka detta idag. Ska dit efter lunch idag, tänkte jag. Min plan är enkel - tjata mig till ett jobb. Bra taktik, eller hur?

I dont want to be a young dad

Sitter nu i M:s etta i Göteborg. Tittar ut över ett grått och trist betongområde. En kran lyfts sakta för att personen i korgen ska kunna fylla i sprickor. Det verkar rätt tråkigt. Men vem är jag att döma? Innan jag åkte från min flickvän pratade vi om resor. Mäktiga resor. En resa, om den blir verklighet - vilket jag vill, som kommer bli mäktig. Grym. Underbar. Vacker. Rolig. Händelserik. Love. Vart den kommer ta vägen berättar jag inte. Det är fortfarande lite löst snack och vi har ingen aning om vad som kommer hända i framtiden. Det vet man aldrig. Jag kanske får jobb. Hon kanske får poäng för att följa sina drömmar. Man kan aldrig veta.

You can never knowa

I sommar blir det dock industrijobb. Sen 3-4 veckors semester och vidare till Island. Om inte något väldigt oväntat händer. Så jag har "jobb" fram tills den siste Oktober. Efter det vet jag inte riktigt vad som händer. Har inte planerat så långt. En resa kommer äga rum efter detta. Det är bara när. En sak är säker. Det kommer bli en fullspäckad höst.

Have fun living

torsdag, juni 12, 2008

Work it out

Jag har spenderat en vecka hos min flickvän, J. I Malmö. Det har varit skönt. Jag fick vara med på hennes student. Något jag sa att jag inte skulle kunna vara. Men jag kom hit. Hennes dag var väldigt bra, tyckte jag. Väldigt roligt även om jag var extremt trött när klockan började närma sig 4 på morgonen. Då hade jag varit vaken i 24 h.

Sovdags

Nu är det dock dags att åka hem igen. Till trakter man verkligen älskar (förlåt Malmö, men ni har bomber) GÖTTTTEEEEEEEEEEBBBBOOOOOOOOOOOORRRRRGGGGGG. Det är där det händer. Okej, det är inte riktigt hem. Jag ska till M och hänga med honom. Tills imorgon. På fredag drar vi hem till Skara. Där våra hjärtan bor.

GBG - kan klassas som en drog

Väl i Göteborg ska jag dra förbi min gamla praktik och prata lite med dem. Om de fortfarande jobbar när jag kommer fram. Annars får jag komma förbi imorgon när M jobbar. Det funkar också. Ska prata lite om jobb. Se om de kan erbjuda mig något. Det hade varit skönt. Väldigt skönt. Och ingen hade blivit gladare än jag om jag hade fått jobb där. Jag har flera gånger sagt att en annan stor tidning är min drömtidning att jobba på. Frågan är dock om inte min praktik slår den. När jag tänker på den så blir jag väldigt glad och jag verkligen njuter bara av att tänka på den. Grymt bra kollegor och grymt kunniga.

Bra jobb

Om jag någon gång skulle börja jobba där skulle det dock kännas tomt på ett sätt. En person är inte kvar. Han gick bort i höstas. När jag fick reda på det nu i våras blev jag verkligen tagen på sängen. Denna mannen lyste lika starkt som solen och var humörhöjaren på arbetsplatsen. Utan honom är det inte samma sak. Inte ens lite.

Saknad

Om lite mer än en timme sitter jag på tåget. Tåget som tar mig ifrån Min flickvän, hennes familj, Malmö och Skåne. Till en annan del av Sverige. Till Göteborg. Tills nästa gång. Ha det gött.

söndag, juni 01, 2008

Poor

På ett sätt förstår jag resonemanget. Men sen blir jag arg. Eller kanske inte arg. Men irriterad. Jag tänkte att jag testar. Brukar säga nej och det gjorde jag först. Sen tänkte jag "äsch, om personen ifråga vill det så får personen göra det". När det väl blev dags och jag sa att det var okej blev det en fråga om "krav" istället. Om jag gör detta så känns det onödigt om du lägger dina pengar på det här och det där. För i så fall kan du (jag) betala det själv. Så kändes det.

Feelings

Om jag säger att jag inte har råd så har jag helt enkelt inte det. Därför överväger jag nu att strunta i det just för det. Det bevisade en gång för alla att jag inte ska låta någon göra det jag tänkte göra. Jag är mycket väl medveten om vad jag lägger mina pengar på. När du kommer lägger jag mer pengar på mat än vad jag gör annars. Även om jag inte har råd. Därför snålar jag resten av tiden som är kvar tills nästa gång jag får pengar. Nu hoppas jag att du förstår varför jag säger att jag inte har råd. För jag har verkligen inte det. Och därför kanske det blir att jag struntar i allt bara för det. För det är sån jag är. Du får bli arg på mig.

Im a poor poor man.

Burn baby, burn

Jag var som sagt i Göteborg igår. Där det händer. Igår hände det saker....igen.
Vi kommer ut till skärgårdsön vi ska sola och bada på. Börjar leta efter ett lämpligt ställe att lägga oss och vi hittar ett hyfsat ställe som är nära vattnet och där vi kan sola. Efter ett tag bestämde vi (läs M) oss att lägga oss på solsidan. Så vi skulle få en bättre bränna. Eller ja, dem inte jag. För jag blir inte brun. Röd på sin höjd sen vit igen.

Whitie

Då ger vi oss av. Jag och min bror börjar klättra i "bergen" och M och hans klasskompis väljer att ta stigen. Gissa vilka som valde fel. Jo, vi. Efter dryga 20 min så hittar vi ner från berget efter att vi både rivit oss, blivit blöta av marken där uppe och svettats. Inte kul alls. Sen beger vi oss alla gemensamt till andra sidan ön där vi ska sola. Det skulle tydligen vara finfina klippor där. Jo, tjena. Det var väl sämre där än första stället vi var på.

Worse

Men de hade vi gått så pass länge att vi inte orkade gå längre utan la oss på plats för att sola. Intet ont anande så använde jag inget solskydd. Inte min bror heller. Vi fick vårt straff. Tro mig. Igår när vi kom hem fick jag ett sms av min bror där han förklarade att han hade svårt att ligga på ett sätt som inte gjorde ont. Jag svarade att hela övre delen av ryggen och magen var svårt brända. Min nacke och axlar likaså. Det gör fortfarande ont. Jag flagnar hellre än att ha ont. Just det, mitt ansikte (pannan mest) bränner något enormt. Jag kan inte rynka min panna för då får jag ont.

Suncream

Så vad lär vi oss av detta? Att alltid använda solkräm. Så idag är det jag som sitter inne och photoshopar för att klara mig undan solens värmande strålar. Har smörjt in mig med lotion för tredje gången på mindre än ett dygn nu. Huden måste bli återfuktad. På något sätt. Sen har jag en fläkt som konstant blåser mot mig för att svalka mig.

Kyl mig

Om ni har något tips på hur jag ska göra för att lindra smärtan. TELL ME NOW