onsdag, december 31, 2008

Avsluta året

Idag är sista dagen på året säger folket. Får väl tro på dem. Planerna för dagen är få men bra. Ut till Joel, äta god mat, festa lite och skjuta upp raketer. Blir en fin avslutning på ett år som trots lite motgångar nu på slutet varit bra. Har ändå varit ett av de lyckligaste åren tack vare en person.

Happy new year

Två kompisar till mig har fått jobb. Jag är inte alls avundsjuk. Inte ALLS. Eller kanske mycket. Men de förtjänar jobben. De är sjukt duktiga och ambitiösa. Om inte de skulle få ett jobb så skulle det vara något fel på arbetsgivarna. Ni märker vad jag tycker om dessa två personer. Nu ska jag själv bara få ett jobb.

Grattis

söndag, december 28, 2008

sicko

Taktiken och mina mål läggs om. Det är nödvändigt nu. Måste komma framåt och efter samtal med en mentor till mig har vi nu lagt om det nyss nämnda. Vi tror att det kommer hjälpa mig mer framöver än det jag gjort hittills. Han jobbar på sin kant och försöker få in mig hos chefer och så vidare. Det går sådär just nu. Därför lägger vi om taktiken som sagt.

Omplanering

Förövrigt så mår jag illa. Riktigt illamående kan jag säga. Känns som att jag ska spy när som. Pallar inte att vara sjuk nu när jag har jobb imorgon. Hoppas på att det släpper mot kvällen sen.

Sicko

torsdag, december 25, 2008

Catch me if you can

Ikväll är det stadt. Innan dess förförfest och förfest hos F. Det kommer bli riktigt bra. Kan det bli annat när vi kör igång? Resten av folket kommer först vid sju ikväll. Nu är det dock duschen och rakning som gäller. Sen ska jag och M tydligen ut och ta kort, enligt honom.

See ya later

onsdag, december 24, 2008

GOD JUL

Julafton. Det har inte varit detsamma på flera år. Känns inte som förr. Men jag uppskattar det jag har nu. Trots att jag förlorat mycket och många på vägen.

GOD JUL

måndag, december 22, 2008

Tillsammans kan vi förändra världen

Snart julledigt. 8,4 timmar kvar tills jag får ledigt i fem dagar. Sen jobb i två dagar till och ledigt i fem dagar till. Underbart. Jag har inhandlat alla julklappar och känner ingen stress överhuvudtaget.

Christmas presents

Förlåt, oavsiktligt så ljög jag. Jag har en julklapp kvar. Den är till cancerfonden. De ska få en julklapp av mig i form av pengar. Jag tycker alla som läser den här bloggen borde ge ett bidrag till dem. Säg till alla era släktingar och vänner. Samla ihop så mycket pengar ni bara kan. Tillsammans kan vi hjälpa andra.

Collect

Jag berättar i bloggen om hur min mamma gick bort just nu. Försöker fortsätta på min historia om min mamma. Men det är svårt. Jobbigt. Tungt. Det väcker mycket känslor inom mig och oftast blir jag väldigt nedstämd. Livet tog en person som betydde allt för mig. Som jag fortfarande kämpar för att göra stolt. Därför är det jobbigt att skriva om det. Jag hoppas ni har förståelse för det.

Write

Men SNÄLLA!!! Ge ett bidrag till cancerfonden så blir jag hemskt lycklig. Alla bidrag är uppskattade. Om du har en massa mynt i en spargris så ge dem det. Några hundralappar du inte vet vart du ska göra av? Ge dem det. Många bäckar små. Tillsammans kan vi göra världen bättre. Friskare. Lyckligare. Ge ett bidrag.
Gå in här och ge dem ett bidrag om du vill. Om du sen berättar det för mig är jag tacksam. Din och min hjälp behövs. Tillsammans kan vi besegra cancer. För både din och min skull.

Fight it

fredag, december 19, 2008

End it

Som ni vet tog det slut med J för några månader sen. Det har fått mig att fundera lite på sistone. På avslut och att gå vidare. Jag tänkte prata om att gå vidare. När gör man det? Hur snabbt går det? Hur känns det? Har jag gått vidare bara för att jag skaffat en ny tjej? Som alltid med mig - många frågor och få svar. Men nu ska vi reda ut det lite.

Clear

Att gå vidare tar olika lång tid för olika människor. Det beror också på hur länge man varit tillsammans med personen och vem det var som gjorde slut. En annan faktor som spelar in är anledningen till varför det tar slut. Om det är en dålig avslutning eller förklaring till varför det tar slut är det svårare att acceptera. Frågan är därför omöjlig att svara på. Alla har sin tid. Mycket spelar in.

Crystal

Vad händer om jag skaffar en ny flickvän nu då? Har jag gått vidare? Bra fråga. Jag anser att om man skaffar en ny tjej tätt inpå avslutet (vad som är tätt inpå är er sak att tolka. För mig är det 2-3 månader) så kanske du lurar din nya partner. Den du lurar är framförallt dig själv. Förmodligen har du fortfarande känslor kvar för ditt ex.

EX

Varför lura sig själv kan man undra. Vi vill känna oss trygga. Älskade. Behövda. Men framförallt vill vi slippa känna oss ensamma. Vi vill vara en del av något. I detta fall - ett par.

Couple of two

Ibland känns det som att man tävlar om vem som ska vara först med att hitta en ny. För att visa att man inte bryr sig längre. Det är fel, enligt mig. Men om vi nu säger att jag har en ny tjej. Jag tror jag är lycklig och glad. Njuter av tillvaron. Sen kommer J och berättar att hon skaffat ny pojkvän. Självklart skulle jag le utåt och säga vad glad jag var för hennes skull. Inombords skulle jag dränkas. För känslorna finns kvar. Det är ingen tävling i vem som snabbast går vidare. Det här är livet. Inget du kan vinna. Det enda du kan göra är att förlora.

Life is life

Nu mår jag riktigt dåligt av att hon skaffat ny kille. Har jag verkligen gått vidare? Självklart inte. Tjejen jag nu är ihop med är bara en tjej för att försöka koppla bort J. Inget mer. Inte snällt mot vare sig henne eller mot mig själv.

Erase it

Många gömmer sig bakom en ny partner för att slippa ta tag i känslorna som kommer efter ett avslut. Sen när exet skaffar sig en ny flick/pojkvän blir det jobbigt. Då vet man inte om man ska stanna kvar i sitt förhållande man har nu eller avsluta det. För bådas skull.

Should I stay or should I go now?

Jag är i ett läge där jag fortfarande tycker väldigt mycket om J. Det är svårt som sagt att bara stänga av känslorna. Finns inget enkelt som en on/off-knapp i dessa lägen. Men jag är också i den sitsen att jag inte gillade förklaringen som gavs. Det gör att jag har lite svårare att släppa det. Beskedet kom, för mig, som en blixt från klar himmel. Inga tecken innan. Inga ord som visade något annat. Bara pang bom och slut. Det gör att det för mig är jobbigt att ens erkänna det. För jag vet inte varför jag erkänner situationen.

Confess

Att gå vidare är jobbigt - men nödvändigt. Att gömma sig bakom en ny partner är inte rätt väg att gå. Det stjälper mer än det hjälper. Att gå vidare tar olika lång tid beroende på situationen. Men just nu är jag trygg i min tillvaro. Känner att jag faktiskt kan gå vidare. Jag känner inte att jag behöver gömma mig bakom någon. Är säker. Den här delen av min bok är nu ett avslutat kapitel.

torsdag, december 18, 2008

Musik

Ibland har jag bara lust att döda hon vi åker med. Vi har lyssnat på en och samma skiva i snart en månad. Börjar bli trött på den nu. Jag vet exakt vart det hackar, vart alla refränger börjar. Det gör att jag bara vill häva mig fram, trycka ut cd-jäveln och kasta ut den genom mitt fönster.

CD

Så ruskigt stör jag mig på den nu. Kan inte människan bara byta skiva? För min skull? För allas skull. Vi skulle må så mycket bättre då. Förstår hon inte det? Nä, istället ska hon ha sin musik. Som bara hon gillar. Visst, hennes bil och hennes musik. Men tröttnar hon inte själv på det? Eller är det bara det att hon är döv och inte hör stereon?

Stäng av

onsdag, december 17, 2008

You are

I söndags fick jag en ros. Inte i fysisk form. Men i skrift. Jag. Fick. Söndagens. Ros. För att jag gör denna person glad. För allt mitt stöd. För att jag pratar med denna personen och försöker reda ut frågorna. Ge henne svar. Trots att jag inte behöver. Men jag vill.

Want to

Jag har aldrig träffat denna person. Ändå hjälper jag henne, för jag bryr mig. Vi har varit med om en liknande händelse vi två. Hon har förlorat sin pappa. Jag har förlorat mina föräldrar. Vi är lika. Vi är ändå så olika. Jag vill hjälpa henne.
Om jag kunde skulle jag hjälpa alla som drabbats. Jag ser dem alla som mina systrar och bröder. Vi har en speciell relation. En som ingen kan förändra eller förstöra eller avsluta. För alltid kommer vi vara några som hör ihop. På ett sätt vi inte vill men vi är det ändå.

Sisters and brothers

Ryktet

Idag fick jag ett rykte bekräftat. På mitt jobb cirkulerar det många rykten och flera av dem kan man avfärda direkt. Andra är såna man får kolla upp lite mer. Det ryktet jag fick bekräftat idag var ett av dem. Detta trodde jag inte heller var sant. Men kunde inte vara säker.

Sure of it

En kille på ångestfabriken har åkt fast. Big time. För droger. Jag har jobbat med honom många gånger och pratat med honom desto fler. Har nästan förstått att han har problem med spriten. Det var för många rykten som cirkulerade om det för att förneka det. Nu har han tydligen åkt fast i en drogkontroll och därför är han sjukskriven. Det anser jag är sjukt.

Sick

Jag trodde mer om honom. Bättre. Så gör han detta. När han många gånger förklarat för mig att han inte ens haft problem med spriten. Nä, inte alls. Kom igen. Jag vet att jag inte visar någon som helst förståelse. Men det gör jag faktiskt. Jag fördömer honom inte lika hårt för jag vet hur han är i övrigt. Det förändrar inte vad han gjort. Absolut inte. Men det mildrar. På något sätt gör de det.

Forgive me

Är trött nu. Besviken på honom. Varför gjorde han detta mot mig? Mot sig själv? Frågorna är som vanligt för många. Svaren för få. Jag går och lägger mig snart. Kanske svaren kommer till mig imorgon.

tisdag, december 16, 2008

Tysken+Jonas+Dytte=sant?

Jag läser Tyskungens blogg. Har kanske läst den i två, tre månader nu. Gillar den. Han kan blanda humor och allvar utan att det blir konstigt. Jag har inte hunnit ta mig igenom hela hans blogg. En dag ska jag göra det. Vill veta mer om vem han är.

Who are you?

Han är som mig i vissa delar. Bryr sig om människor som drabbas av cancer och startar insamlingar. Jag tycker om Tyskungen. Han verkar snäll. Omtänksam. En smart person med lite distans till världen. Inte så gravallvarlig man kan tycka att många bloggare är ibland. Som jag. Min blogg är ofta seriös. Men det är min. Så jag skriver vad jag vill.

Råkade vara

Det är samma sak med Jonas. Han har också drabbats av cancer på ett vis. Hans pappa gick bort i det. Vi har det gemensamt. Även om vi inte vill det. Det var inget vi valde. Var något som bara blev. På ett sätt ser jag upp till honom. Han vet inte om det men det gör jag. Om han läser det här en dag kanske han undrar varför jag ser upp till honom. Det får han.

Se upp till någon

Tyskungen och Jonas är två personer jag skulle vilja träffa en dag. Ta en fika på något ställe med schysst musik. Dra ut och fota lite. Eller ja Jonas får fota och jag och Tyskungen får stå bredvid och se dumma ut. Kanske tar den store fotografen ett kort på oss när vi inte ser. Där vi ser skitsnygga ut. Det vore ju något. Sen går vi ut och äter middag. Jag bjuder. Trots att jag inte har råd. Men jag gör det för att jag är en schysst kille i otroligt trevligt sällskap. Sen kanske vi kollar stand up. Tysken har koll på det där. Avslutningsvis drar vi oss ut till krogarna. Tar en öl eller två. Okej, jag tar en cider. Dricker ju inte ens öl. Men kan försöka. För att vara trevlig.

Tysken och Jonas

Det är dags att styra upp det hela. Kanske i Januari. Då har jag inget jobb. Jag ska till Stockholm då. Ska du det Jonas? Vi kan mötas där. På fiket med den schyssta musiken. Glöm inte kameran. Och Tyskungen tar med sig lite skämt. Jag tar med mig och ett jäkla gött humör. Ellt gôtt som vi säger här på framsidan. Vad säger ni?

Kom igen nu

måndag, december 15, 2008

People

Jag vet inte vad det var som hände igår. Men helt plötsligt steg besökarantalet väldigt mycket. Kommer inte ihåg om jag länkat till min blogg någonstans eller lämnat en kommentar. Kul att folk hitta hit i alla fall.

People

Ökade mitt besökarantal med 75% och innan hade jag runt 40-50 läsare varje dag har jag upptäckt. Så det är bara för er att börja räkna. Roligt att några hittade hit. Hoppas ni stannar.

Öka

söndag, december 14, 2008

Presenter

Det blev en middag ute på restaurang här i storstaden. Det var trevligt och uppskattat att de tog sig tid för detta. Jag är inte mycket för firande annars. Mer för presenterna. Jag vet. Är lite ego.

Egoboy

Det bästa var att jag fick presenter. Av lilla söta Tilda som är min systerdotter. Hon är fem (när min syster läser detta får hon rätta om jag har fel på åldern)år och gav mig de bästa presenterna. En teckning med henne och mig och sen ett armband. Tror det skulle vara ett halsband men det blev för litet helt enkelt. Därför får det sitta på armen.

Visst är dem fina?


Här är det påtänkta halsbandet. Det är nu mitt armband.


Till vänster är Tilda och jag är till höger. Jag har fina shorts på mig som ni ser. Under oss är det rosa stenar som vi tydligen följer efter. Mycket vacker tycker jag.

Tack snälla Tilda för presenterna och syster med familj för middagen.

Grattis

Idag fyller jag år. Grattis till mig själv. Tack.
Jag ska ut med min syster och hennes familj idag. Vad vi ska göra vet jag inte. Jag tippar på att jag blir bjuden på middag. Även om jag har en önskan inom mig som säger att jag vill ha 25 miljoner. Tror dock på middag. Blir billigare så.

Undrar vad det är vi ska göra

fredag, december 12, 2008

Come on

Idag blev jag kallad Anton på jobbet. Efter Olle Sarri. Jag tar avstånd från detta. Jag är inte lik honom. Men nu är det fem personer som tycker det. De har fel. Hör ni det? Ni har fel, fel, fel.

Jag ska ut och fota i snön nu. Ska ligga i alla möjliga och omöjliga positioner. Om ni ser någon dum jäkel ligga i snön och se dum ut. Det är jag. Alla gånger.

In kom en sms-bild och saken var klar. Skådade den vackraste lucia jag sett hittills i mitt liv.

Fått höra "du är ju för fan rolig" efter några månader på jobbet. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Alltid fått höra att jag är positiv men rolig? Aldrig.

"Man är inte attraktiv om man mår dåligt, och man mår dåligt av att inte vara attraktiv" sa en kompis idag. Fan vad bra sagt. Även om situationen i sig är rätt tråkig.

En av de två som gav mig en komplimang för någon dag sen ska sjunga en sång för mig någon gång. Det är knappt så jag vet vart jag ska ta vägen. För mig? Oh my, oh my.

Nu - utgång.

torsdag, december 11, 2008

Leader

Vi hade grupputveckling, som det så fint heter, på ångestfabriken idag. Intressant från början till slut även om det blev segt vissa partier. Roligast var övningarna. Där sågs, hör och häpna, jag som en ledare. När vi genomförde dess övningar var det, tydligen, jag som tog kommandot och försökte få en struktur på det hela. Inte min chef som också var med. Utan jag.

Me me me

Jag var noga med att påpeka att det var synd att de sparkar kompetent personal. När jag visste att chefen lyssnade. Fick ingen respons från henne. Kanske lika bra det.
Men förstår ni vad som är summa kardemumma här? Jo, jag är ledarmaterial. Fattar ni?

Straight to the top baby

onsdag, december 10, 2008

Thank you

Mitt självförtroende mår bra idag. Satt med ett stort leende en bra stund efter lite komplimanger idag. Sånt är alltid trevligt att få höra. Inte alltid jag får det och därför får man vara nöjd för det lilla.

Tack ni två som gjorde min dag.

tisdag, december 09, 2008

Skriva

Jag har kontakter. Kunskap. Visar att jag vill. Är bra på att skriva. Kan förmodligen bli bättre men jag är bra på att skriva. Inte dålig. Men är det något som skiljer mig från dem andra? Det är en fråga jag behöver ställa varje gång jag blir nekad ett jobb. Vad har dem som jag inte har?

Got it?

Idag så utvidgade jag mina jaktmarker efter inrådan av en kontakt. Jag skriver nu inte för en, inte två, inte tre utan fyra olika sidor för att bli bättre. Få mer utrymme och en större chans till att bli upptäckt. Är jag mediekåt som gör såhär?

Space

Jag kan själv bestämma hur många tecken jag ska komma med varje vecka. Hur mycket jag vill sälja mig för att uppnå mitt mål. En dag kommer jag att nå dit. På ett eller annat sätt. Mina mål är klara.

Goals

Italiano

Idag fick jag ett mail. Inget ovanligt i sig. Jag får runt 5-10 mail om dagen. De flesta är reklam och skräppost. Ibland dimpar det däremot ner något fint. Något jag vill ha. Som idag.

Write

Läste det nyss och jag blev väldigt fundersam över vad det var. För det hela var skrivet på ett helt främmande språk. Eller ja, nästan. Språket var italienska och än är jag inte så bra på det att jag kan läsa, skriva eller prata det obehindrat. Långt ifrån.

Far from it

Jag började dock att tråckla mig igenom mailet för att tyda vad som stod. Jag förstod ganska snabbt att det handlade om den italienska kurs jag anmält mig till i vår. Någonting om telefonmöten och om jag fortfarande var intresserad. Det hjälpte mig föga så jag började översätta. Ord för ord. Det gick bra faktiskt. Jag fick något som var på svenska. Kanske inte klockrent översatt men ändå. Jag förstod vad som stod och det var huvudsaken.

Kan du tyda vad som står?

Carissimi

Sono felicissima di avervi visto nella lista delle persone che erano interessate ad iscriversi al corso di Muntliga I per il vt09

Se siete ancora interessati a partecipare a questo corso e avete delle domande o non ricevete nessuna risposta da “Antagning” scrivetemi pure

Io vi aspetto per cominciare una nuova avventura nella lingua e cultura italiana attraverso i nostri incontri telefonici e incontri sulla rete

A presto
.......

måndag, december 08, 2008

Jag älskar dig

Innan du läser denna delen så läser du först denna delen och sen denna. Annars förstår du inte vad det handlar om.

Jag låg där och undrade vad som skulle hända. Min mamma hade gått bort. En av mina få fasta punkter i livet. Allting rasade. Samtidigt ville jag vara stark. Vad nu det innebär. Grät inte, vad jag minns, utan följde mest med i allt som hände. Jag sa inte mycket utan svarade kort på tilltal.

Nu blev det på nytt samtal till syskon som denna gång svarade och de flesta kom. Andra hade inte möjlighet utan var för långt borta. En av mina bröder som kom började gråta direkt när han kom. Alla visste att det här skulle komma. Samtidigt var det oväntat då hon klarat sig så länge.

Vi fick gå ut efter ett tag då de skulle byta kläder på mamma. För att göra henne lite fin. Fin? Sjukdomen hade gjort min mamma till något som inte längre var min mamma. Det var en kropp jag inte kände igen. Ett sinne som inte var som det skulle vara under de senaste två åren. Min mamma var smal när hon var frisk, sjukdomen förändrade hennes kropp för att göra den så olik henne som möjligt. Hon hade nära till skratt och gillade att spexa. Varje morgon jag kom ut i köket så satt hon där. Åt på sin kexchoklad med ett leende på sina läppar. Den där kexchokladen är något som alltid kommer förfölja mig. Något som alltid kommer påminna mig om henne. Cancern berövade mig det. Den gjorde att hon knappt hade något minne, inte orkade prata och gjorde henne till hennes totala motsats.

När de gjorde henne fin gick jag på en promenad. I parken vid sjukhuset. Gick längs vattnet med tårarna rinnande nedför mina kinder. Snyftande. Förstörd. Ensam. Vad fanns kvar? Jag tittade på människorna jag mötte och funderade på om de visste hur bra de hade det. Om de visste vad jag hade förlorat. Om de värdesatte livet. Promenaden kändes som en evighet trots att jag kanske inte var borta i mer än 30 minuter på sin höjd.

När jag kom tillbaka gick jag in i mammas rum. Ingen annan än hon var där. Jag satte mig vid sängen på en stol och berättade allting jag kände för henne. Vad hon betydde för mig. Frågade henne hur jag skulle klara mig utan henne. Tystnaden ekade i väggarna när jag satt där. Jag sa, för första gången högt och tydligt, jag älskar dig mamma. Tidigare har jag bara viskat fram det. Nu var hon borta och det sista jag sa till henne där på Hospice Gabriel var att jag älskade henne. För det gjorde jag och gör än idag. Hon är den som betytt mest för mig.

Tystnaden bröts av att dörren öppnades och en av mina systrar kom in. Hon bad mig följa med till ett annat rum där alla syskon satt. Där lämnade jag min mamma. Vad som skulle hända nu visste jag inte. Tiden skulle få reda ut allting åt mig. Än har den inte gjort det. Men snart kanske den gör det. Men innan jag ens skulle kunna tänka på att gå vidare fanns begravningen. Något som verkade overkligt just i den stunden.

Min mamma var inte död. Hon bara vilade ögonen som hon alltid gjorde. Visst var det så?

söndag, december 07, 2008

Tlött

Ikväll var jag och spelade fotboll med några från jobbet. Jag är helt slut nu och orkar verkligen ingenting. Ska lägga mig och sova om en liten stund. Ingen energi kvar nu. Om jag håller armen rakt fram skakar min hand. Så trött är jag.

Tired

Friends

Ibland behöver man just något sånt här för att le. Läs själva.

lördag, december 06, 2008

Fortsättning

Det kommer att komma en eller två fortsättningar till som berättar om min mamma. Vad som hände. Vad jag kände.

fredag, december 05, 2008

Mammas låga släcks

Innan du läser denna text så läs denna text innan du fortsätter. Annars förstår du inte vad jag skriver om.

I bilen på väg mot Lidköping och Hospice Gabriel var det mycket som tänktes. Det var väldigt lite av det som verkligen yttrades. Jag och min syster pratade inte så mycket i bilen på väg till vår mamma. Min mamma. Vad fanns det egentligen att säga? Vi visste båda vad som väntade. Istället fördrevs tiden med tankar och telefonsamtal. Vi försökte få tag i alla syskon. Samtal ringdes. Få svarade.

Hospice Gabriel är något jag aldrig kommer glömma. Jag fick det förklarat för mig vad detta hospice var för något innan min mamma kom dit. Innan det blev hennes hem och hemmet för mina mardrömmar och det värsta som någonsin kunde hända mig. Detta vårdhem var en plats för de som var i slutskedet av sina liv. De som inte skulle gå att rädda.
Mamma var en av dem. Samtidigt var hon inte det. För hon var min mamma. MIN. Inte någon annans. Utan MIN.

Väl på plats berättade personalen mammas tillstånd. Något de gjort flera gånger tidigare. Då det varit falskt alarm. Jag trodde, och hoppades, att de var det den gången också. Tiden skulle visa för mig att jag hade fel. Så otroligt fel.

Min storebror kom också dit. Det var vi tre. Jag, min syster och min bror. Vi som skulle vaka över vår mor. Hon som gav oss livet. Kvinnan som var mitt allt. Som alltid hade funnits där. Jag och mamma hade våra tuffa stunder men vi hittade alltid tillbaka till varandra. Det var alltid vi.

Efter en stunds pratande la jag mig i soffan för att sova. Tröttheten tog överhanden och vaggade mig sakta till sömns. Jag sov inte många timmar innan jag blev väckt. Min bror skakade min axel och sa att mamma hade gått bort. Jag trodde honom inte och svarade därefter. Sekunden senare förstod jag vad som hänt. Min syster stod och grät. Högt. Jag kämpade för att inte gråta. Kanske för att jag inte ville förstå vad som hänt. Min bror skakade min axel igen. Han upprepade sina ord men jag svarade inte. Någon ur personalen sa att jag kanske inte var vaken än. Att jag var i för djup sömn. Det var jag inte. Jag var klarvaken samtidigt som jag var mer frånvarande än jag någonsin varit. Min mammas livslåga hade slocknat.

Jag var ensam.

Fire

I början av januari tar mitt liv på ångestfabriken slut. För den här gången. Idag var vi flera som fick reda på att vi inte får fortsätta på vår linje efter januari. Det var två som var nära på att börja gråta. De erkände det inte själva men jag och andra såg det på dem.

Cry baby

Jag själv då? Hur reagerade jag? Visade inte särskilt mycket. Var lite ledsen. Såklart. Trots att jag inte gillar jobbet eller chefen så gillar jag arbetskamraterna och lönen. Det är ett jobb. Sånt är svårt att få i dagens läge. Därför blev jag lite ledsen och besviken. Hoppades på att få fortsätta. Men allting har ett slut.

The end

Övriga på linjen var även dem lite sura och ledsna över det hela. De har kommit att tycka om oss visstidsanställda och vikarierna. En förklarade för mig att hon var ledsen för vår skull. Att om hon fick bestämma skulle hon ha oss alla kvar. Hon bestämmer tyvärr inte. Kanske är det lika bra? Förhoppningsvis får jag ett jobb innan dess så jag klarar mig. Annars får vi se.

Job

torsdag, december 04, 2008

Mamma

Igår var jag i Lidköping. En stad som väcker många minnen hos mig. Speciellt parken vid sjukhusområdet....

Kvällen spenderade jag med en kompis. Vi träffade två tjejer utanför min lägenhet.
Min och mammas lägenhet. Jag hade bott där själv till och från de två senaste åren. Jag var 17år när det började. Jobbigt för någon som inte ens tagit studenten.
Vi pratade en stund med tjejerna och sen gav sig min kompis iväg hemåt. Jag gick in till mig och främlingarna till sin lägenhet lite längre bort. När jag kom in kunde jag inte sova, trots att klockan var över 00:30. Så jag gick ut. För att leta efter dessa nyvunna "vänner". Det tog inte lång tid förrän de ropade mitt namn över mitt huvud.
- Jocke, är det du?, ropade en röst ovanför mitt huvud. Tittar upp ser dem där.
- Ja, det är jag. Får jag komma upp, frågade jag.
- Klart du får, svarade dem.

Jag går upp till deras lägenhet och vi börjar prata igen. Sitter bara och pratar om allt och inget. Efter cirka två timmar ringer min syster. Jag visste vad som väntade redan när jag såg hennes namn lysa i min display. Svarade med gråten i halsen. Mamma är dålig, säger hon.
- Mmm, svarade jag.
- Vi måste in, förklarade hon.
- Okej, jag är klar när du kommer, sa jag.
Samtalet var snabbt över. Klockan var runt halv tre på natten. Jag var i några främlingars lägenhet. Vi hade pratat om allt men samtidigt om ingenting. För vi hade inte pratat om min mamma.

Min mamma blev sjuk i cancer när jag var runt 15 år. Jag skulle börja gymnasiet till hösten men det var fortfarande sommar. Jag skulle iväg och bada med en kompis och min mamma skulle skjutsa oss. I en BMW cabriolet. Jag var så stolt för att visa min kompis vad vi åkte i. En riktigt cabbe. Min glädje gick inte att ta fel på när vi sakta gled upp bredvid honom. Min stolthet. Min syster var också där. Med min kompis. Vi började prata och snart försvann min glädje in i ett mörkt hål.
- Hur känns det, frågade min syster mig.
- Känns, frågade jag och såg ut som ett frågetecken.
Att mamma har cancer, sa hon.
Jag tittade på henne, vände mig mot mamma och satt bara tyst och med min blick mot henne.
- Det är sant, sa mamma.
- Jag visste bara inte hur jag skulle säga det till dig, förklarade hon.

I den stunden krossades min verklighet. Allt jag visste eller snarare trodde att jag visste blev nu till något annat. En verklighet jag inte ville vara med i. Cancer var inget som drabbade mig eller min familj. Inget kunde röra oss. Ingen kunde röra oss. Trots det kom cancern och förstörde mitt liv. Varför?

Innan jag gick från tjejernas lägenhet sa jag som det var. Min mamma är sjuk i cancer och är väldigt dålig.
- Därför ska jag och min syster åka till vårdhemmet där hon bor, förklarade jag.
Jag ville inte ha pratat med dem om "allt" utan att säga det. Varför vet jag egentligen inte. Men min mamma var mitt allt och därför skulle hon ha sin plats i samtalet. Trots att det är tabu att prata om cancer och sjukdomar. Trots att det bara var några få meningar innan jag lämnade lägenheten. Och trots att jag kände att jag där och då ville lägga mig i fosterställning och bara gråta. Jag gick och skulle aldrig se dessa främlingar igen.

Min syster hämtade mig vid busshållsplatsen vid stora vägen där jag bodde. Bakom mig lämnade jag det liv jag kände till och bara timmar framför mig låg något helt annat. En tid jag inte visste något om. En tid jag inte ville kännas vid men som tvingades på mig. Där och då var jag stark. Oberörd. Lugn. Det vill säga vad jag visade utåt. Inom mig var det ett kaos. Vad skulle hända?

Fortsättning följer....

tisdag, december 02, 2008

Future decides

Satt på jobbet idag och funderade. Blir ofta så. Jag vet inte om jag blev glad eller ledsen av min fundering. Men det handlade om när jag kommer lämna över boken till vissa personer. Jag gick igenom det i huvudet och på ett sätt kände jag glädje och på ett annat kände jag sorg. Ledsen över att jag tänkte som jag gjorde. Glad över att jag gjorde som jag gjorde.

Book

Vilket är rätt att göra då kan man fråga sig? Gjorde jag fel på båda sätten? Inget av dem var kanske rätt. Det kan finnas en bättre lösning på problemet. Vad just den är vet jag inte just nu. Förmodligen kommer jag göra som jag gjorde i mitt dagdrömmeri idag. Inte förändra överlämningen på något sätt. Jag vill nog se om jag kommer känna så som jag gjorde i min fundering. Framtiden kommer svara på det.

The future has the answers

måndag, december 01, 2008

I can talk to God

När det hettar till så ber du till Gud. Varför gör du det inte annars? Hur kommer det sig att vi bara är troende när vi har problem men inte annars? Är Gud en slit och släng-figur som vi kan "prata" med när vi vill? Jag är inte troende. Men även jag tror när livet hopar sig över mig som om jag skulle krossas av dess problem. För att få hopp. Vad gör du? Tänk efter. Har du aldrig "pratat" med honom?

Hopp

Mitt öga

söndag, november 30, 2008

You and I

Stod och kollade ut genom M:s fönster igår. Han bor i ett stort betonghus i Göteborg. Det är väl runt 100 lägenheter i detta hus och där stod jag, som ett fån, och kollade ut. Det flesta lägenheter stod mörka men några få lyste. Att stå där och titta är lite som att följa en realityshow. Du får en inblick i andras liv. Om än för en liten stund.

Windows

I ett fönster stod ett par och kramades. Det verkade vara en fest i just den lägenheten. En annan tittade på tv eller film. Själv eller med vänner vet jag inte. Bryr mig inte heller. I ytterliggare ett kollade en annan person ut. Gjorde samma sak som jag. Spanade ut över lägenheterna för att ta reda på vad det var som hände i de andras liv. Tittade på mig. Nickade. Jag gjorde samma gest tillbaka. För att visa den andra personen att vi förstod vad den gjorde. Som för att bekräfta varandras närvaro.

Others

Tro nu inte att jag står och kollar in i andras fönster för jämnan. För det gör jag verkligen inte. Det händer ibland, när jag är hos M. Varför vet jag inte. Det bara blir så. Andra gör det också. Jag var som sagt inte ensam. Det var den andra personen på andra sidan och jag. Vi som höll vakt mot nattens mörker. Jag och han. Tillsammans. I någon tyst och outtalad gemenskap.

Brotherhood

Malaysia

Idag och igår var jag i Göteborg. Hade tråkigt så jag drog dit istället. Hängde med M och bara hade det gött. Vi gick och åt på en malaysisk restaurang. Visste inte riktigt vad som var att vänta. Men maten var värd att vänta på kan jag säga.

Malaysia

Både jag och M beställde in flamberad oxfilé och ingen av oss blev besviken. Långt ifrån. När de kommer in med maten så fräste det i formen det låg i. Fullkomligt fräste och spottade om vartannat. Det var en rolig syn och, faktiskt, lite mäktig. Vår mat. Fräste. Kokade. Flamberad oxfilé. Kan det bli bättre? Jag tror faktiskt inte det.

Great food

Jag vet att jag gör lite reklam i min blogg. Är det första gången? Nä, egentligen inte. Jag har gjort det tidigare. Inte lika tydligt dock. Varför skulle jag inte berömma en restaurang för deras goda mat? Gå förbi Malaysia Saté om ni är i Göteborg på avenyn. Ligger mitt emot Åhlens City om jag inte minns fel. I början av avenyn är det i alla fall.

Go there

lördag, november 29, 2008

Today is the day

Idag blir det till att städa och diska. Så förbannat tråkigt att det inte är sant egentligen. Vem uppfann städningen? Och framförallt DISK? VA? VA? VA? Tråkigt värre. Dagen lyfts dock upp av fotbollsmatcherna idag och mitt telefonmöte. Det kommer bli bra det här.

Good

Slapp jobbet idag i alla fall. Får se om det blir utgång ikväll då. P och N har tjatat lite om det. Något tomtetema på olins ikväll men vet inte om jag är så sugen ändå. Får se vad som händer. Det är några timmar tills ikväll också.

Tonight is the night

fredag, november 28, 2008

Lammkött

Jag gillar lammkött, sa hon och tittade på mig.

Vad fan svarar man på något sånt? Jag skrattade.

Som en dålig

Ett citat som uppkom i en diskussion om att se andra nakna från sin egen lägenhet i bilen hem från jobbet.

"Mina grannar har nog sett mig naken rätt många gånger. Det är nog som en porrfilm. En dålig."

Svar från en annan i bilen.
"Som en tysk alltså?"

Här tog skratten vid och diskussionen avslutades. Men det jag undrar är vad fasiken det är som definierar en tysk porrfilm? Är det att se en naken granne? I så fall är jag fullständigt lost.

torsdag, november 27, 2008

Repris

Med tanke på att mina kära Las Kirunas hittat hit är det inte mer än rätt att de får läsa detta inlägget. Ni gjorde det till vad det var.

I bleed much better than you bleed

Vote me for president

Jag hade sökt ett jobb på Sveriges riksdag förstår ni. Japp, vill bli en höjdare inom politiken nu förstår ni. Det är viktigt att jag är med och förändrar min framtid, allas vår framtid. Vem är då bättre att ta hand om er framtid än jag? Kan inte komma på någon annan såhär på rak arm.

Vote Dytte for president

Kan ta det från början. Det var ett tag sen jag sökte jobbet på vår kära riksdag. Faktiskt både en och två månader sen. Idag fick jag ett brunt kuvert med mitt namn på. Kan visa bild på det senare. Häftigt som fan. Inte varje dag man får brev från en sån hög instans i Sverige. Öppnade ivrigt. Även om jag inte hade en aning om vad det var för något.

Kuvert

Drog upp ett A4 och började läsa. Tydligen hade det tagit ett tag att bestämma vem som skulle få "mitt" jobb. För inte var det jag som fick min rättmätiga plats. Hur ska jag nu kunna erövra världen? Nä, men seriöst. Jag hade faktiskt sökt ett jobb för ett riksdagsparti. Fick det inte. Därav brevet. Frågan är om jag var med länge i urvalsprocessen. Ska maila den kvinnan som har ansvaret för denna felanställning och fråga vad h*n hade som inte jag har.

What does she have?

En annan rolig sak nu när vi ändå pratar politik. För några år sen var det dags att välja en ny regering om ni minns. Senaste valet alltså. Jag är inte den som är den utan lyssnar på allt och alla. Bara de säger något vettigt. Det som skulle bli ett samtal mellan en väljare och några partirepresentanter blev plötsligt en värvningskampanj. Både vänsterpartiet och socialdemokraterna ville att jag skulle gå med just dem. Tyckte jag hade vettiga åsikter och kanske till och med hade en framtid inom politiken.

Future lies within politics

Klart som tusan att jag hade blivit en bra politiker. Det tror jag absolut. Jag är förbannat bra på att ljuga. Vill jag inbilla mig i alla fall. Kanske inte alla som tycker det och genomskådar mig lätt men ändå. Sen att jag är väldigt mycket vänster är inte alltid något som uppskattas. Har kommit in i vilda diskussioner med människor om min politiska åsikt. Oftast slutar jag debattera väldigt snabbt. För folk har en väldigt negativ åsikt mot vänsteranhängare.

Negativt, men nog om det

onsdag, november 26, 2008

Svea rikes riksdag

Fick brev från Sveriges riksdag idag. Det är lite häftigt ändå. Handskriven adress och allting. Inte fy skam det inte. Berättar mer om vad det innehöll senare ikväll eller imorgon.

Vi drar till Piteå

Jag har varit på en del platser i Sveriges land. Både privat och för min bok. Men jag har aldrig, aldrig, varit så långt upp som i Piteå. Någon gång ska vara den första och i Januari blir det min första gång.

Piteå

Jag ska erkänna en sak om Piteå. Det är inte billigt att ta sig dit. Oavsett om du åker tåg eller flyger. Tåget går på runt 2000 kr och likaså flyget. Skillnaden är att med tåget kommer du direkt till Piteå och det tar runt 14 timmar enkel resväg. Med flyget så anländer du efter tre, fyra timmar och hamnar i Luleå. Cirka fem mil från Pite.

Difference

Väl där ska jag träffa en ung gravid kvinna (tjej?). Det kommer bli första gången av mycket när jag väl är på plats. Dessa saker är det som det blir första gången av: flyga inom Sverige, vara i Piteå OCH i Luleå, intervjua en gravid kvinna och första gången jag spenderar natten på hotell när jag gör en intervju för boken. Säkert något mer som är första gången för mig. Men det är vad jag kan komma på just nu.

Första gången

Boken är något jag kommer jobba rätt hårt med nu då jag har en andra bok på gång också. Jag vill bli klar med den första innan jag sätter igång med den andra bara. Sen kommer det att komma en tredje också om det vill sig väl. Var tänkt att jag skulle upp till Stockholm i helgen för ett möte om just andra och tredje boken. Detta blir inte av. Blir på sin höjd ett telefonmöte. Kanske ska jobba på ångestfabriken på Lördag och sen kunde inte den jag (vi) skulle träffa just på lördagen.

Meeting

måndag, november 24, 2008

Bok och samtal

Jag har fått in lite nya personer till min första bok som jag håller på med. Det är skönt för det gör att jag kan jobba vidare med den. Har varit lite stiltje där det senaste. Just för att jag saknar personer till boken.

Good book

En annan som som händer är att det är en person som ringer mig på hemligt nummer. Vägrar lämna ett meddelande så jag tror bestämt att det är någon försäljare eller någon marknadsundersökning. Vilket är skitstörande. Jag vill veta vem det är som ringer mig så jag kan sluta fundera på det.

Call me again

lördag, november 22, 2008

Projekt

Här var det tänkt att jag skulle skriva om min nya bok. Men efter noga övervägande så struntar jag i det. Ni är inte redo för den. Jag är framförallt inte reda för den. Inte än. Inte nu.

Snart

Kanske var det bäst så?

Hon ser glad ut nu. Kanske var detta det bästa som kunde hända. För hennes del. Min egen också, eller? Svårt att säga och framförallt jobbigt att erkänna. Men samtidigt är det nog så. Att hon har det bättre utan mig. Jag var en bromskloss mot världen för henne.

To the world

En sak jag velat, men inte fick, var att veta mer om M. Jag frågade någon gång och sa att jag gärna ville veta mer om h****. Ville gärna men fick inte. Varför vet jag inte. Jag ville inte tjata heller om du skulle ta illa upp och bli ledsen. Kanske skulle jag frågat mer. Eller så var det bra där. Jag skulle inte veta mer än det jag redan visste.

Regrets

Mycket jag ångrar nu i efterhand. Alltid lätt att vara efterklok. Ska försöka se framåt igen. Fått en dipp nu som är jobbig att ta sig ur. De kommer ibland. Som ett brev på posten du inte vill ha. De där dipparna. Tycker inte om dem.

Dip

fredag, november 21, 2008

Nepal

Av någon anledning tänkte jag att de pratade italienska i Nepal. Varför vet jag inte. För jag vet att de inte gör det. De pratar något konstigt språk jag inte kan. Bara så ni vet.

Italienska i Nepal

I wrote your name in the snow

Jag har slutit mig ett tag. För omvärlden. Eller egentligen bara för vissa. Du är inräknad där. Bland de vissa. Varför vet jag inte. Känner mig kanske sviken. Ensam. Bedragen. Lurad. Det är väl så.

Många känslor

Jag trodde så starkt på oss. Hade stora drömmar för oss. Fick känslan av att du kände samma sak. Ända till slutet. Då allt krossades och jag låg där i din säng och grät. Visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Då allt jag kunde känna bara var tomhet. När orden från dig var att du behövde tid för att tänka. Då raserades min värld.

Torn

Jag berättade allt för dig. Vissa saker som vänner inte vet om. Som de aldrig fått reda på och aldrig kommer få veta. Jag delade allt med dig under en, för mig, lång tid. En tid av förtroende, vänskap och kärlek. Jag berättade mina drömmar för dig. De som betyder mest för mig. Kände mig stark med dig vid min sida. Vi skulle ju erövra världen. Vad gick fel? Vad hände? Vart valde vi fel väg att gå?

Jag ville erövra världen med dig. Du ville annat

G ÖTE BORG

Nu drar jag och min bror till Göteborg. Staden där saker händer om ni minns. Det blir till att kolla tv och dator och säkerligen mycket annat.

Be careful, Bus brothers is coming to town

Tidigt

Det är alldeles för tidigt på morgonen för min del. Gick och la mig vid två inatt och gick upp vid sju. Jag har väl bara mig själv att skylla, antar jag. Snart är det äventyr.

Weekend

Man vet att det är helg för arbetarna på ångestfabriken nu. För i bilen hem knäcktes en, två, tre, fyra, fem och totalt sex öl innan vi var hemma. Chauffören tog till och med en omväg för att drycken skulle ta slut innan vi släpptes av. Det är verkligen en bra start på helgen för arbetarna på ångestfabriken.

Knäcka en pripps eller två

torsdag, november 20, 2008

Ditt fotografi bränner i min hand

Dig

Vart jag än går och vad jag än gör så påminns jag. Alltid. Om dig. Det går inte att skyla sig. Inför detta är jag naken. Finns ingenting jag kan skydda mig med. Sakteliga har jag ändå kommit förbi det värsta. Den där känslan av "jag vet ingenting och därför existerar jag inte".

You are special, I know

Sakta rullas det små filmsnuttar i mitt huvud. Filmer som inte går att sätta på pause, som inte går att stoppa, som inte går att göra något åt. Finns ingenstans att fly. Fäktar illa gör jag också. Jag trodde jag kommit förbi detta. Trots det saknar jag samtalen, kramarna, pussarna och din röst. Men framförallt saknar jag dig. Förstår du det? Du försvinner inte bara sådär. Det är inte så lätt.

Passed me

Folk frågar fortfarande om dig. De undrar om vi fortfarande pratar, vad som händer. Säger som det är - knappt inget längre. Kanske har hon hittat någon annan säger de halvt frågande. Vad vet jag, svarar jag, samtidigt som det knyter sig i magen för mig. Snart flyttar du också. Inte långt kvar nu. Ett nytt äventyr för dig. Något jag gärna varit en del av. Men det är jag inte. Kommer inte vara. Istället är jag på min kant. Sysslar med mina projekt som jag begraver mig i för att hålla huvudet uppe. För att glömma. Gå vidare.

Se så, rör på dig nu

Jobb

Var precis på väg att göra något dumt. Var inne på denna sida. Kollade jobb och då framförallt utlandsjobb. Tog Island som första land att kolla upp. Fick en klump i magen och insåg sekunden senare, till min lättnad, att det inte fanns något jobb för mig där. Tur det. Hade kanske blivit frestad till att åka dit igen.

Iceland

Justin

Lyssna här

onsdag, november 19, 2008

Rast

Vi har fått nya rasttider på jobbet. Skillnaden är att vi äter 10 min senare varje gång. Inte mycket, det erkänner jag. Men eftersom vi redan har rast sist av alla och att man då är rätt hungrig gör det hela jobbigare. Trots de få extra minuter som blir.

Minutes

Why?

Blir inte så mycket skrivet den här veckan. Varför vet jag inte riktigt. Har inte varit mitt planerade jag på sistone. Därför blir det rätt tunt med inlägg här på bloggen.

Tunna röda linjen

Snart är det helg igen. Jag har längtat sen i söndags kväll. Säger det mer om mig som person eller om jobbet jag har. Det får ni själva avgöra. Ska ha ett nytt möte nästa vecka för er som vill veta vad som händer på den fronten. Sen blir det till att jobba som en tok på alla håll och kanter. Både på ångestfabriken och andra projekt. Det är mycket som ska göras nu.

Much to do. Way to much

För övrigt ska jag testa mig på att skriva ett inlägg helt på italienska snart. Det lär inte bli långt men något ska ni i alla fall få. Ni som sen kan italienska - klaga inte på min grammatik. Jag har bara lyssnat till språket under några få veckor och någon expert är jag då inte.

Italiano

tisdag, november 18, 2008

You can talk with God

But you wont talk to me.

Creep

When you were here before
Couldnt look you in the eye
Youre just like an angel
Your skin makes me cry
You float like a feather
In a beautiful world
And I wish I was special
Youre so fuckin special

But Im a creep, Im a weirdo.
What the hell am I doing here?
I dont belong here.

I dont care if it hurts
I want to have control
I want a perfect body
I want a perfect soul
I want you to notice
When Im not around
Youre so fuckin special
I wish I was special

But Im a creep, Im a weirdo.
What the hell am I doing here?
I dont belong here.

Shes running out again,
Shes running out
Shes run run run running out...

Whatever makes you happy
Whatever you want
Youre so fuckin special
I wish I was special...

But Im a creep, Im a weirdo,
What the hell am I doing here?
I dont belong here.
I dont belong here.

Watch it here

Pardans?

Ett gäng från jobbet som jag känner var ute för några helger sen. De bowlade och åt god mat på den lokala bowlingen här i stan. Det hela var en trevlig stund och vad jag förstod så var det oerhört roligt och många skratt kom ur detta.

Bowling

Efter detta ville de unga tjejerna vidare till Olins som är utestället i Skara. Praktiskt taget det enda utestället förutom när det är större grejer på stadt. De drog sig i alla fall dit och det var ett blandat gäng. Den med lägst ålder var 19 år och den äldste runt 45 år. Dem 19-åriga tjejerna är vana vid allt vad dans på ett uteställe idag är. Det var inte 45-åringen.

Not used to

Hon förklarade för mig några dagar efteråt att hon nu lärt sig pardans. Jaha, tänkte jag. Men det borde väl hon ändå kunna som är i den åldern. Ack vad fel jag hade. Vi missförstod varandra lite. Eller jag missförstod henne rättare sagt. Pardansen var tydligen något helt annat än vad jag hade trott. HELT ANNAT.

Something different

Pardansen hon lärt sig var hur man parade sig på dansgolvet. För det var nämligen vad dansen var, enligt henne. Rumpor stöttes upp mot killens kön och det såg ut som att han satte på henne där och då, sa hon. Aldrig varit med om något liknande, förklarade hon. Är det verkligen så där ute, frågade hon mig.
Ja, svarade jag. Det är väl så nu för tiden. Jag kan, kanske med en viss oro i rösten, säga att det är andra tider nu. Mer sexistiskt än någonsin.

Sexism

Det är mer fuckie fuckie på dansgolven idag än på hennes tid. Mer hud ska visas och snart så är det väl allmänt accepterat med ett samlag på dansgolvet. Petting är ju redan idag helt godkänt, enligt många. Vad är det för tider vi lever i? Mina ungar ska aldrig få gå ut på såna klubbar om denna utveckling fortsätter. Haha, tänk er mina ungar. Fia-lotta och Styrbjörn. De får inte gå ut med kompisarna.

Revolt nästa.

måndag, november 17, 2008

söndag, november 16, 2008

Krönikor

Levererade min första krönika idag. Den blev sådär. Fanns mycket jag ville behandla men väldigt lite utrymme. Får hoppas att de blir nöjda ändå. Det kan alltid bli bättre, anser jag. Sen pratas det också om en ny blogg har jag hört. På samma sida jag skriver krönikor. Där ska jag behandla samma ämnen som jag gör nu men i större format och mer ofta än vad jag gör med min krönika. Får se hur det går med den första texten och hur den tas emot.

Great blog

Kommer givetvis att fortsätta blogga här. Den här bloggen är viktig för mig och har varit det ett bra tag. Även om mitt skrivande går i perioder på denna bloggen så kommer jag nog aldrig sluta skriva här helt. Bara så ni vet.

Good to know

White moth

White Moth
tiny bones and skin, sand on your feet
these healthy children, the fruits of your tree
turquoise flotation, the Indian sea
we can float together you and me

yeah we love you it's a beautiful day
thankyou for the journey to this new decade
we've been gifted this island we've been gifted this day
and we're all here together on this beautiful day

Finojet is taking steps 1,2,3
and the other one keeps on amazing us by what he can see
to you through broken shells a white moth comes,
she gives herself to him, because he keeps you strong

yeah we love you it's a beautiful day
thankyou for the journey to this new decade
we've been gifted this island we've been gifted this day
and we're all here together on this beautiful day

lördag, november 15, 2008

How to disappearr completely

That there
Thats not me
I go
Where I please
I walk through walls
I float down the liffey
Im not here
This isnt happening
Im not here
Im not here

In a little while
Ill be gone
The moments already passed
Yeah its gone
And Im not here
This isnt happening
Im not here
Im not here

Strobe lights and blown speakers
Fireworks and hurricanes
Im not here
This isnt happening
Im not here
Im not here

Football or soccer?

Idag är det fotboll, fotboll och fotboll på schemat. Kommer kolla extremt mycket på fotboll idag. Är rätt skönt att ägna en dag åt en av de saker jag gillar mest. Imorgon ska min första krönika ut och det är tyvärr hemligt vart den kommer komma upp och vad den för ämne den behandlar.

Secret

Extravagant

Under det senaste halvåret har jag sparat ihop till en större buffert än vad jag räknat med. Snålat som fan på vissa saker. Jag hade en bra buffert innan också men den var låst. Nu har jag ökat på denna bufferten med pengar så jag klarar mig ett tag om jag vill.

Manage

Nu till min extravaganta livsstil. Nu när jag har en egen lägenhet igen så har det blivit att jag köpt på mig en del nya saker. Mest små ting som inte kostat så mycket än men det drar iväg ändå. Har ju bland annat köpt mig en ny stationär dator för runt 10 000 kr. En bra investering, enligt mig själv. Idag ska jag hämta min nya soffa som jag köpt. Sen funderar jag även på en ny fåtölj då jag just nu har det till min gamla soffa. Sen är det en del annat jag vill köpa nytt. Ny tv, tv-bänk, soffbord, laptop och en ny bokhylla.

Mycket att köpa

Vem som helst kan räkna ut att det här kommer kosta pengar. Klart det kommer göra det. Jag har inte räknat med annat heller och det är detta som min budget var tänkt att användas till. Nya möbler och elektronik till den nya lägenheten jag skulle flytta till. Trodde tidigare inte att det skulle bli så här tidigt jag köpte sakerna. Sen trodde jag inte heller att det skulle vara i denna staden. Mycket jag trodde tidigare som ändrats nu tyvärr.

Se framåt

Jag kommer köra efter mitt motto framöver. Se framåt. Det jag gör bra idag kan jag göra bättre imorgon. Se framåt. Det här klarar jag av. Se framåt. Jag förtjänar detta. Se framåt.

Det gör jag verkligen

Givetvis går det att ifrågasätta om detta är en särskilt extravagant livsstil då jag egentligen inte slösar pengarna på sånt jag inte behöver. Samtidigt är det pengar jag gör av med på saker. Och det snabbt. Sedlarna flyger iväg från bankkontot. Spartider för de flesta. För mig är det shoppingtider. Jag har min buffert och jag klarar mig ett tag på den. Ångrar ingenting jag gjort för att uppnå detta. Jag klarar mig.
Regret

fredag, november 14, 2008

Meeting

Idag fick jag lite efterlängtade böcker. Jag har att läsa nu kan jag meddela. Har runt 12 böcker att läsa nu vilket jag är väldigt glad över. Det kommer sysselsätta mig i drygt en månad kanske. Beroende på hur mycket jag läser. Det går i perioder det där.

Period

Igår hade jag ett möte. Resultatet av det kan förhoppningsvis hjälpa mig väldigt mycket framöver. Det är så mycket som är på gång och som förändras för mig nu. Har intervjuer att göra, möten att gå på, jobba på ångestfabriken, söka jobb, skriva krönikor.

Much to do - less time

Som ni märker är det en hel del på gång. Ångestfabriken är det som tar mest tid. Måste hela tiden få in pengar för min extravaganta livsstil. Jag berättar mer om detta senare och det är väl inte direkt jätte extravagant men ändå. Men denna månaden har jag gjort av med en hel del pengar. Samtidigt har jag fått in lite pengar från alla möjliga håll också. Det balanserar väl rätt jämt skulle jag tro.

Extravagant är dagens ord

Just nu går många delar av mitt liv väldigt bra. Jag kommer framåt på många olika sätt och utvecklas både som människa och journalist. Utvecklats på andra plan också men det tar jag inte upp här och nu. Inom mig har jag en drivkraft som är svår att förklara. Det jag kan säga om det är att den gör att jag ger mig fan på att klara av det här. Allt.

Utvecklas

För några månader sen hittade jag ett kort när jag var ute och sprang. Ett spelkort såg det ut att vara. Från vilket spel vet jag inte men jag tog med mig kortet hem. För den beskriver vad det är tänkt att jag ska göra. "Se framåt" står det på kortet. Det är precis vad jag gör nu. Kommer förklara mer kring detta kort i ett senare inlägg.

Card of the future

torsdag, november 13, 2008

Pictionary

Ska vara duktig idag och lägga mig i tid för en gångs skull. I helgen ska jag visa min bokskörd för er och berätta lite om varje bok. Så får ni något att läsa om. Sen kommer min nya soffa imorgon eller på lördag. Hoppas den kommer imorgon så jag får det klart. En bild kommer nog upp på den också.

Pictionary

Tills dess ska jag jobba på ångestfabriken. Jag hoppas ni har det roligare än vad jag kommer ha det. Fast i och för sig - jobbet funkar nu. Faktiskt. Eller delvis i alla fall. Det går nog i perioder det där.

Funny weekend

Pazza Inter

Lo sai per un gol
io darei la vita
la mia vita
Che in fondo lo so
sarà una partita….infinita

E’ un sogno che ho
è un coro che sale….a sognare
Su e giù dalla Nord
novanta minuti …per segnare

Nerazzurri,
noi saremo qui, Nerazzurri
pazzi come te, Nerazzurri
Non fateci soffrire
ma va bene… vinceremo insieme!

Amala!
Pazza Inter amala!
E’ una gioia infinita
che dura una vita
Pazza Inter amala!
Vivila!
questa storia vivila
Può durare una vita
o una sola partita
Pazza Inter amala!

E continuerò
nel sole e nel vento… la mia festa
Per sempre vivrò
con questi colori…. nella testa

Nerazzurri, io vi seguirò Nerazzurri
sempre lì vivrò Nerazzurri
questa mia speranza
E l’assenza, io non vivo senza!!!

Amala!
Pazza Inter amala!
E’ una gioia infinita
che dura una vita
Pazza Inter amala!
Seguila!
in trasferta o giu’ in città
Può durare una vita
o una sola partita
Pazza Inter amala!!!

Là in mezzo al campo c’è un nuovo campione
È un tiro che parte da questa canzone

Forza non mollare mai!!!
AMALA!!!

Amala!
Pazza Inter amala!
È una gioia infinita
che dura una vita
Pazza Inter Amala!!!
Pazza Inter Amala!

AMALA!!!!

onsdag, november 12, 2008

Future

Jobbet som jag påpekat tidigare är inte så roligt. Men det finns gott om tid att tänka och bolla idéer med sig själv. Vilket jag gjort idag. Det var väldigt givande måste jag säga. Seriöst alltså. Mycket bra tankestund idag. Jag planerade en hel del och jag vet att jag kan och kommer genomföra dessa saker.

Planning

Detta kommer göra mina mål i livet så mycket lättare och även uppfylla dem i vissa avseenden. Vilket är oerhört skönt. Jag lever väldigt mycket för mina mål och när jag måste göra om målen blir jag besviken på mig själv. För att jag inte lyckats klara av det.

Manage

Nu ser det dock ut som att jag har mål jag kan klara av. Det gör mig väldigt glad måste jag säga. Det är som om en slags ro kommer över mig och gör mig glad och rofylld. Snart kommer vissa mål att klaras av och andra påbörjas. Skönt.

Il mio cante libero

Italienskan går framåt. Sakta men säkert. Har inte testat att lyssna medan jag sover igen. Tror inte jag gör det heller. Fungerade inget bra.

Pee

Ibland får jag se lite konstiga saker när jag är ute och rör mig i staden som kallas Skara. Bland annat en unge på max fyra år som står och kissar i gräset vid ett hus. Kanske inte något konstigt i sig. En liten unge som pissar är väl inget ovanligt?

Sensualism

Det roliga var dock hans mamma och kommentaren ungen slänger ur sig. Hans mamma står och håller honom som om han vore lutande tornet i pis(s)a. Fast värre. Precis när jag stegar förbi säger grabben, med rädsla i rösten, "du tappar mig inte va?"
Mamman svarade att det skulle hon inte göra.
Grabben "Lovar du?"
Mamman "ja jag lovar".

Promise

Taskigt för ungen om hon hade släppt honom. Inte alla blir slängda i sitt eget kiss. Speciellt inte av sin mamma. Fatta vad förvånad han hade blivit. Sen höra mamma säga "haha jag korsade fingrarna så det gills inte". Och där skulle grabben ligga. Förnedrad av sin egen morsa. Livet är inte alltid lätt.

Ibland är det torrt och ibland, öhh, blött

tisdag, november 11, 2008

Sleep tight

Nu är det sängdags. Lovar

Toothache

Ni trillar in ändå. Trots att jag inte har skrivit något. Varken igår eller idag. Ändå kommer ni. Mina trogna läsare. Givetvis kan man ställa sig frågan varför. Det gör jag inte. Jag ställer så många frågor ändå. Det räcker med dem som redan är.

What is

Jag var trött på jobbet idag. Väldigt trött. Får skylla mig själv som satt uppe till efter tolv på natten trots att jag visste om att jag skulle upp fem timmar senare. Idag var jag hos tandläkaren under arbetstid. Något jag inte är förtjust i. Tandläkaren alltså. Den här gången gick det bra. Som tur var. När jag kom tillbaka till jobbet var mitt tandläkarbesök det stora samtalsämnet. Något som alla i gruppen pratade om. Förutom en person.

Here it comes

M har tandläkarskräck. Och då menar jag inte "aj, jag är lite rädd för borren" utan här är det mer "jag kommer dö om jag går dit och jag dör hellre än att gå dit". Han ska dra ut en tand som sett sina bästa dagar kring 1997. Om ens det. När folket på jobbet började prata om det så drog han sig snabbt men tyst tillbaka. Bara tanken på en tandläkare får honom att få en oerhörd rädsla. Det kan inte vara lätt. Tur att jag inte är sån.

Hur är du?

måndag, november 10, 2008

Why?

Jag hatar dig cancer. Vet du det? Sen dagen du kom in i mitt liv har du gjort det till ett helvete. Igår var det fars dag och jag gjorde allt jag kunde för att inte tänka på det. Slippa tänka på vad du tagit ifrån mig. För du har tagit en massa ifrån mig. Bara så du vet.

Hate you

Väldigt få förstår egentligen vad jag går igenom. Det är snart fyra år sedan min mamma togs ifrån mig. Snart tre och halvt sen du tog min pappa också. När ska det vara nog? När ska du sluta ta personer ifrån mig? Det tycker jag är en väldigt bra fråga. Bara så du vet.

Stop it

Salmonella

När du börjar som ny på ångestfabriken får du lämna ett salmonellaprov. Det är, enligt mig, rätt äckligt. Egentligen. Ni som inte förstår varför det är äckligt så ska jag förklara.

Explain please

Du får en tops, en lite längre tops - but still a tops. Det medföljer en liten plastbehållare till topsen och sen när du utför behov nummer två. Ja, det är sant. Då ska du se till att toppen på pinnen får med sig lite av ditt behov nummer två. Väldigt trevligt. Efter detta för du ner pinnen, givetvis med den änden du skapade en bakteriehärd på först, ner i lilla röret(plastbehållaren). Sen skriver du på ett papper och förklarar för dem att du inte är magsjuk, du har inte varit utanför Europa det senaste halvåret. Förlåt mig. Norden. Det är en stor skillnad.

Europa i Norden eller?

Sen tar du pappret, virar det runt röret och lämnar in i ett fint provkylskåp de har på fabriken. Om du inte hör något ifrån någon chef eller annan finurlig person så har du inte salmonella. Det är alltså såhär det går till när man är ny på jobbet. Visst låter det underbart?

Lovely

söndag, november 09, 2008

GBG here I am

Om ni undrar varför det inte kommit några inlägg idag så är det för att jag har varit i Göteborg. Om ni inte undrar så strunta i det. Var i alla fall i goa gubbars stad för att kolla på makrillarna mot gnaget. Fotboll stod det på schemat. Det var allt annat än fotboll jag bevittnade. Snarare vattenpolo. För planen var så blöt att du hade kunnat simma både två och tre längder utan problem.

Vattenpolo

Bobbie friberg da Cruz tackades för hans säsonger i den grönsvarta tröjan. Nu lämnar han Gais för den danska ligan. Där är han ensam svensk bland danskar och afrikaner som han själv beskrev det. Det blir till att plugga danska för honom nu så han kan göra sig förstådd och själv förstå vad som sägs.

Cruz

Annars har dagen varit bra. Har hört Dime Jankulovski förklara anledningen till att Bobbie inte ska spela i Gais nästa år. Han är helt enkelt för dålig. Detta lockade fram skratt hos mig varpå Dime sa att jag inte skulle skriva det. Att det bara var ett skämt. Tror vi på det? Bra fråga.

Skratt

In the arms of an angel

Spend all your time waiting for that second chance
For the break that will make it ok
There's always some reason to feel “not good enough�?
And it's hard at the end of the day
I need some distraction, oh beautiful release
Memories seep from my veins
They may be empty and weightless, and maybe
I'll find some peace tonight

In the arms of an Angel, fly away from here
From this dark, cold hotel room, and the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage of your silent reverie
You're in the arms of an Angel; may you find some comfort here

So tired of the straight line, and everywhere you turn
There's vultures and thieves at your back
The storm keeps on twisting, you keep on building the lies
That you make up for all that you lack
It don't make no difference, escaping one last time
It's easier to believe
In this sweet madness, oh this glorious sadness
That brings me to my knees

In the arms of an Angel, far away from here
From this dark, cold hotel room, and the endlessness that you fear
You are pulled from the wreckage of your silent reverie
In the arms of an Angel; may you find some comfort here

See it

Existence

Idag fick det mig att tvivla på min existens. Lajbans i stugan. INTE.

lördag, november 08, 2008

Delfin

So doggone lonesome

I do my best to hide this lowdown feelin'
I try to make believe there's nothing wrong
But they're always asking me about you darling
And it hurts me so to tell 'em that you're gone
If they ask me I guess I'd be denyin'
that I've been unhappy all alone
But if they heard my heart they'd hear it cryin'
Where's my darling, when's she coming home

I ask myself a million times what's right for me to do
To try to lose my blues alone or hang around for you
But I make it pretty good until that moon comes shining through
And that I get so doggone lonesome

Time stands still when you're a waitin'
sometimes I think my heart is stoppin' too
One lonely hour seems forever
sixty minutes more to wait for you
But I guess I'll keep waitin' till you're with me cause I believe that loving you is right
But I don't care if the sun don't rise tomorrow if I can't have you with me tonight

Well I know I'll keep on loving you
cause true love can't be killed
I ought to get you off of my mind
but I guess I never will
I could have a dozen others
but I know I'd love you still
Cause I get so doggone lonesome

See it

fredag, november 07, 2008

Dont stop me now

Tonight Im gonna have myself a real good time
I feel alive and the world turning inside out yeah!
And floating around in ecstasy
So dont stop me now dont stop me
cause Im having a good time having a good time

Im a shooting star leaping through the sky
Like a tiger defying the laws of gravity
Im a racing car passing by like lady godiva
Im gonna go go go
Theres no stopping me

Im burning through the sky yeah!
Two hundred degrees
Thats why they call me mister fahrenheit
Im travling at the speed of light
I wanna make a supersonic man out of you

Dont stop me now Im having such a good time
Im having a ball dont stop me now
If you wanna have a good time just give me a call
Dont stop me now (cause Im havin a good time)
Dont stop me now (yes Im havin a good time)
I dont want to stop at all

Im a rocket ship on my way to mars
On a collision course
I am a satellite Im out of control
I am a sex machine ready to reload
Like an atom bomb about to
Oh oh oh oh oh explode

Im burning through the sky yeah!
Two hundred degrees
Thats why they call me mister fahrenheit
Im travling at the speed of light
I wanna make a supersonic woman of you

Dont stop me dont stop me
Dont stop me hey hey hey!
Dont stop me dont stop me ooh ooh ooh (I like it)
Dont stop me dont stop me
Have a good time good time
Dont stop me dont stop me ah

Im burning through the sky yeah!
Two hundred degrees
Thats why they call me mister fahrenheit
Im travling at the speed of light
I wanna make a supersonic man out of you

Dont stop me now Im having such a good time
Im having a ball dont stop me now
If you wanna have a good time just give me a call
Dont stop me now (cause Im havin a good time)
Dont stop me now (yes Im havin a good time)
I dont want to stop at all

Grisen Nöff

Jag har skaffat mig en grislampa om jag inte sagt det. Det är en väldigt fin lampa. Drar upp lite bilder på den senare. För den är väldigt fin. Vet att det finns några av er där ute som tvivlar. Gör inte det. Den kommer inte göra er besvikna.

Promise

Självplågeri

Vissa skulle kalla det självplågeri. Jag är beredd att hålla med.

I guess things happen that way

Well you ask me if I'll forget my baby.
I guess I will, someday.
I don't like it but I guess things happen that way.
You ask me if I'll get along.
I guess I will, someway.
I don't like it but I guess things happen that way.

God gave me that girl to lean on,
then he put me on my own.
Heaven help me be a man
and have the strength to stand alone.
I don't like it but I guess things happen that way.

You ask me if I'll miss her kisses.
I guess I will, everyday.
I don't like it but I guess things happen that way.
You ask me if I'll find another.
I don't know. I can't say.
I don't like it but I guess things happen that way.

God gave me that girl to lean on,
then he put me on my own.
Heaven help me be a man
and have the strength to stand alone.
I don't like it but I guess things happen that way.

Life f-cked me over....

Ensam mot världen

Jag hatar ensamheten och allt vad det innebär.

F-ckat och fel

Det känns så f-ckat och fel. Håller inte längre. Jag har tröttnat på skiten. Man sitter som ett fån och stirrar och lider. Jag ska berätta hur svårt det är att orka med skiten. Sliter, kämpar och längtar. Det hjälper inte ändå. Jag har så mycket mer än vad du insett. Ett hjärta som dunkar och känslor för livet. Måste se mig om. Kommer hitta det.

F-ckat

Jag lever i en dimma. Tack för den här tiden. Fy fan vad det suger. Jag sitter och längtar. Är det något som duger? Tack för den här tiden. Fy fan vad det suger. Ensam sitter jag kvar här i regnet och gråten. Jag äter middagen ensam. Sen ska jag somna och drömma om denna resa. Du ska se att ingenting slutar lyckligt. Jag bara sitter och väntar. Det här är droppen av längtan.

Droppen

torsdag, november 06, 2008

Soon

Snart slutar jag för denna veckan. Gött. Riktigt skönt faktiskt. Skrev på anställningspapper idag också. Därför har jag nu sålt min själ till ångestfabriken för några månader. Det är det inte alla som gör och vågar. Chefen är för övrigt rätt tyst av sig. Jag kommer nog inte bjuda hem the big chief på en kaffe och bulle. Får se om hon ger mig en fet löneförhöjning. Då kanske jag kan tänka mig att bjuda på en bulle. En torr en.

The end is near

Final

Sista arbetsdagen för denna veckan. Känns skönt. Bästa dagen på hela veckan nästan. Bättre blir det väl imorgon kväll då jag kan hänga med kompisarna.

Workday

Learn while sleeping

Jag har säkert berättat om att jag vill lära mig italienska. Det går väl inte så bra just nu och jag försöker mig på lite olika metoder för att lära mig språket. Senast i raden var att dra in mina italienska språklektioner på min ipod. Därefter placerade jag hörlurarna (in ear) i öronen och la mig för att sova. Ni har väl alla hört om att man lär sig bättre om du får saker berättat för dig när du sover?

Talk while I sleep

Först var det ett helvete med att försöka sova medans en gubbe och en kärring pratar i huvudet på en. På italienska. Sen kommer det en gubbe och pratar lite på svenska. Lite jobbigt när jag ska sova faktiskt. Okej, jag erkänner. Jävligt jobbigt. Efter många om och men så somnade jag.

Sleep tight

Efter en natts skön sömn så trodde jag att jag var språkets mästare. Att jag nu var kung på italienska. Jag låg där i sängen och försökte säga att jag ville ta mig till domkyrkan för att sedan gå på en fin restaurang. Det blev inte så bra. Det enda ordet jag kunde komma på var duomo för kyrka och ristorante för restaurang.

Inget att skryta med

Så där låg jag. Fortfarande lika okunnig i det vackra språket från söder. Vad gjorde jag för fel? Tror seriöst att Gud satt där uppe på sina små moln och skrattade åt mig när han såg vad jag höll på med. - Den där korkade grabben kan ju försöka med det där, sa Gud när han såg mig. Helt sant. Jag drömde i alla fall om någon som skrattade. Okej, det där sista hittade jag på. Men jag tror helt ärligt att hon skrattade åt mig. Några tips på hur jag ska lära mig? Gud? Du kanske kan tipsa om något som fungerar?

God learn italian

Poor youth hostel

En kvinna som har ett väldigt kort namn på bara tre bokstäver förklarade vad ångestfabriken var för plats. Egentligen. Fattiga ungdomars vandrarhem. Denna förklaring är en jag håller med om till 100%. Det är väldigt många ungdomar på företaget och de flesta ser detta som ett jobb de ska slippa göra i framtiden. Som jag alltså.

Därför - fattiga ungdomars vandrarhem.

It's not goodbye

And what if I never kiss your lips again
Or feel the touch of your sweet embrace
How would I ever go on
Without you there's no place to belong

Well someday love is gonna lead you back to me
But 'til it does I'll have an empty heart
So I'll just have to believe
Somewhere out there you thinking of me


CHORUS:
Until the day I'll let you go
Until we say our next hello
It's not goodbye
'Til I see you again
I'll be right here rememberin' when
And if time is on our side
There will be no tears to cry
On down the road
There is one thing I can't deny
It's not goodbye

You'd think I'd be strong enough to make it through
And rise above when the rain falls down
But it's so hard to be strong
When you've been missin' somebody so long

It's just a matter of time I'm sure
But time takes time and I can't hold on
So won't you try as hard as you can
To put my broken heart together again

Jobbigast är frågorna

Nu har jag börjat berätta för de personer som är en del av mitt liv. Reaktionen från dessa är förvåning och aningen chockat. För dem var det helt oväntat och detsamma gäller för mig. Någon förklarade vad h*n trodde om oss och jag kunde inget annat än instämma. Jag trodde samma sak jag. Såg inget slut på det. Vilket i detta fall var väldigt bra.

Change

Jobbigast är frågorna. Varför? Mitt svar är allt annat än klart för egentligen vet jag inte varför känns det som. När jag knappt kan reda ut situationen själv hur ska jag då kunna förklara det för någon annan? I över en veckas tid, snart två, har jag försökt undvika att berätta något överhuvudtaget. För att jag själv inte vill inse faktum.

Fact

Tankarna kommer och går som de vill. När som helst. På jobbet, i drömmarna, på bussen, hemma och hos vänner. Det går inte att stoppa. Varje gång känner jag trycket över bröstet och paniken komma krypande. När jag är hemma och jag är själv brukar det sluta med att jag kräks. Dåligt är väl förnamnet på hur jag mår.

Surename

One year of love

Just one year of love
Is better than a lifetime alone
One sentimental moment in your arms
Is like a shooting star right through my heart
Its always a rainy day without you
Im a prisoner of love inside you -
Im falling apart all around you - yeah
My heart cries out to your heart
Im lonely but you can save me
My hand reaches for to your hand
Im cold but you light the fire in me
My lips search for your lips
Im hungry for your touch
Theres so much left unspoken
And all I can do is surrender
To the moment just surrender

And no one ever told me that love would hurt so much
Oooh yes it hurts
And pain is so close to pleasure
And all I can do is surrender to your love
Just surrender to your love
Just one year of love
Is better than a lifetime alone
One sentimental moment in your arms
Is like a shooting star right through my heart
Its always a rainy day without you
Im a prisoner of love inside you
Im falling apart all around you
And all I can do is surrender

Friends forever

Sista arbetsdagen för veckan. Underbart skönt. Vad har helgen att bjuda på? Jo, jag ska vara med vänner. Spela lite spel, dricka lite och förmodligen blir det allsång. Det brukar det bli. Hur det låter? Inte bra, men kul har vi. För det mesta blir det wonderwall och någon gammal Jacksonlåt.

Sing for me

Mina vänner är det viktigaste jag har i mitt liv just nu. De räddar mig utan att ens veta om det. Om jag kunde skulle jag bjuda dem alla på en resa för att visa min tacksamhet och uppskattning. Tyvärr har jag inte råd med det. Förr eller senare kommer också det att ändras. En dag kommer jag ha tillräckligt med pengar för det och då kommer jag göra det.

Trip to somewhere

Tills dess får de nöja sig med ett tyst uppskattande från min sida. För jag är inte den som pratar i onödan. Om jag inte blir nervös. Då pladdrar jag på i all evinnerlighet. Det är något som är sjukt störande. För det är helt okontrollerat. Jag fortsätter bara prata, prata och prata. Det vill jag helst undvika. Då kan du få veta allt om min familj, mig eller min åsikt om djungeln i amazonas. Bara så du vet.

Opinion

Fläck

Jag borstade tänderna nyss. Tappade tandkräm på min tröja. Det var klantigt gjort. Bara så ni vet. Det blir fläckar av tandkräm.

Toothpaste

onsdag, november 05, 2008

Broken

Seether:
I wanted you to know that
I love the way you laugh
I wanna hold you high and steal your pain away...
I keep your photograph and
I know it serves me well
I wanna hold you high and steal your pain

Cause I'm broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone away

You've gone away, you don't feel me here, anymore

Amy Lee:
The worst is over now
And we can breathe again
I wanna hold you high, you steal my pain away
There's so much left to learn
And no one left to fight
I wanna hold you high and steal your pain

Cause I'm broken when I'm open
And I don't feel like I am strong enough
Cause I'm broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone away

Cause I'm broken when I'm open
And I don't feel like I am strong enough
Cause I'm broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone away...

Cause I'm Broken when I'm lonesome
And I don't feel right when you're gone...
You gone away, you don't feel me here anymore

See it

Prolong

Jag vet att jag tidigare sagt att jag ogillar ångestfabriken och verkligen inte vill vara kvar där. Trots det så är det bra pengar, arbetskamrater och om jag ska vara helt ärlig - rätt slött jobb. Som en på jobbet sa idag "jag är här för rasterna".

Earlier

Idag slog det lite över ända. Idag tänkte jag tanken att jag kunde fortsätta på fabriken. Varför kan man då fråga sig. Jag ska försöka förklara. Det är just nu ett jobb som ger mig pengar. Och om jag inte får in pengar kan jag inte leva. Därför är jobbet viktigt för mig. Trots att det inte är detta jag vill syssla med så kryper jag till korset för att överleva.

Cross


Idag fick jag också kännedom om att en som jobbar på samma linje som jag själv ska gå i pension. Min första tanke var att jag skulle ta hennes plats. Det är inte heller omöjligt att jag gör det. Visst, jag söker andra jobb just nu. För jag vill till något bättre och något jag är utbildad inom. Om jag däremot inte får ett jobb jag verkligen vill ha så är fabriken ett vettigt alternativ. Faktiskt.

Pension

En annan kvinna på jobbet sa idag att det finns fyra anledningar till att hon är på ångestfabriken. Den första var pengar. Andra var arbetskamraterna. Tredje var rasterna och fjärde minns jag tyvärr inte. Det förklarar ändå rätt bra varför folk är på företaget. Det är inte för att det är roligt i alla fall. Det kan vi slå fast.

Stand by

Scream

Jag dör lite inombords varje gång jag tänker på det. Varje gång jag kommer närmare sanningen. Som det är nu går jag inte en dag utan att tänka på det. Det som upprepas i mitt huvud är - vad gjorde jag för fel? vad gjorde jag egentligen rätt? vem är jag? vem är han? vad startade detta? kommer jag någonsin komma vidare? bryr hon sig? varför allt prat? varför ljuga? vad fan gör jag här? vad fan trodde jag egentligen?

Bara frågor, frågor, frågor. Överallt frågor. Inga svar. Bara frågor.

Skriker ut - I want my f-cking life back

To clean the shit

Att diska måste vara något av det tråkigaste som finns. I början går det rätt bra att diska och man kanske till och med gör det ganska ofta. Efter ett tag tröttnar man och disken läggs på hög. Det är då det blir riktigt jobbigt. Jag gjorde så tills idag. Tröttnade och tog tjuren vid hornen och diskade rent allt. Och jag kan lugnt konstatera att det är bland det tråkigaste jag gjort denna veckan.

Diska

tisdag, november 04, 2008

Self pain

Känner mig som 12 år. Mmm verkligen moget. Verkligen. Lägg ner nu. Snälla. Varför gör du alltid såhär mot dig själv?

Here without you baby

A hundred days have made me older
Since the last time that I saw your pretty face
A thousand lies have made me colder
And I don't think I can look at this the same
But all the miles that separate
Disappear now when I'm dreaming of your face

I'm here without you baby
But you're still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time
I'm here without you baby
But you're still with me in my dreams
And tonight it's only you and me

The miles just keep rollin'
As the people leave their way to say hello
I've heard this life is overrated
But I hope that it gets better as we go

I'm here without you baby
But you're still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time
I'm here without you baby
But you're still with me in my dreams
And tonight girl its only you and me

Everything I know, and anywhere I go
It gets hard but it wont take away my love
And when the last one falls
When it's all said and done
It gets hard but it wont take away my love

I'm here without you baby
But you're still on my lonely mind
I think about you baby
And I dream about you all the time
I'm here without you baby
But you're still with me in my dreams
And tonight girl its only you and me


See it

World is to an end

Ett tag trodde jag att jorden gick under i samma sekund jag förstod vad som hänt.Att acceptera det är inte lätt och att inte acceptera det är jobbigt också. Trodde för någon dag att jag hade accepterat det och kommit till insikt. Det hade jag inte. Istället gick jag och spydde då jag mådde dåligt över det hela. Så bra gick det.

Not feeling well

Jag är fortfarande i chocktillstånd och har svårt att verkligen greppa situationen. En sak har jag dock kommit fram till. Jag har bränt den finaste människan jag träffat, hon vill inte bränna sig på samma låga igen.

Burn

För övrigt så kollade jag på aftonbladet.se för att se om världen hade gått under....Det hade den inte. Vad betyder det?

knop

Hittills har jag inte gjort många knop. Det kan jag helt ärligt säga.

Nu vet ni det.

Arbetsdagen slut

Nu ska jag sova. God natt.

måndag, november 03, 2008

Burn me

No more tears

Jag ville aldrig att det här skulle hända. Det var min värsta mardröm. Ett tag trodde jag också att det var en mardröm. En dröm jag inte kunde vakna upp ifrån. Sen märkte jag att allting jag trodde var en dum och dålig dröm var sann. Något jag knappt kan erkänna för mig själv och än mindre för er. Allt blir mer verkligt då. Så otroligt mycket mer verkligt. Och jag vill inte det. För fortfarande så lever jag i förnekelse.

Denial

Made in heaven

Im taking my right with destiny
Willing to play my part
Living with painful memories
Loving with all my heart

Made in heaven, made in heaven
It was all meant to be, yeah
Made in heaven, made in heaven
Thats what they say
Cant you see
Thats what everybody says to me
Cant you see
Oh I know, I know, I know, that its true
Yes its really meant to be
Deep in my heart

Im having to learn to pay the price
Theyre turning me upside down
Waiting for possibilities
Dont see too many around
Made in heaven, yes made in heaven
Its for all to see
Made in heaven, made in heaven
Thats what everybody says
Everybody says to me
It was really meant to be
Oh cant you see
Yeah, everybody, everybody says
Yes it was meant to be
Yeah, yeah

When stormy weather comes around
It was made in heaven
When sunny skies break through behind the clouds
I wish it could last forever, yeah
Wish it could last forever, forever

Im playing my role in history
Looking to find my goal
Taking in all this misery
But giving it all my soul
Made in heaven, made in heaven
It was all meant to be
Made in heaven, made in heaven
Thats what everybody says
Wait and see, it was really meant to be
So plain to see
Yeah, everybody, everybody, everybody tells me so
Yes it was plain to see, yes it was meant to be
Written in the stars...
Written in the stars...

Fortsättning följer...

Har fortfarande inte berättat om mitt ullaredsäventyr. Det kommer snart. Förlåt.

Matdags

Jag vet att jag skrev att det var lätt att göra lasagne. Men vi är alla mänskliga och gör misstag. Det var det jag gjorde nyss. Jag lät den stå lite för kort i ugnen innan jag tog ut den. Nu är den inte riktigt så fast som jag vill ha den. Nu är det lite mer kättfärssås med lasagneplattor. Vilket också kan vara gott. Om man vill.

Not as easy as it looks

Lasagne

Nu gör jag mat. Lasagne. Underbar mat faktiskt. Lätt att göra och väldigt, väldigt god. Bra att ha med sig mat till jobbet. Blir både billigare och jag får något jag tycker om. Nu är det i och för sig eftermiddagsvecka och då är inte restaurangen öppen.

But still

Eftersom jag är själv klarar jag mig på en lasagneform i cirka tre dagar. Eftersom jag äter det innan jag börjar jobba och sen på jobbet blir det två portioner per dag. Det är bara fyra dagar jag jobbar denna veckan, det betyder att jag får ordna något annat sista dagen (torsdag). Förmodligen ska jag och Borg(inte Björn) dela på en pizza då det är pizzadag på jobbet på torsdagar.

Food

Bloggsparken

Det är väldigt mycket prat om människor som får sparken från sina jobb för att de skriver skit om dem på sina bloggar och facebook. Jag gör det. Har fortfarande inte fått sparken. Och kommer förmodligen fortsätta kalla mitt jobb för ångestfabriken. Varför skulle jag inte göra det? Inte så att jag inte är rädd om mitt jobb. Men hur många i världen tycker egentligen om sina industrijobb? Inte särskilt många.

Fire them

Jag tror att de som gillar sina industrijobb är nöjda med det lilla (no offense). De är nöjda med ett vanligt svenssonliv. Inget fel med det. Absolut inte. För mig som har större planer än så vill inte fastna halva mitt liv på en plats som jag inte gillar. Det är jobbet i sig som inte är så roligt. Arbetskamraterna är helt okej och lönen likaså. Därför går jobbet an. Inte mer än så.

Handle it

Varför ska det vara förbjudet att uttrycka sin åsikt om saker och ting? Yttrandefrihet kallar dem det. Ändå kan du få sparken för det. Är inte det konstigt? Skadar det företaget att jag inte tycker om själva jobbet? Skulle inte tro det. Sen om företaget ifråga skulle sparka mig för att jag inte tycker om dem så skulle jag väldigt gärna vilja veta grunderna till avskedandet. I detalj. Mer än att jag inte gillar dem. Jag sköter mitt jobb och är omtyckt av övrig personal och chefer. Finns därför ingen anledning att sparka mig. Svårt att förklara det.

Good luck

söndag, november 02, 2008

Use to be

Som några av er säkert förstått på mina låtval och texter jag skrivit är det inte jag och J längre. Något jag ogärna erkänner faktiskt. För hon betyder så oerhört mycket för mig och det är tungt just nu. Det påverkar mig i allt jag gör och tänker. Hela tiden. Det tar också emot att erkänna. Jag har alltid visat mig stark. Inför praktiskt taget allt.

Strong

Nu är jag inte särskilt stark. Vill inte erkänna det men jag gör det. Varför jag gör det vet jag inte. Brukar inte erkänna och berätta om det. Hela livet har jag visat mig stark inför allt och alla. Oavsett vad det än varit. Som mitt liv är nu har jag svårt att visa mig stark eller ens att försöka vara det. Det går nämligen inte. Istället försöker jag bara vara. För att kunna göra något.

Try to be something

Separate me

Från och med nu är jag själv. I lägenheten. Linus har flyttat till ett eget boende nu och därför blir jag, mot min vilja, själv kvar här. Inte så att jag ville att han skulle stanna. Det handlar inte om det. Utan om andra saker. Jag har inte varit själv på cirka två och ett halvt år. I lägenheten alltså. Det är en ny vana jag måste få. Att vara själv här och klara av det.

Alone

Nu låter det som att jag inte har någon alls. Det kanske jag inte har heller. Vad vet ni om det? Kanske hittar jag på allt om mina så kallade vänner och egentligen heter jag något helt annat, sysslar med kouppfödning och bor i Dönstorp. Kanske gör jag det. Kanske inte.

Maybe

Det är fortfarande inte samma sak att bo själv. Det var länge sen sist och då klarade jag av det efter många om och men. Tog ett tag, läs väldigt lång tid, innan jag "klarade" mig själv. Något jag kanske får rikta in mig på igen. Att det kommer ta tid innan jag är förbi den här perioden av ensamhet. Oj, oj, oj vad synd det är om mig. Låter så i alla fall. Det är nog mest bara jag som tycker synd om mig själv. Ingen vidare bra vana. Bara så ni vet.

Selfpity

Hold for a minute

Alltid denna väntan.

G ÖTE BORG

Nu drar jag och min bror till Göteborg. Staden där saker händer som ni minns. Kolla tv och dator är planerat men blir säkerligen något mer också.

So be careful, brother bus is coming to town

Love of my life

Love of my life, you hurt me,
You broken my heart, now you leave me.

Love of my life cant you see,
Bring it back bring it back,
Dont take it away from me,
Because you dont know what it means to me.

Love of my life dont leave me,
Youve stolen my love now desert me,

Love of my life cant you see,
Bring it back bring it back,
Dont take it away from me,
Because you dont know what it means to me.

You will remember when this is blown over,
And everythings all by the way,
When I grow older,
I will be there by your side,
To remind how I still love you
I still love you.

Hurry back hurry back,
Dont take it away from me,
Because you dont know what it means to me.

Love of my life,
Love of my life.

lördag, november 01, 2008

Rid iväg

Var på Ullared idag. Orkar inte berätta om det nu utan tar det imorgon. Men jag kan nöjt konstatera att det varit en bra dag.

Good day

Move out

Nu håller Linus på att flytta. Min gamle lägenhetskompis ni vet. Han flyttar till egen lya nu. Han är kanske klar. Det vet jag inte. Är inte hemma i skrivande stund så det är svårt för mig att veta. Nu blir jag själv i min lägenhet. Det kommer bli otroligt skönt. Jag slipper klaga på honom hela tiden för att han inte lyfter ett finger. Han slipper mitt tjat. Det blir en win-win situation.

Win me over

På ett sätt är det skönt att ha lite liv och rörelse runt en. Det kommer jag få mycket mindre av nu. Dels på grund av att han flyttar och en annan grej. Det kommer jag ta upp imorgon, tror jag. Får ändra rutinerna igen. Äter nu igen i alla fall. Det är mer eller mindre ett måste när man jobbar på ångestfabriken. Du kan inte klara dig utan att äta på jobbet. Därför äter jag. Så ni vet.

Eat more

I really want you

Many prophets preach on bended knees.
Many clerics wasted wine.
Do the bloodied sheets
on those cobbled streets
mean I have wasted time?

Are there silver shores on paradise?
Can I come in from the cold?
I killed a man in a far away land,
my enemy I'm told.

I really want you to really want me
but I really don't know
if you can do that.
(I really want you)
I know you want to know what's right
but I know it's so hard
for you to do that.
(I really want you)
Time's running out as often it does
and often dictates
that you can't do that.
(I really want you)
Fate can't break this feeling inside,
that's burning up through my veins.

I really want you,
I really want you,
I really want you now.

No matter what I say or do,
the message isn't getting through,
and you're listening to the sound
of my breaking heart.

I really want you,
I really want you.

Is a poor man rich in solitude?
Or will mother earth complain?
Did the beggar pray for a sunny day
but Lady Luck for rain?

They say a million people bow and scrape
to an effigy of gold.
I saw life begin
and the ship we're in
and history unfold.

I really want you to really want me
but I really don't know
if you can do that.
(I really want you)
I know you want to know what's right
but I know it's so hard
for you to do that.
(I really want you)
Time's running out as often it does
and often dictates
that you can't do that.
(I really want you)
Fate can't break this feeling inside,
that's burning up through my veins.

I really want you,
I really want you,
I really want you now.

No matter what I say or do,
the message isn't getting through,
and you're listening to the sound
of my breaking heart.

No matter what I say or do,
the message isn't getting through,
and you're listening to the sound
of my breaking heart.

Call heaven

När jag läser detta önskar jag också att jag hade en telefon till himlen.

05:30

Klockan är halv sex och det är dags att gå upp. Vi rör oss vilken minut som helst mot det vi kallar Ullared. Jag har gått upp vid kl: 05:05 fyra dagar denna veckan. Denna dagen blir den femte. Det känns tungt men fortfarande värt det. Nästa jobbvecka är bara fyra arbetsdagar då vi jobbar eftermiddag. Skönt. Önska oss lycka till för vårt uppdrag idag. Fast i och för sig så sover säkert ni nu.

Working 9-5

fredag, oktober 31, 2008

Ubbe

Ullared. Imorgon ska jag dit. Jag och min storebror Ubbe. Vi två och 5911 pensionärer och övrigt löst folk. Jag vet inte men jag har en känsla av att vi kommer trängas med lite äldre människor. Kommer rapportera om hur det var imorgon eller på söndag. Får se lite när jag hinner.

Ulla red för att skingra pensionärerna.

Berg

En kändis som jag finner väldigt söt är Carina Berg. Ni vet kvinnan Björn Gustavsson gjorde en låt om på melodifestivalen. I ett program hon varit med i rakade hon av allt sitt hår. Hemma hos Martin Stenmarck. Det var mäktigt. Jag trodde det var fejkat men tydligen stämde det. Därför erkänner jag också att jag tyckte hon var het när hon hade rakat av allt hår. Det borde säga rätt mycket om hur fin hon är.

Söta, rara, snälla Carina Berg

Nu ska jag duscha och sen åker jag till min bror. För imorgon. Då jävlar.

Hylla mig

Jag har skrivit några hyllningsinlägg som bloggare och kommer förmodligen göra det framöver också. Det som känns taskigt mot vissa vänner är det att de inte får någon hyllning. Trots att de står mig nära och att jag värdesätter deras hjälp och deras vänskap. Detta beror inte på att de inte är värda ett hyllningsinlägg. För dem är det.

Cause im worth it

Saken är den att jag inte kan skriva bara för att jag ska. Det måste hänt något speciellt som jag vill och kan dela med mig av för att de ska få ett inlägg. Ibland gör de speciella saker för mig som jag inte kan dela med mig av. För det är kanske för personliga saker som jag inte vill skrika ut till världen. Men mina vänner förtjänar ett hyllningsinlägg. Så ni vet.

Yell it out.

Och det blåste genom hallen

du drack det kalla, dunkla vattnet
som smakade ärg och gammal sten
en enda klunk i den källan
och du blir aldrig mera ren

vi var ensammast i världen
den världen rymde inga fler
vi leta upp dom mörka molnen
vi var där blixten hitta ner

kanske ljög vi hela tiden för att vinet skulle kännas lite dyrare och smaka lite mer
nu har vi druckit av det dyraste som finns, det är inte lätt att svälja ner

och det blåser genom hallen
har du allt som du ska ha
jag hör den stora maskinen gå igång
har nån sagt vart vi ska

vi satt där tunnelbanan slutar
eller börjar om man vill
med ögon fulla av förväntan
minns du vad vi längtade till

minns du var vi ville landa
för jag har glömt det gång på gång
jag har letat efter orden
till en avlägsen sång

en natt när vi såg solen sjunka ner i horisonten
såg vi tydligt alla frågor får ett svar
stora hjärtan kom i våran väg
nu kan vi räkna vad vi har

och det blåser genom hallen...

en dag vaknar du och märker
att vi är var och en för sig
att alla dom som du fördömde
aldrig tävlade mot dig

då blir det tomt i dina händer
då står du ensam, fast i snön
du skulle hämta lite vatten
du tog dig över hela sjön

och det blåser genom hallen…

torsdag, oktober 30, 2008

Personalsnack

När jag började på ångestfabriken visste jag inte vilken linje jag skulle jobba på. Förhoppningen var att jag skulle få jobba på samma linje som tidigare. Det fick jag inte. Istället jobbar jag på linje två och fem. Har jobbat på linje fem en eller två gånger tidigare.

Line two and five

Därför känner jag inte personerna som jobbar på linjen så bra. Jag lär känna dem mer och mer för varje dag som går. Det är en glädje faktiskt. Människorna på linjen jag var på i somras är inte de samma som var då. Nu är det den ordinarie personalen och aldrig har de varit grinigare. Därför är jag tacksam för att jag är där jag är. Det verkar vara en väldigt bra, trevlig och rolig grupp. Trots att de flesta är äldre.

Tacka chefen för det

Islandsbilder

Här får ni se lite vänner från Island. Väldigt trevliga människor, enligt mig själv.
Steve är den äldre mannen i den blå overallen. Vi har Johannes i t-shirt. Las kirunas på båten. Och ett blandat gäng av vänner från Island.