När det hettar till så ber du till Gud. Varför gör du det inte annars? Hur kommer det sig att vi bara är troende när vi har problem men inte annars? Är Gud en slit och släng-figur som vi kan "prata" med när vi vill? Jag är inte troende. Men även jag tror när livet hopar sig över mig som om jag skulle krossas av dess problem. För att få hopp. Vad gör du? Tänk efter. Har du aldrig "pratat" med honom?
Hopp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar