Fetisch

Jag har någon fetisch för självplågeri. Varför vet jag inte men jag verkar söka det runt varje hörn. Som med båten, jag vet att det kommer bli ett helvete men jag vill ändå göra det för att se om jag klarar det. Det är 10-12h pass VARJE DAG. Aldrig ledigt förutom när denna båt lägger till. Låter det som något du skulle göra frivilligt? Nopp, skulle inte tro det.?men vet ni vad jag gör? I say hell ya. För då har jag provat.

Selfpain

Kontraktet är på fyra månader. Fyra fucking månader. Under dessa månader har varje dag 24 h och av dem spenderar jag hälften med att jobba. Låter det som drömmen? Nej och det måste väl betyda att jag är galen? Loco? Crazy? Yes, sir. Det är jag. Välkommen till min värld. Till råga på det får jag som minst 600 dollar....Per månad. Tror du fortfarande inte på att jag gillar självplågeri? Jag tror inte, jag vet.

Loco

Ni minns väl äventyret på Island? Det gick ju helt och helvete. Jag hatade varje minut av min tid där. Okej, inte riktigt alla minuter men 97% av alla minuter. Resten av tiden umgicks jag med min vän, pratade med min dåvarande flickvän och sov. Så varför utsätta sig för det igen? Denna gången vet jag på förhand att det kommer bli ett helvete. Eller är jag snabb på att döma? Glömde jag säga att arbetstiderna och lönen suger? Missade jag att säga att jag gillar självplågeri?

Adventures

Min chef i Ecuador vill att jag kommer tillbaka. Det andra jobbet jag blivit erbjuden är också intressant. Skillnaden är att jag med Ecuador vet jag får. Samtidigt är det nya jobbet spännande då allt är nytt. Suck, har ingen aning om vad jag ska göra. Så mycket att tänka på. Vad är bra och dåligt med respektive ställe är något jag får skriva ner imorgon. Det kanske gör det lättare att bestämma sig.

Hate decisions

Rich on what?

Det jag har massor av, men samtidigt sa valdigt lite av, ar tid har i Ecuador. Jag jobbar max fem timmar om dagen och oftast inte ens i narheten av det. Det gor att jag har valdigt mycket fritid har ute. I Santa Marianita sa ar det valdigt lugnt ocksa.

Time

Under min tid har sa har jag funderat pa hur lange jag kommer forsoka resa som jag gor nu. Ett, tva, tre eller kanske fyra ar. Om det ar fyra ar sa kommer jag vara 28 ar nar jag slutar. Kanske dags att skaffa familj och ett riktigt jobb i den aldern. Vad ar ett riktigt jobb? Vad ar en familj? Vad ar min framtid?

?

Jag har det valdigt bra har. Battre an manga, manga andra som foddes i detta landet. For alla andra haromkring ar jag rik. Jag har rad att resa och jag gar dar, vit som jag ar, och alla tittar pa mig. Det spelar ingen roll var jag ar i Ecuador. De tittar, tisslar, tasslar och onskar att de hade mina pengar sa de skulle vara lyckligare. Sjalv ser jag alla kvinnor haromkring och par. Onskar att jag var ett av de lyckliga paren eller till att borja med, en av de vackra kvinnorna. Men jag har ingetdera.

Nothing

Jag ska inte skriva mer om detta nu. Det far mina tankar att floda och jag vill inte vara olycklig har i Ecuador. Allt ar bra har, mycket battre an vad jag trodde det skulle vara. Jag ar lycklig och kommer sakna Santa Marianita och Manta dagen jag lamnar det bakom mig. Men lat oss fokusera pa nuet och det som ar narmast. Jag ar glad, lycklig och jag lever. Det ar det viktigaste.

Ciao

Update for yoi folks at home

Det ar inte sa att jag inte bloggar for att det inte hander nagot. Det hander alltid nagot har som ni sakert forstar. Nu i onsdags sa lamnade vakten Servero tomten. Han sa upp sig sjalv da han inte fick ha sin familj pa tomten. De forde mycket ovasen och darofr fick de inte vara har. Simple as that. Samma kvall gick jag och San ut for att ata en middag pa La Esquina. Kanske later fint men har pratar vi om en liten restaurang i ett gathorn dar du kunde valja pa kyckling, kyckling och hmm vad var det nu igen? Ja, just det - kyckling. Sa vi tog en kyckling och delade pa och San bjod da det var sista kvallen i Manta men det var inte direkt sa det ruinerade honom. En helt perfekt middag och den kostade totalt $8.70 med dryck. Inte alls dyrt for tva personer.

Dinnertime

Nu till det jag tankte blogga om fran borjan. Jag haller mig naturligtvis uppdaterad om vad som hander i Sverige och idag laste jag denna artikel. Nar jag laser den sa blir jag sa forbannad och funderar pa hur korkade de ar. Speciellt detta som de sager "– Även om boken som sådan kanske är skriven tidigare får man inte försöka hitta nya uppdragsgivare så länge man har arbetslöshetsersättning, säger hon till NWT" Det var chefen for forsakringskassan som sa det. Hur korkat ar inte det? Vill de inte att man ska fixa ett jobb? Ar de dumma i huvudet? Saknar de IQ? Vad ar deras problem, undrar jag.

IQ?

Kanske ska beratta lita mer om vad som hander har i Santa Marianita, Ecuador. San som blev min van har under veckan han var har ar en jattetrevlig amerikan som jobbar i labb for polisen och som ar tranare for track and field. Han planerar att bli snuskigt rik och sen ska han ringa mig sa han. Vi far se hur det blir med det. Jag borjar lara mig lite spanska ord och nu ska jag bara lara mig sa mycket att jag kan prata i meningar och fatta svaret ocksa. Lattare sagt an gjort. Sen verkar kitesurfingsasongen har ha dott. Inte alls roligt da jag tankt att testa det. Nu verkar det inte bli av vilket ar valdigt synd.

Kite

Sen funderar jag lite pa centralamerika. Ska jag kora igenom det nu eller ta det senare? Planen ar att ta det pa typ tva veckor vilket kanns som valdigt lite med tid. Kommer det vara vart det? For endast tva veckor menar jag. Ska jag forsoka ta det nasta ar istallet? Jag har bokat planet till Panama men det gar ju alltid ta ett plan fran Panama vidare mot Florida och kusinen. Vi far se. Just nu kanns det lite halvt om halvt da det ar valdigt kort tid och att hinna gora nagot vettigt pa det kanns orealistiskt.

Time is a factor

On my way

Sitter just nu på flygplatsen i Göteborg och väntar på mitt flyg. Det går om cirkus 40 minuter. Sen blir det flyg i nästan ett dygn innan jag får sova lite i Quito, Ecuador. Morgonen efter blir det flyg igen då jag ska iväg till Manta. Ska bli så sjukt kul.

Funny funny

Så nästa gång jag skriver på bloggen blir det i ett annat land. Följ med på äventyret för fan. Det kommer bli grymt roligt då ni nu kommer få mer bilder än tidigare. Och vem vill inte se bilder från, vad som verkar nu innan, vara paradiset.

Paradise

Men det var jobbigt att säga farväl igår. Speciellt till syrran som såg ut att ha nära till tårar. Kändes jobbigt. Sen så lär man sakna alla syskonbarnen när man är ute. Samuel satte i alla fall huvudet på spiken när han skrattande sa "ses nästa år". Shit, aldrig varit ifrån Sverige eller mina nära så länge. Det i sig blir en utmaning. Ni som läser detta ska veta att jag redan saknar er. Hörs snart igen.

Love

Sicko again

Jag tror jag börjar bli sjuk igen. En vecka innan jag åker också. Det känns riktigt tungt faktiskt. Var sjuk för lite mer än en månad sen och har ingen större lust att bli det igen. Men nu sitter jag här med vad jag förmodar är feber och hoppas på att jag blir bättre innan jag åker. För på måndag drar jag iväg och kommer inte hem på några månader.

Sicko

Det känns som det är hur mycket som helst som ska fixas men jag är ändå lugn. Jag är sån att jag tänker att det alltid löser sig. Det är skit samma om jag skulle bli av med all min packning ute i Amazonas. Det skulle fortfarande lösa sig på något vis. Det hade varit jobbigt en stund men det löser sig. Huvudsaken är att jag lever och kan leva ännu en dag.

Live another day

Nej, nu ska jag vara lite ordentlig och göra lite saker. Kan vara bra inför resan.

Weekly

Det är lite mer än en vecka kvar. Sen drar jag. Väck. Borta. Gömmer mig på en annan kontinent. Det kommer bli grymt roligt. När jag tänker på det intensivt så blir det verkligt annars så är det mest "ska jag dit? jaha". Det kommer nog nästa vecka, det där de kallar resfeber.

Fever

Har för övrigt vaccinerat mig mot gula febern. Bara så ni vet. Kan i och för sig få malaria men jag har lite tabletter med mig. Utifall att. Antar att mina syskon och kompisar som vanligtvis inte läser denna bloggen kommer att följa den lite mer när jag åker sen. Fan också, haha. Får jag ju inte skriva vad som helst. Fast det är väl inget som stoppat mig hittills.

Can't stop me now

Nevnarien, kommer du upp innan jag drar eller är det ett webbfarväl som gäller? För sen lär vi inte ses på ett tag om man säger så. Hör av dig. Du vet vart jag finns. Online, haha.

offline

Det roliga nu är eftersom jag väljer att ta landvägen upp till USA så behöver jag en ryggsäck. Inte en väska som tidigare då jag skulle flyga till Colombia och sen flyga till USA. Nä, nu ska jag inte hälsa på min kusins mans bror utan han ska också till USA då. Därför blir det att jag väljer att åka landvägen för att se lite mer av kontinenten. Helst av allt hade jag velat se lite av Brasilien men det hinner jag inte riktigt med nu. Får se vad det blir för länder på vägen upp. Nu blir jag helt sprallig och bara vill ge mig ut. Men det går ju inte. Är inte framme än.

Backpacking

Är det något mina tre läsare vill veta om resan innan jag reser? Ni har varit tysta rätt länge ändå. Kanske blir mer intressant när jag kommer fram och har lite mer att berätta om själva stället och den kommande resan.

Ask me

Dytte på nya äventyr

Den 21:e lämnar jag Sverige. Sen är jag borta som minst fyra månader och som max sex och en halv månad om jag inte får förlängt visum. Alla på en annan kontinent. Firar jul gör jag antingen i en huvudstad med flera miljoner invånare eller i en lite mindre i ett av världens största länder. Vilket äventyr det kommer bli.

Adventure

Eftersom jag inte kommer köpa en ny kamera (systemkamera) innan jag åker får det fan duga med den lilla canon ixus jag har nu. Jag kan inte direkt låna en kamera i ett halvår heller. Kan, kan jag kanske men tror ingen är villig att låna ut den. Nevnarien, du är inte sugen på att låna ut din i ett halvår? Eller? Det är ju inte sååå lång tid om du tänker efter. Eller hur?

Camera

Och för en gångs skull kommer jag uppdatera mer med bilder då det kommer vara svårt att inte föreviga min resa. Kommer bli så grymt och bara jag tänker på det så blir jag helt uppspelt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra utan bara skakar på huvudet och undrar vad tusan jag gett mig in på. Men det kommer bli så satans roligt. Jag skrattar idag och hela vägen tills jag kommer hem. Det lovar jag.

Jag skrattar idag

Mer info kommer ju mer det lider. Men det är en spännande tid jag har framför mig. Så mycket kan jag säga och lova. Tills nästa gång - take it easy.

Easy

Soon off to somewhere

Det är ungefär två veckor kvar. Jävlar. Nu får jag sätta fart. Flytta saker igen. Betala folk. Vet ni förresten att skitföretaget IF tar 2000+ att förlänga en jävla försäkring i två månader? Det är hutlöst dyrt måste jag säga. Skitföretag.

Expensive

Så under dessa två veckor ska jag flytta saker, göra intervjuer, boka biljetter och visum och så vidare. Shit, det är mycket att göra måste jag säga. Så om en månad från och med nu så skriver jag till er från ett annat land. En annan kontinent. Shit, det kommer vara skumt. Men så otroligt roligt. Berättade det för en kompis igår och hon tyckte såååå synd om mig. Jag lovar, haha. Nej, hon tyckte inte direkt synd om mig. Snarare tvärtom.

Month

Nu blir det till att lära sig ett nytt språk också. Eller i alla fall försöka. Jag har några månader på mig. Sen kommer jag hem till Sverige igen. Så Nevnarien, vi kanske ska fota lite innan jag drar? Pressa in det i ditt tighta schema nu. Sen drar jag. Kom ihåg det.

I'm outta here

Travel around

Förlåt mig för att jag inte skrivit på ett tag. Har inte haft något att skriva om direkt och sen drog jag iväg till Götlabörg i början av veckan. Där spelade jag lite squash och hängde med M. Det var, vad ska man säga, händelserikt.

Adventure

Nu har jag mer och mer fokuserat på att åka utomlands och det lutar väldigt mycket åt Indien just nu. Får kolla mer exakt denna veckan för att sen bestämma mig. Innan jag drar ska jag göra min lilla turné är det tänkt och efter detta är det bye bye Sweden. Om det blir så får vi se. Man vet aldrig med mig.

Foreign

Skola blir det inte överhuvudtaget. Möjligtvis till våren men inte just nu. Inte redo att göra det än och bli fast ännu två år. Inte så kul då. Först resa och sen plugga igen.

Language

Coming soon

Nu var det slut för denna gången. Vad händer nu? Det undrar jag. Någon som kan svara på det? Givetvis inte. Men så är det. Igår var sista dagen på ångestfabriken för denna gången och timmarna gick fram som sniglar i motvind.

Snail

Nu funderar jag på att dra till Norge ett par dagar och sen röra mig vidare. Mot nya mål och äventyr. Men frågan är självklart var? Jag fick en helt underbar idé igår men nu får jag se om det är genomförbart. Men det handlar självklart om en bok. Man tycker att jag borde avsluta de två jag redan håller på med men med de är jag beroende av andra. Denna är jag helt beroende av mig själv på och jag har storyn klar. Jag har redan tänkt ut lite vad som ska hända och boken ska handla om olycklig kärlek och riddare. Ohh svår gissning kanske ni tänker. Men det kommer bli ett äventyr.

Adventure

Boken är något jag kan skriva på oavsett var i världen jag är bara jag har tillgång till min fil. Därför känns det rätt bra faktiskt. Jag kom på det igår när jag jobbade och började där skissa ner idéer till boken och sen lyckades jag, oturligt nog, glömma mitt papper på en station då givetvis en annan person hittade det. Personen ifråga läste igenom vad jag hade skrivit och tankar kring det (ni kanske undrar om jag jobbade men det gjorde jag faktiskt) och fattade (!) att det var mitt. När jag frågade hur hon kunde veta det så sa hon bara att det är ingen annan på det stället som skriver och skriver lika bra som jag. Hmm jag börjar undra om personen ifråga läser min blogg eller något annat jag skrivit. I så fall. Välkommen min kära ångestkompis.

Read it

Hunting memories

Två dagar kvar. Det är sjukt egentligen. Vad jag ska göra sen vet jag inte. Länge har språk varit det hetaste alternativet men min äventyrslusta tar över. Vill inte vara låst. Inte än. Inte nu. Därför ser jag mig om efter alternativ. Men vad?

Africa?

Utomlands är ett hett alternativ. Att leva som bohem är.... inte lika hett. Men fortfarande en möjlighet. Helst av allt skulle jag vilja läsa språk till våren och kanske resa lite nu under hösten. Jobba lite. Göra annat än att vara kvar här i Skara och området här. Fick ett arbetserbjudande för några dagar sen som ingen riktigt vet om än. Så hemlig som jag är så har jag ju inte sagt något. Jobbet är dock i Malmö. Vilket känns både stort men samtidigt fel.

Wrong

Malmö är en stad som väcker minnen. Både på gott och ont. Vad jobbet gäller? Det är inget stort jobb men rätt bra betalt men samtidigt vet jag inte om det är vad jag vill göra. Att komma från en plats med minnen till en annan känns inte helt rätt. Vill vara clean. Göra något annat. Malmö är allt annat än annat. Det är mitt förflutna som jagar mig.

Hunter

Time will tell

Le i parken

Har nämnt Le parkour tidigare. Nu gör jag det igen med det här klippet.

Different

Ibland kommer den där paniken krypande. Den som gör att jag vill strunta i att jobba för dagen och bara dra iväg. Sitta och drömma mig bort en hel dag eller ta en bil och åka så långt bensinen tar mig. Bara för att komma iväg. Rastlösheten bränner i mitt sinne.

Desire

Jag vill packa en väska med det nödvändigaste, sätta mig på en flygplats och sen bara ta en sista minuten till någon plats som låter rolig. För att komma bort och fly från tristessen som jag befinner mig i. Ett sätt för mig att få fylla mina lungor med friskt syre som åter komma fylla mina ådror med liv. Som kommer få mig att njuta av livet istället för att känna en ängslan som gör att jag inte vill vara kvar.

Vains

Men snart förändras allting. Det är då jag kommer söka efter den rätta vägen för mig. Något nytt. Att säga att jag flyr från något är kanske fel. Men jag kommer börja ett sökande efter något som passar mig. Jag letar efter en handske min hand passar i. Ett skjorta som passar min kropp. Ni förstår vart jag vill komma.

Something for me

Change

Den sjunde juni är det val till europaparlamentet. Ärligt talat så vet jag praktiskt taget inget om det och knappt något om kandidaterna. Frågan är ju om jag ens ska rösta när jag inte ens vet något om det. Ska ni rösta? På vem i så fall och varför?

Vote

Healthcare

Fick en tid 13:40 så det blir in och kolla det snabbt och hoppas på att man hinner bli klar innan jag ska åka till jobbet. Jag har alltså cirka 40 min på mig att ordna det snabbt för att ens hinna tillbaka.

Gotto make it

Organisationer

En av grundarna till Keep a child alive heter Alicia Keys. När kända människor använder sitt namn och pengar till något som detta ser jag upp till dem. De är förebilder och föregår med gott exempel.

Good persons

En annan organisation som är väldigt bra är BobbieBear. Det är samtidigt hemskt för det handlar om barn som blivit våldtagna efter den gamla myten om att om du har hiv eller aids så blir du du frisk om du våldtar en oskuld. Det är sjukt och som alla här (hoppas jag) i Sverige förstår att det faktiskt inte är så. Myt, myt, myt. Vad handlar det här namnet om då? BobbieBear. Det handlar om att barnen visar på björnen vart de har blivit rörda. Det är fan sjukt. Ge sig på barn på det viset. Våldtäkt är fel överhuvudtaget. Men att ge sig på någon som är försvarslös är så lågt att jag inte vet vad jag ska säga.

Bobbie

Love photo

Om du gillar foto ska du absolut gå in här och titta. Jag fullkomligt älskar dessa bilder. Vad tycker du?

Photos

Picture

Här är en kille som gör pinhålskameror av skräp. Bilderna är inte alls dumma de heller. Jag tyckte i alla fall att de blev snygga. Vad tyckte ni?

Camera

Organisation världen

Jag fick ett mail från en stor organisation i Sverige där jag är en av de som är tänkt att få en plats i deras styrelse. Där informerades jag om mötestid och datum. Mötet har inte ägt rum än så därför vet jag inte blir utvald än men det märker vi då.

Notice

Jag vet inte hur många som sökt dessa platser som finns men trots det känner jag mig ovanligt säker på att ta en av dessa platser. Har ingen aning om vilka jag står emot men jag tycker det vore en förlust för denna organisation om de inte tog tillvara på mitt engagemang och mig som person. I och för sig tycker jag samma sak om jobben jag söker. Men vi får se hur det går.

I will be great

Organisationen är en av världens största och mest kända. Där är det tänkt att jag, från ingenstans, ska få en plats i deras styrelse. Självklart på lokalnivå först men om jag tycker att det passar mig och jag trivs med det kommer jag självklart att jobba för att nå toppen. För det är enda vägen för mig. Uppåt. Berättar vilken organisation det är när mötet är över och deras beslut är taget.

Going to the top baby