Hello, im your doctor

Min flickvän ska börja plugga i vår, till läkare. I Danmark. Det känns faktiskt rätt roligt. Hon har drömt om denna dagen väldigt länge så när hennes dröm nu går i uppfyllelse är jag självklart lika glad jag. Jag gillar när drömmar slår in för mina nära och kära. Sen betyder min flickvän oerhört mycket för mig och om jag kunde skulle jag slå in hela världen och ge den till henne. För hon förtjänar lycka, hon förtjänar framgång, hon förtjänar det bästa hon kan få och jag kan ge henne och mer därtill.

She is my lucky girl

Det som inte känns kul är att hon flyttar längre ifrån mig. Något som känns väldigt jobbigt.Kanske kommer vi inte ha tid att ses lika mycket längre nu när hon ska plugga och jag, förhoppningsvis, börjar jobba. Men om det är något jag gett mig fan på är att vi ska lösa detta. Josefin betyder så oerhört mycket för mig att jag inte hur jag ska förklara det. Allting känns rätt runt henne. På alla sätt. Med henne kan jag vara mig själv. Vilket är svårt för mig att vara annars. Trots att det inte är farligt. Att visa vem jag egentligen är. Hon lyssnar på mina drömmar. Drömmar jag har om min framtid, hennes framtid och framförallt VÅR framtid. Utan att säga åt mig att överge dem för att de aldrig kommer bli sanna. Hon tror på mig. På oss.

Vi tillsammans

En annan sak jag funderat lite över är hur det ska gå med kompisar när hon flyttar till Danmark. Det är alltid nervöst att börja på en ny skola. Det vet alla om. Men nu börjar hon på en ny skola - i ett nytt land. Det är alltid en omställning. Du ska förstå språket, få nya vänner och anpassa dig till en ny stad och ett nytt land. Det kan bli jobbigt i början om du inte lyckas komma in i det. Lite utav min rädsla släppte dock igår. Då berättade hon att hon träffat en annan svensk, från malmö, som ska börja där också. De satt tydligen och prata oavbrutet i tre timmar. Det vill säga något som bara tjejer kan göra. Prata oavbrutet alltså. Men det känns bättre nu. Hon är inte ensam. Hon har någon hon känner,i alla fall lite. Bättre än inget.

Fear itself

När hon berättade det igår så var jag nere för att jag kände mig skyldig
(till något som händer på Island), dum (också Island) och hade en oerhörd hemlängtan.
Nu när jag vet att det är väldigt kort kvar tills jag ska åka hem. Jag tror det gjorde att hon trodde att jag inte brydde mig. Men det gör jag. Om hon bara visste hur mycket. Jag är glad för hennes skull. Väldigt mycket.

Förlåt J