Leave me alone

Om jag ska vara ärlig så börjar jag tröttna. På tjatet och "skämten". En person i min närhet tycker om att driva med mig och det jag vill jobba med - journalistik. Vi kan kalla personen A. Dagligen får jag höra olika nedlåtande kommentarer som ska ses som "skämt", enligt andra. Enligt mig själv så är det inte skämt. Inte när A håller på konstant så fort någon mer är i närheten.

No more

Idag ska jag på MFF-ÖSK här i Malmö. Jag kommer gå dit för att skriva ideellt. GRATIS. För jag tror det hjälper mig skriv-, kontakt- och karriärmässigt. Det vet A om. Idag beslutade sig A ifråga att håna(?) mig genom att säga att jag skulle skaffa mig ett riktigt jobb. Ett som gav mig pengar. Som Josefin har. Hon får pengar för sitt jobb, sa A. Det är väl omöjligt någon som kan tro att du är journalist, frågade A efteråt. Så kallade "skämt" jag ska acceptera och ta emot. En gång - haha. Två gånger - haha. Tre gånger - Inte så jävla roligt längre.

Not so fun you know

När vi är själva så är det inte ett ljud om det. Inte något. Det ändras när det kommer till någon i sällskapet. Då är det direkt på och håna mig känns det som. Vilket jag inte finner roligt. På ett sätt känns det som att A inte gillar mig.
Det är jag som ska ta emot dessa skämt och ingen annan. Vilket gör mig rätt sur och även ledsen. Mest ledsen skulle jag tro. För det är en person som är viktig. Som jag känner måste gilla mig.

Damn it

Orkar inte med det. Jag ska inte behöva ta det. Jag har inget jobb, är arbetslös. Vill ha ett jobb inom journalistiken först och främst. Det är nästan det enda jag kommer söka i en månads tid nu. För att jag kan. För att jag vill. Inte för att någon annan säger åt mig. Jag har råd att vara arbetslös i en månad. Har fan råd att vara arbetslös i två också om jag vill. Resten av året likaså. Sluta håna, "skämta" och prata inte om att min flickvän har ett riktigt jobb som ger pengar medan jag jobbar ideellt. Det är skillnad. Stor skillnad.

Gör som jag vill