När jag började på ångestfabriken visste jag inte vilken linje jag skulle jobba på. Förhoppningen var att jag skulle få jobba på samma linje som tidigare. Det fick jag inte. Istället jobbar jag på linje två och fem. Har jobbat på linje fem en eller två gånger tidigare.
Line two and five
Därför känner jag inte personerna som jobbar på linjen så bra. Jag lär känna dem mer och mer för varje dag som går. Det är en glädje faktiskt. Människorna på linjen jag var på i somras är inte de samma som var då. Nu är det den ordinarie personalen och aldrig har de varit grinigare. Därför är jag tacksam för att jag är där jag är. Det verkar vara en väldigt bra, trevlig och rolig grupp. Trots att de flesta är äldre.
Tacka chefen för det
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar