Gömmer mitt ansikte i mina händer. Det är för många frågor. Jag försöker att inte lyssna. Gömmer mig. Allting verkar så långt borta. Så svårt att greppa från där jag står. Inga tydliga svar men inte heller några tydliga frågor. Det enda jag vet är att när solen går upp så är jag där. När solen går ner så är jag fortfarande hos dig.
Men det verkar vara försent.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar