Tänd ett ljus

Ibland går inte allt som jag vill. Långtifrån. Jag har förlorat oerhört mycket i livet som jag hållit kärt och värderat väldigt högt. Samtidigt tycker jag att jag kämpade för att behålla det som nu tagits ifrån mig. Varje gång har jag förlorat kampen mot livet självt. Ödet skulle vissa kalla det. Jag vet inte vad jag vill döpa det till, men inte rättvisa i alla fall.

Faith

I nuläget vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag ligger här i min säng och känner hur det kryper längs armarna och jag har svårt att hålla benen still. På ett sätt vill jag ut och försöka fördriva tiden, sysselsätta mig för att slippa tänka. En annan sida av mig säger att jag ska ligga kvar här i min säng och tänka. Över vad jag ska göra och vad som kommer att hända.

What is?

Just nu känns livet oerhört tungt och det ljus, som lyste upp mitt mörker, har reducerats till ett värmeljus i hörnet. Inte släckt än. När det släcks fullt ut vet jag inte. Nu ligger hela mitt sinne i mörker förutom det lilla hörnet. Jag befinner mig just nu så långt ifrån det lilla ljuset som går att komma. Sättet att ta sig dit har jag tydligen glömt bort. Ljuset skyddas nu av ting jag inte kan ta mig förbi. Inte idag. Inte imorgon.

Not tomorrow

Jag undrar vad det är för slags plan Gud skapat för mig. När han först serverar mig det och sedan tar det ifrån mig. Kristen är jag inte i den bemärkelsen att jag ber till Gud. Det är mest bara han som får skulden för allting när saker går fel. När livet går åt rätt håll så är det jag själv som skapat det. Undrar om det är därför han är arg på mig. Kanske är det anledningen till att han tar allting ifrån mig när jag väl fått det. Svaret på det vet jag inte. Får jag förmodligen aldrig reda på heller. Det enda jag vet är att livet självt motarbetar mig. Tar det jag håller kärt och lämnar det aldrig åter.