Jag är livrädd för att fastna i det här. Kanske är det försent nu. Försent för att säga allt det där jag ville ha sagt. Är det dags att känna något nytt och verkligt? Istället för den här känslan av att inte tillhöra. Att inte tillföra något nytt i diskussionen.
Fade away
Det är ingen diskurs det här utan det är något helt annat. Vad det är har jag svårt att sätta fingret på. Min vän säger att jag är på väg. Men som hon säger "det ska bara smälla till först". Är det rätt? Saknar jag den där sista pusselbiten som behövs för att det ska bli komplett? För att motivet ska träda fram och visa mig bilden av vad som komma skall.
Picture
Jag har bara förlorat vägen ur sikte för en stund. Jag är snart tillbaka på den och då, då kommer jag drömma om dig. För de säger att det kommer när man minst anar det. Och jag lovar att det skulle komma riktigt oväntat right about.....now. Kanske ska jag bara dansa som om ingen ser mig. Det sägs att det är då man dansar som bäst.
Vad får du egentligen när du kraschar och brinner?
Can you pick me up
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja jag tycker verkligen att du är på god väg, är du inte mitt i? Att det bara kan bli bättre? Att det bara blir mer o mer? Att fler ska upptäcka, betrakta och reflektera.. och gå vidare. Jag är glad att bli kallad din vän. Det gör mig glad att du alltid finns där. Det gör att jag kommer vidare, rentav växer. Tack!
Skicka en kommentar